all makt åt folke

jag är i gasen. med den potential som jag har kan jag gå hur långt som helst. jag kan göra vad jag vill! jag har ambitioner och jag har vilja. viljan är det som räknas. på senare tid infinner sig även vissa ekonomiska fördelar.

jag fick sparken från hm. i måndags. ungefär. mats kallade upp mig till kontoret och sa att min tjänst ska ersättas av en kille från hm på storgatan vid namn jesper. för att dela timmarna mellan butikerna och därigenom även utöka vinstmöjligheterna. förra veckan jobbade jag femtioåtta timmar. det är mer än heltid. jag ligger på trettio i vanliga fall.

jag knäcker. jag har blivit sjukt bra på mitt jobb.. välstädat väl påfyllt jag har en grym inställning och jag tar kunderna på ett bra sätt. får komplimanger för att jag ger kunderna energi och är glad och trevlig, precis vad de behöver en mulen lördag.

i torsdags tog jag hand om gift of the week-bordet. A-ytan på herr.. den som alla viktiga saker ligger på. jag blev fett nöjd inte bara med huvudprodukten utan även med den medförsäljning som jag presenterade. både de på avdelningen och VM och vbc och bc kommenterade att det såg fett bra ut. jag har enligt VMmalin blivit " oerhört mycket bättre på att städa och dubbelexponera och hålla rent och fint på lagret" osv.

kommer med bra idéer om nya reavaror och var dessa ska placeras och på vilket sätt. jag kan göra skyltar och jag är en ypperlig medarbetare med egna initiativ.

mig vill dom ge kicken för en lökig kille med dreds. men han är snäll och rar. och har jobbat ett år längre än mig.

mats (bc) skulle se vad övriga bc i regionen hade för tankar kring en förflyttning av mig till övriga hm, om jag ville jobba kvar inom hm. ja, jo. varför inte

den sista december slutar jag. då ska jag ta nån vecka på Connecting sweden och känna på telefonförsäljarjobbets glada kamratskap! sedan ut i sverige och hälsa på vänner jag inte sett på år och dagar.

jag ska sedan ta mig över till danmark och se och där finns guld att finna. gräset är grönare på andra sidan bron.. eller brunare.. brunt är ju som bekant mer effektivt..

nåja


samtidigt måste jag bejaka mina mindre stolta sidor.. så som att jag i vissa tillfällen ägnar mig åt saker jag bör hålla mig ifrån. utan att nämna något speciellt så är jag inte helt ren i mitt sinne.. fockin hell...

men jag vet att detta kommer sluta bra.. fyra månader på hm var nog var jag behövde..

var inne på bully och har nu blivit fetbundis med tjejen som jobbar där. hon tyckte jag skulle komma in med ett cv så fort jag kunde. ska se om ja kan ragga in mig på bully i lkpng också. skit jag skulle passa bra där..

och astrid. min astrid.. vad skulle jag göra.. jaa.. det är frågan.. gud i himmelen.. åh.. skit också..

jag bränner pengar på kläder.. aldrig gjort förut.. men ja e snyggare än ever.. och snart är det jul.. slutar klockan sex den 23.. börjar klockan åtta den 26.. två dagar hemma.. jaja jag har väl haft det värre..

och bättre ska det bli!

i övrigt har veckan vare bra. trillade ner i en brunn och kom inte opp på ett par dar...

jag tänkte berätta lite om tiden som har förflutit sedan fredagens afton tog vid. klockan var innan stängning. en av de mer obehagliga händelserna inträffade när en medelålders man, allmänt skjaskigt utseende, dålig svenska och en aningen ansträngd uppsyn kommer fram till mig och undrar över storleken på en hatt.. ja jo, jag kan väl ta en sväng på lagret och se vad vi kan erbjuda, säger jag i allmänt glad och trevlig ton. kommer ut igen och han står kvar i butiken och väntar på mig med hoppfull uppsyn. " ja vi hade en lite mindre storlek pröva den ". han gillade den inte men tackade mig för att jag varit så snäll och begett mig långväga för att undersöka hur det stog till på hattfronten. " visst visst ".

du ser bra ut. du är snygg.. och väldigt trevlig. vad gör du ikväll kanske vi ska ses?

