socialt inkompetent..

att påstå min situation okomplicerad kan liknas med att beskriva irakkriget som en succé. 

de kolväten som till största del formar allt fett som min hjärna består av är numer av ondo. om så skulle ske att de i en strid ström skola rinna ut genom mina snäckformade öron så vore min lycka gjord. insidan av mitt skallben skulle då kunna putsas upp och min sångröst skulle få en otrolig klang. isället för gäggamojja kan jag se klart och lägga min kroppsliga energi på annat än att ständigt behöva passa upp på min så kallade "tankeverksamhet", "hjärnkontor"."PÖBEL"

det är vad den är, en okontrollerad, naiv, egocentrisk massa som med våld försöker uppnå en förändring. 

en pöbel måste slås ner, antingen med våld eller med lingvida medel. jag är oförmögen att kontrollera min egen hjärna.. är jag rädd. övning ger färdighet. men jag behöver förmodligen hjälp på vägen, ett par legoknäcktar skulle sitta finnemang!

all makt åt Tengil, min befriare! 

rätten att skrika högst

saker jag tänker på

astrid: hur hon mår, vad hon tänker på, vad hon känner och kanske mest vad hon vill med mig och det eventuella oss som finns. 

mig själv: hur jag mår, kroppsligt och själsligt, i vilken riktning jag kan vilja förändra detta, samt på vad jag vill med astrid.. jag vill att det ska fungera. jag tycker om henne och jag vill gärna fortsätta umgås med henne. det känns mer avslappnat nu. det är väldigt skönt. vi kan prata om allt. och pratar väl om allt som kommer oss för, vad jag vet. det är en relation utan några direkta krav. tillexempel kommer det fram saker som skiljer sig  i förhållandet mellan att vara tillsammans med någon, pojkvänflickvän, kontra en kompisrelation, plötsligt inser man att ens tidigare respektive faktiskt är en människa med både bra och dåliga sidor, något som jag tidigare haft lite svårt att inse. att allting handlar om uppväxtmiljö och personkemi. vi är båda mellanbarn. jag har fått slå mig fram på ett annat sätt, när det gäller föra sig socialt alltså. hon har ständigt haft sin familj som uppbackning, människor som är väldigt sociala och som alltid inbjuder allt och alla till samtal, i en sådan miljö fungerar vissa utmärkt, andra inte. och vise versa. intressant när sånt väl belyses. jag har mig, är mig, hon har sitt, är sig.

jag tycker om henne fruktansvärt mycket. 

ingen tvekan om det. 

men vissa omstänigheter gör saker och ting svårare, vissa omständigheter gör det enklare. jag antar att det är så med allting. såklart..

(ang, jag tänker på)

skolan: det är mycket nu. helt enkelt.

min framtid: kom långt ner på listan. oroväckande långt ner.. jag antar att jag måste överväga den
jag vill bo i frankrike, jag vill bo i italien, jag vill syssla med roliga saker. så som texter, miljö, design, musik. gärna projektbaserat. sen vill jag nog plugga juridik. eller marknadsföring. eller ekonomi. eller psykologi. shit de skulle va riktigt kul



VATTNET HÅLLER PÅ ATT TA SLUT SLÖSA INTE FÖR HELVETTE



       Klockan är slagen, sen alltså, det är en dag imorgon också. 



Hässja

kära resedagbok. jag befinner mig nu på grimslövs folkhögskola. jag sitter i bildsalen. mångt och mycket händer i mitt liv just nu. jag blev lite paff häromnyssens. fick ett sms av martin att dom hade bakat bullar och att det fanns en över till mig. åkte dit på kickbiken och mycket riktigt där stog martin i köket och hade sparat en bulle till mig. lisa och elin satt utanför. så frågade jag om man fick någonting till bullen. han undrade vad det skulle vara. och jag ironisk, sarkastisk och otydlig som jag är säger att "lite hångel skulle va gott", varpå han närmar sig mig och böjer ned huvudet. varpå jag vänder mitt bortåt och sen vet jag inte riktigt. men nåt hångel blev det inte. jag är nog fortfarande lite chockad. en väldigt konstig situation. han är en väldigt fin kille. och väldigt öppen, på alla sätt och vis. men jag vet inte riktigt om jag är lika frisläppt, jag väljer vilka jag hånglar med. nog sagt om den saken. det kan gro vidare. det var en väldigt god bulle. och jag har kommit till rätta med mitt Balance-projekt. ska börja såga lite i vinklarna imorgon så får vi se vad det tar fart i för något.

jag ska använda mig av lambda. intressant tycker jag allt. väldigt konstig konstant. i alla dess olika former och uttryck, visuella som intelektuella.

en bild av projekten på skolan just nu:

Huvudbonad 20/10
Hommage á Philip Treacy
Kreationer för huvudet till en speciell person, karaktär etc.
Metallplåt/tråd + textila material mm.

JAG 10/11
Broderade självporträtt 2-4 st, 7,5x7,5 cm
Olika sidor, fragment av mig
Fig/nonfig
Monteras mellan två plexiskivor

Balance 29/9
Hommage á Alexander Calder
Furuplanka 1m 2"x4" sågas limmas till storform, vitmålad
Någon, några delar kan vara lösa
Titel

Tänt va de här! 8/12
Liten, smart otraditionell värmeljushållare i smide för 1 st värmeljus
Stående för bord, golv
Max 20 cm råmatreal Fyrkant-, rund eller plattjärn
inspererad av välkända vardagssaker. Omvandlad( utseende, idé, karaktär, struktur mm.)
Titel: kopplad till insperationskällan

Önskebrunn 20/10
Förvaring av icke materiella önskningar
28 olika vävtekniker 14x 350 cm
Vitt Lingarn matt / blankt inslag
Flätas till stor korg
vik en svala, kasta i och önska....

Taktilt 9/12
Par i trä, att hållas i handen
En i vått, en i torrt virke
Två kontraster, form träslag, tyngd, striktur, mörkhet.
Presenteras på sockel med minst en handhyvlad yta.
Handverktyg, Ytbehandling, Olja, vax, såpa
Titel

som det ser ut nu. sen tillkommer såklart fler uppgifter, skissdagar, småprojekt, större projekt

och så vidare

händelsevis råkar jag vara sämre med bröder, jag önskar att dom var enklare..

jag fick min snygga telefon och min ipod stulen btw. nån på skolan. kl 2 på natten  och ingen vet nånting. har pratat me alla som finns på internatet. men jag har mina misstankar. skönt att jag inte är matriallist

det är en intressant tid jag lever i. det händer mycket hela tiden. jag önskar att det fanns fem timmar till på dygnet så att man hann med allting som man vill göra så att jag dessutom hade tid att pendla till linköping och sova hos astrid varje kväll. att bara hålla om den man älskar. somna och vakna tillsammans. jag vill bara vara nära den personen som jag känner så starkt för, som jag känner sådan ömhet inför. det finns ett ord på i. som jag inte tycks komma på. men nog är det väl så, att kärlek är en annorlunda kraft. skum grej helt enkelt. den är fina fisken. som en fin bakelse som man kan äta upp och känna sig mer uppfylld av, som att titta på den och ha den i sig. det är sant. titta på den du älskar och du känner att du har honom / henne i dig. om du inte känner att du får gensvar innifrån så har kärleken svalnat. då kan man sätta på fläkten under igen. den brukar slockna när man smider och har för lite kol. särskillt när man råkar dänga till den med hammaren eller tången. då får man vänta lite innan man slår på strömbrytaren igen. så att den hinner komma ifatt.. sedan kan man smida. och stålet blir varmt.