nej, jag tror inte att vi ska ses..!

han tar ett steg närmre och håller hatten i ett krampaktigt grepp, vidgade ögon och lätta skakningar genom hela kroppen.

jo men efter jobbet du är ledig efter jobbet. du är snygg. vi kan ses

nej, jag måste gå till kassan nu det är kunder som väntar.

och jag går min väg. äcklad, skärrad och skakis. till tusen. berättade det för markus som även han kände ett starkt obehag inför min lilla anekdot. heh.. jag hoppas att jag slipper uppleva nånting liknande. det har aldrig hänt mig förut. någonting liknande. bli utbjuden av en man i fyrtioårsåldern på mitt jobb uschuschsuch jag mår fortfarande jätteilla när jag tänker på det. känner mig våldtagen. mentalt. och det är inte utan att jag får lätta rysningar när liknande herrar tenderar lägga fram frågeställningar över dylika tingestar. nog sagt om den saken..

sen kom bl och denni. viktor bälter lundin från vimmerby och denni katana från hultsfred. båda medlemmar av stick ups och minus is the notion. vi gick på kb. jag blev fettisch illamående och jobbade jättebakis dagen efter. lördag var inflyttningsfest och mycket roligt hände. hedvig var bland det bättre. nyinflyttad fd. göteborgare med rötter på gotland. alla drog till Privé. gratisbiljetter. klubben med kristallkronor i taket. fett dansgolv. fyra barer. två våningar. lädersoffor och skinnfotöljer. en flygel med trasiga tangenter och sprucken lack. småkryp längs listerna och hundratals, tusentals wannabebrats, niggahs och BCs. jesus kristus jag har sällan skrattat så mycket under en kväll. hedvig och jag bedrev tjyvaktigheter och fixade på så sätt diverse alkoholhaltiga drycker. kollade på alla brats med händerna i vädret, teknologerna som bjöd brewdarna på dyra drinkar. och jaa.. sen gick vi hem. glada i hågen. hittade hedvig en cykel. fullt funktionell! det var det. under kvällen köptes sallad för sexhundra. och det blev söndag.

körde bil till växjö och bl körde resten hem var i det gula huset i en halvtimme och hälsade på astrid emmy lotta jimmy gustav sen hem till mig tog en honungsburk och mina tofflor kramade truley till tusen fick skjutts till stationen och åkte till linköping där jag träffade elin gick till hemköp köpte lite käkisch tillbaka till stationen åkte tåg till norrköping där jag hängde med storebror i 20 minuter sen på ett X 2000 till malmö som var en timme försenat när det kom fram ner i sängen och upp dagen efter för jobb klockan kvart i tio. 12-13 mil på 12 timmar.

idag på jobbet tänkte jag på första gången jag sa till astrid att jag älskade henne. jag blev helt stum i kroppen och fick hugget som stuckit i hjärtat och jag har inte kunnat släppa tanken sedan dess. hon åkte till tyskland idag. när jag tänker efter borde hon ha suttit på flygplanet precis ovanför mig när jag tänkte det. hon kommer hem om 8 dagar. då ska vi ses. min astrid.


nu ska jag sova. mitt liv är glatt och dant. jag var på klubb igår. två kompisar och en kille vid namn krister hade hand om inkonst. jag bjöd erik på bullkalas som födelsedagspresent. alla han vill får komma. jag måste hitta nya utmaningar. jag ska börja träna. så att erik(lillebror) inte knäcker mig när ja kommer hem. jag ska laga mer mat. leva på 400 spän i en och en halv vecka med två helger kvar till löning.

sen rookie. inomhus festivalen som lyser upp höstrusket och gör dig glad i knäna som du svänger likt en sinuskurva.