kära resedagbok. jag avslutar här dagens händelser och vi får se vart jag landar nästa gång jag hör av mig.

otillräckligt tillgänglig



konsthantverk och desig.
vad ska man säga..
jag tror inte att jag klarar av mig själv. det är mest det. jag tror att jag behöver mig själv, mer än vad astrid behöver mig. tyvärr.. raka rör, inget tjaffs.. rebel rebel. min mage e paj. min hjärna e paj. min kropp e paj. ja vill inte pajja mitt hjärta också. då har jag ju inget kvar. jag vill inte pajja nån annans hjärta heller.. särskillt inte den som jag tycker om mest i världen..
shit pommes jag börjar på folkis två timmars bilresa bort.. om fyrtiofem minuter. magnus o dom e sena.. jag slängde ihop lite scones på fem min. dom kommer om fem.. eller nu ungefär.. bara för att.. usch. vad är jag? vem är jag? vad vill jag? jävla skitgrej dedär med livet..
oredigerat inlägg.. det spelar ingen roll vilken färg man har på huden. det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.

nu jävlar blir det rock!

jag slänger i mig pasta och pesto för brinnande livet. om tre och en halv timme är jag i mitten av världens bästa publik, bob hunds publik. spelningen i helsingborg har varit ett töcken i dimman fram tills nu, jag har inte riktigt förstått det än tror jag.
faktum är att jag inte vet hur ja ska känna inför det. oscar och agnes kom ner igår! vi stack till folkets park i möllan och drack en massa vin och öl och träffade många av mina vänner. idag har vi gått på stan och sen stack vi ut till västra hamnen och åt vår picknick, badade och träffade fler vänner. rent objektivt är mitt liv, roligt, intressant, händelserikt och allmänt behagligt. 

men det känns inte så. det känns inte alls så. 

av många anledningar skulle jag tro. jag och astrid kommer inte att kunna ses på hela nästa år. typ. vi är inte tillsammans men hon är min innersta önskan. vissa saker får man väl helt enkelt klara sig utan. jag har gått och blivit socialt handikappad. jag kan inte prata med människor. jag har inget att komma med. jag kan helt enkelt inte. det har blivit tydligare och tydligare. det känns som att jag bara hasar efter andra som jag lyckades knyta till mig för x antal år sen då jag var glad och social. nu är jag tråkig och trist, utan dig. 

och kan hända trodde ni inte att det skulle komma mer rock, MEN NU JÄVLAR BLIR DET MER ROCK! delar av idiotklubben ska vara där, jag själv inräknad. alla ska vara där. jag ska släppa allt och hänge mig. bob hund i det fria vid havet i helsingborg, imorgon åker jag hem med svett och lycka i bagaget! 

adieu

flaggan eller vinden?

det gäller att inte missa poängen. poängen får man inte missa. händelser som passerar en oförtrutet kan ha större betydelse än vad man vill tro. det är genom dessa man växer, det är genom dessa man tar sig vidare. att aldrig utmana sig själv, att aldrig göra saker man är rädd för är som att sova naken på en myr insmord med lingonsylt.

fullkomligt idiotiskt.

att hitta fokus, att se vad som är viktigt att lägga energi på, att finna vad man tror förmå öppna nya dörrar. jag vill kunna se mig i ögonen och känna åt vilket håll jag styr min kos, att jag spelar mina kort rätt, att jag gör vad som för mig ter sig viktigast. i nuet och för framtiden

denna uppgift är jag i nuläget oförmögen att ta mig an. jag har en far som klagar över att jag vill ha lampor tända när jag studerar och som alltid ser fel i alla andra men själv är han guds bästa barn. jag har inga planer över huvud taget för kommande sommar. att astrid ständigt figurerar i mitt huvud gör mig än mer konfunderad över vad jag vill. att inte veta var man har sig själv och samtidigt vara ärlig mot dito är minsann lite klurigt. jag blir inte klokare av att tänka på det heller, men dylika ting har väl plågat människor sedan hetronormativiteten gjorde sitt intåg i våra liv. jag har svårt att sätta ord på mina innersta känslor och tankar, jag känner dem själv så väl men att förmedla dessa i ord blir så oerhört mycket svårare, när man samtidigt ska göra alla aspekter rättvisa. en diffus känsla av att höra hemma i någons armar, men inte veta på vilket sätt. 

civilstatus: nej tack

kan man inte få bestämma själv? måste det vara så komplicerat och utstuderat? jag önskar att jag bara fick vara, och fick medborgarlön, och fick spela gitarr och bygga snygga saker med böjträtekniker. 

klockan är halv två, under den kommande dagen ska jag ta mig genom minst 30 sidor matte D, ringa linda och reda ut mig själv, mitt liv, och min framtid. 


god natt.. 

ps min blogg är varken aggressiv eller vidare känslosam, inga versaler, inga direkta känslomässiga översvämningar. koncist men samtidigt lite väl analytiskt och tråkigt. jag antar att jag skriver för att reda ut mig själv, för att försöka göra mig överskådlig. men ingen människa kan göras rätt genom ord. ingen människa kan göras rätt genom ord. ingen människa kan göras rätt genom ord
ds

du tror inte på lyckan du tror inte att du är död

vad gör jag. idag kände jag att det glödde i huvudet på mig, på insidan, ner över ryggen glödde det. min hjärna kändes som den typ av slam man vanligtvis finner då man låter ananasenzym lösa upp gelatin. 

människor från bolivia (centrala sydamerika) bor två hus nedanför intersport. dom bor där. har en jättefin bastu som man kan basta i. det pratas spanska, skojjas, kallas olle för cholero och mentiroso. jag är en kvinnokarl för att jag har tjejkompisar och en lögnare för att jag skojar med dem. men detta gör mig inte mycket då jag vet att det är roande för samtliga inblandade. 

vad som är aningen besynnerligt är deras sätt att se på relationer, exempelvis. ytterst absurt är det faktum att då en man "erövrar" (conquistar) en kvinna i sverige så handlar det inte om choklad, blommor, att öppna dörrar och att betala måltider då man går ut, utan istället om personkemi, så att säga. det faktum att kvinnan har minst lika mycket att säga till om som mannen får dem att sänka hakan, slå upp ögonen och se allmänt korkade ut. homofobi är utbrett på alla håll och kanter.

det man kallar för kulturkrock är ett faktum.

om sex timmar ska jag upp igen, intervju på Grimslövs folkis utanför Växjö. KHD, konst, hantverk och design. ett år. pröva på allt. gör vad du vill. bli bra på att skapa saker.

fett nice. jag hoppas jag kommer in. jag ska vara gul, svart, neonrosa, marinblå, och innanför ska jag ha den franska flaggans ljuva färger. 



att kalla mig för idiot har jag ingenting emot. att däremot säga att jag har pli på mig, vet vad jag vill, gör skillnad, gör nytta, utvecklas, använder min tid väl eller att påstå mina vanor sunda är en ren och rosa lögn!

mitt huvud brinner. att jag och astrid inte längre är tillsammans kanske bidragar till detta. henne tycker jag om. vi umgås fortfarande som vore vi bästa vänner, och det är det ända sättet jag vill ha det på. jag är fruktansvärt glad över att vi har det så bra och inte är kalla och stela. men någonstans frågar jag mig oerhört abstrakta frågor som svävar kring ämnen som relevans, framtid och vad vi är. saker som jag vet inte spelar någon roll så länge både hon och jag känner att vi har det bra tillsammans, fast än vi inte är det. jag är bara rädd att nån av oss tillslut kommer att bli sårad, mer sårad än den andra, och jag är rädd att personen i fråga kommer att vara jag.

jag har en tendens att se mig i skiten, att se mig hamna i skiten, att hamna i skiten

jag är en av dom bästa människorna på jorden. idag var jag snygg. trots ett flottigt hår! det är starkt gjort
det jag måste göra ska göras och göras bra. med ett brinnande huvud eller inte(ochjagbrinnerfördig,dinaskoreokaj,dekommerobliallright,dekommeroblisåbraaaa) jag kommer att stå lång, pall och tillslut bli någonting riktigt kul och bra och välbetalt med många konstiga vänner som jag kan bjuda på middagar och utbyta erfarenheter med!