det går dåligt nu. jättedåligt. det gör mig ont att skriva i sådana termer då jag hellre skulle se saker och ting i dess ljusare dager men å andra sidan ska man inte frukta sina känslor. man ska ta vara på dem. respektera dess närvaro. men kanske inte, som jag, uppslukas av dom. jag har dålig hållning äter dåligt motionerar inte tänker dåliga saker spelar ingen som helst musik hittar ingen ny musik

min oförmåga att fokusera på bra grejjor ställer ständigt till bekymmer för min del. då jag anser mig trött, nedstämd, tråkig, inkompetent, osocial och helt enkelt alldeles för dålig för att på något sätt göra mig påmind om mina ambitioner här i livet försätter det mig i en sits som jag hoppades att jag skulle slippa. som jag känner igen så väl sen tidigare men trodde mig nu blivit av med. den har återigen fäst sina metalliska hållare runt armar  och ben på mig och jag sitter som fastklistrad. av mitt eget huvud. mina egna nerver. mitt jag. som egentligen vet mitt bästa men, av någon anledning avstår detta. för att istället sippa på den söta nektar som drömmar och minnen kan ge. minnen med oerhört starka biverkningar, uppenbarligen.

jag önskar att jag inte var en dålig människa. att jag hade nånting att ge. att det fanns något annat än jaa. uppsluppenhet i mig. jag är ledsen. jag är så ledsen över att det blev såhär. det var inte meningen. inte mot dig. inte mot mig. inte mot någon. allt hade varit bättre om jag bara hållt mig flytande. men jag undrar om jag någonsin kommer lära mig simma.

help she can't swim. ja när allt kommer omkring har hon ju halsband och feminin framtoning.


och det kommer inte ut. jag får inte ur mig det. jag kan inte skriva musik längre. för att jag skäms över mina känslor. jag skäms så innerligt. inför mig själv. och, tyvärr inför andra. 
 

jag undrar vad hon skulle säga om hon visste att hennes son grät när hon la ifrån sig luren.



les misserable.. non, c'est faux.. c'est le miserable..n'est ce pas?


nästa helg kommer viktor. då ska jag flytta in.. var och kollade på lägenheten idag. det kommer säkert att bli bra. viktor ska hjälpa mig lite. men det vet han nog inte om själv..

det känns skit. allting. vad har jag som förgyller min dag? vad har jag som gör mig speciell? vad har jag som får mig att känna att det finns någonting som gör att jag fortfarande orkar. har jag någon fast grund har jag ett ankare att hålla fast vid när det blåser som hårdast. för att inte nämna när sjön ligger helt slät och spegelblank. det är då man märker det som minst. att man driver iväg. sakta men säkert. ur fokus.. till slut krävs en oerhörd kraftansträngning för att ta sig tillbaka. om man nu orkar. även att man vet att det är där det hugger bäst..

jag är ett barr. ett barr i hennes och mauritz myrstack. jag är ingenting. jag kan bli utbytt när som helst, av vem som helst. jobbet kräver ingen direkt kompetens. jag önskar att jag var någon bättre. en bättre människa. haha, intressant att jag satte orden bättre och människa i samma mening. när den dessutom handlar om mig. ironiskt nog. idag var en jättedålig dag. jag hatar att vara lönearbetare. jag vill ha en fast punkt i min tillvaro.

jag kräver förändring. och ser mig själv, klagandes och krävandes, utan att för den sakens skull för egen maskin göra minsta lilla försök till att förbättra min situation, förpassas till passivitetens förlamande omnejd.

ja, och så var det med den saken. känslokall och känslolös beger jag mig mot min säng, för att efter en dålig nattsömn försöka jobba och visa mina främre fotpartier, det finns två.

till vilken nytta. jag kommer att fortsätta jämra mig och klaga. jag kommer inte inse att jag brutit mot min första regel som bloggare. haha.. bloggah!..

min blogg skulle inte bli ett ställe där jag skriver om mina traumatiskt pessimistiska tankeströmningar.

ser man på, tidens tand har karvat sig djupare och djupare in i mig och jag är tillbaka på den nivå, på vilken jag befann mig för tre fyra år sedan.

och ja, jag är en dålig människa. Snälla ändra på mig. Jag behöver all hjälp jag kan få, inte från idioter utan från människor. Riktiga människor bra människor. helvete också.

eller hata mig. ja, jo. det blir bäst så.

tack och adjö.

förlåt

förlåt då.

för att jag inte ringer. för att jag inte är någonting jag är. den föregående meningen kanske behöver en mer detaljerad förklaring. tidigare under kvällen fälldes en enstaka tår. jag är oerhört trött, bekymrad samt uppgiven.