VOILA! inte så dålig som du trodde. din gamla soppgalosch till torsk! 

ciao!

kip

imorgon åker jag till bolivia. 


det är vad jag känner och vad jag vet just nu. allt finns i den meningen.. varken mer eller mindre..

om två och en halv vecka vet jag mer. 

grönt te

promenera i rask takt i dryga 40 minuter per dag
ät mer fisk
bli optimist, bara bestäm dig.
skratta och le mer
ät inte onödiga saker

jaa.. det var väl det hela..?  en gång bodde vi i sahara. vi har samma hjärna som då. men i dagens samhälle är det lite svårt att leva på samma sätt. följdaktligen mår vi skit.

idag är det ett härligt marsväder! det regnar och snart är sommaren här!
nej de va inget de e jävla pissväder och allt e skit man kan inte gå ut.. så allt skiter sig

öh ja ska ta en kopp te nu. sen ska ja plugga matte c! det är roligt! riktigt ku!
sen ska jag vänja mig vid att ha en positiv inställning till saker och ting. och därefter leva 7.5 år längre än bitterkuken svensson!

adjö!

enfin

mitt liv faller i spillror. förfaller, försummas, förtorkas. likt en kaffeböna vilken under min egen vikt krossas i tusen och åter tusen bitar. jag är rädd att detta är början på slutet. viljan finns där. men den andra viljan finns också. jag är rädd att detta är början på slutet.

vår befriare

hahaa!

ge mig bara lite tid! ge mig tid och var låsmekanism som stänger inne era vackra sinnen ska upplösas som en 1x1x1 dm natriumbit i vatten: i en explotion! jag ska röra runt i era små hjärnor och härja runt i era små rörsystem bara för att få er att förstå att jag inte är den ni tror utan någon helt annan som senare visar sig ha väldigt mycket gemensamt med exempelvis kungen, thomas öberg inte minst, hillary... ja och diverse annat löst folk!

ge mig lite tid. ge mig lite ork. jag måste ju orka för guds skull.. helst av allt skulle jag vilja att ni gav mig ett litet dragspel och en lite xylofon. sen! ska ni få se på natriumhydroxid! syre bildas sedan fritt.. ja.. de går väldigt fort.. därav explotionen..

idag beställde jag en macbook. med mycket ram. jag har en mikrofon. jag har en hand av stål och en vilja av järn.. ska spela slide-guitar hö-hö-hö-hö-hästmat. NEJ! det kommer som en flodvåg över era sinnen och jag kommer att visa min bästa. och mina sämsta sidor av mig själv. och av andra så klart.. ingen idé att göra musik om man inte kan kasta skit på andra.

jag åker hem på lördag. hem till vimmerby. för en kortare visit. på en till två månader.. jag tar med mig alla mina grejjer och så.. men jag ska inte flytta hem. det är en väldigt viktig del. jag söker bara arbetsro, astrid och en miljö där jag vet att jag kan prestera väl och hitta inspiration. och desperation. vilket är ett kort jag gärna spelar ut för att få lite mer gjort.

fokus. fokusera.. ett sånt glas skulle vara bra. svårt o ha fokus utan linser och dylikt.. jag ska bränna saker. mysig ljudbild liksom..

rytmer ni inte trodde fanns. prrrcatioååånes som ni inte kunde föreställa er äns i er vildaste fantasi. och emmellanåt kanske jag gör en lite metallåt eller något annat extravagant!