idag var dagen då det kom, något som jag egentligen vetat om under en längre tid. jag har liksom haft det gnagandes i bakhuvudet sedan jag anlände till malmö, i princip. det sägs att människan har olika Jag.

mitt offentliga jag och jag är samma jag. kan vi börja med att konstatera. utöver det kan tilläggas att jag inte längre vet vad jag vill. jag har ingen direkt låga som driver mig i någon specifik riktning. dagligen umgås jag, det var en lögn. under helger då jag umgås med calles vänner och dylika stöter jag ständigt på människor vars liv ständigt tycks fylla dem med de behov de har att tillfredsställa. intressanta utbildningar kombinerat med ett deltidsjobb och en snygg pojk/flickvän. fina lägenheter och vänner överallt. som nyanländ hamnar jag därför i skuggan av dessa. mitt liv är förmodligen inte äns hälften så intressant som någon av deras. en fotnot skulle kunna vara att större delen av de jag träffar är kring 24 år.

astrid påpekade en sak. inför vem är det jag ska leva upp till de monstruösa ambitioner som jag ständigt brottas med? är det inför mig egentligen? delvis vill jag självklart få bekanta och vänner, men vari ligger där behovet av att jag ska kunna, hur ska jag formulera det... å ena sidan kan tyckas att man ska ha ett intressant liv och koll på litteratur musik och kultur i allmänhet för att passa in i vissa kretsar. å andra sidan är det endast egennyttan som egentligen behöver tillfredsställas. inte sant? intressant? knappast för en vanlig dödlig.

varifrån kommer då dessa för kreti och pleti ouppnåeliga ambitions of mine. är det påfrestningar från omvärlden som leder till att jag tror att jag måste prestera någonting som jag vanligtvis inte skulle klara av. eller är det så att det är jag som vill göra så oerhört bra ifrån mig så att jag, till min egen bristningsgräns ( vilken nu har passerat), försöker pressa mig till ytterligheter för att på så sätt försöka synas och få någon slags bekräftelse?

varför ställer jag bara en massa frågor istället för att leta reda på svaren?
questiomark.




en annan intressant grej som slog mig i huvudet idag var att när jag i detta tillstånd konverserar med människor omkring mig, eller långt ifrån mig, väldans lätt blir spydig och odräglig.

vilken slumpans otur.

alt.

gud i helvette.

när jag pratade i telefonen med astrid så höll jag inne med en mängd saker som poppade upp i mitt huvud och som jag ville slänga ur mig. inte för att såra henne. aldrig. verkligen inte. men som sagt tar någonting annat över och jag blir som.. jaa, säg det.

va jag inte förstår är; mig själv

there's a thought with beeing two.

kanhända är mitt sikte inställt på stjärnorna. kanske är det känslan av att vara stålmannen som ingen och ingenting kan rå på. kan så vara att insikten om att man inte kan flyga och därför endast når trädtopparna för varje dag som går kommer närmare, och närmare.

musiken då, jo tack. jag spelar ingenting längre, sjunger aldrig och har knappt slagit ett enda ackord på min tidigare så älskade gitarr sedan jag anlände till denna tredje rikets största stad ( citat: socialdemokraternas fürer här i malmö). jag får helt enkelt inte ur mig allting som jag tidigare kunde få ut genom teater, sång, träning och spelningar inte minst.





förlåt.

förlåt då.

för att jag inte ringer. eller hör av mig. för att jag försöker skapa någonting att hålla fast vid i den kyliga och blåsiga höst som snart anländer till malmö. för att jag är någonting jag är.







alla behöver bekräftelse. alla behöver en komplimang då och då. inklusive den, i ett tidigare liv som herkules, så mytomsbundne olle. i grund och botten handlar det om min rädsla för det nya som jag dagligen tvingas brottas med. jag ska bli mer geneös.

jag ska bli mer generös.

jag tror att jag kom fram till någonting till slut. kommentera gärna det du har läst om du, i mån av tid och lust, helt enkelt känner för det.

vid morgondagens horrisont skådar jag redan nu tio timmar på en dåligt luftknditionerad, men allt för väl upplyst katakomb på nedersta bottnen. Herravdnlingen på hm kallar.

jag är rädd att jag enligt avtal är bunden att bege mig. jag är rädd.



vänta på mig. jag kommer ifatt.