men från och med nu. så kommer jag att lyckas riktigt bra.. det kommer att sluta med blommor och blader för mig. spelningar överallt.. och det är ni som kommer att ta mig dit.. mest för att jag tycker om er så mycket och för att ni finns där för min support.. självklart kommer jag delge er mitt material. det är ert.. precis som jag.

en spade

why don't you go fetch me a spade or dig me a grave?

prioritera, olle för guds skull prioritera.

prioriteringar. priority.. privacy.. privatliv, avskilldhet.. avskilldheten är nog det värsta.. att på något sätt tvingas vara ensam med sina funderingar. samtidigt det mest rogivande. om man nu finner ro i att vara arbetslös och meningslös och försöka leva glad ändå. jag vill leva och älska. varför går dessa inte att kombinera i en underbar symbios vilken innefattar allt det som jag prioriterar mest här i livet. varför ska äpplet vara jättesött på ena sidan och ursurt på den andra sidan. och när jag då vänder på det så är sidan vilken nyss var ursur plötsligt sockersöt och den andra sidan är surare än en citrusfrukt utom räckhåll. varför måste de saker som jag mest av allt vill ha utesluta varandra. jag har länge vetat att genom att välja en sak tvingas man välja bort vissa andra. men det har aldrig varit mig mer påtagligt. att å ena sidan bo kvar i malmö och därmed verka som ett hjärtlöst kryp, skaffa ett nytt jobb och tjäna cashen samt få leva ut mig själv på många sätt.. eller att åka hem med en dator och spela in musik.. och bara få vara med astrid.. på så sätt stänga en del av mig ute.. men samtidigt söka mig inåt i mig själv på nåt vänster..

but god how'd wanna be such an asshole?

det valet är jag oförmögen att göra.

det är de hårda tiderna i livet som man lär sig mest av. man utvecklas som mest när man ställs inför prövningar.

jag har det i mig, jag har allting i mig. det är nog det värsta. i mig finns allting jag någonsin kan vilja komma åt. men jag måste arbeta så hårt för att få tag i det. jag har ju potentialen men jag har som en bubbla omkring mig.

motgångar gör en starkare.

allt som inte dödar en gör en starkare. säger man ju...

mm men lita på din magkänsla!!!

men om jag är rädd och harig NEJ jag har bara svåra val framför mig. min mage vill allting samtidigt.. va ska ja då göra för någet!?

död och förräderi jag önskar min kropp skador vilka ger mig rehabeliteringstid och betänketid så ja slipper tänka en massa nununu.. ge mig en krock en krasch vad som helst som får mig att vakna ge mig en annan insynsvinkel!!! FÅ MIG ATT ARBETA HÅRDARE FÖR DET JAG VILL!

well then just give me a spade or just dig me a grave?

kicken

jag är i gasen. med den potential som jag har kan jag gå hur långt som helst. jag kan göra vad jag vill! jag har ambitioner och jag har vilja. viljan är det som räknas. på senare tid infinner sig även vissa ekonomiska fördelar.

jag fick sparken från hm. i måndags. ungefär. mats kallade upp mig till kontoret och sa att min tjänst ska ersättas av en kille från hm på storgatan vid namn jesper. för att dela timmarna mellan butikerna och därigenom även utöka vinstmöjligheterna. förra veckan jobbade jag femtioåtta timmar. det är mer än heltid. jag ligger på trettio i vanliga fall.

jag knäcker. jag har blivit sjukt bra på mitt jobb.. välstädat väl påfyllt jag har en grym inställning och jag tar kunderna på ett bra sätt. får komplimanger för att jag ger kunderna energi och är glad och trevlig, precis vad de behöver en mulen lördag.

i torsdags tog jag hand om gift of the week-bordet. A-ytan på herr.. den som alla viktiga saker ligger på. jag blev fett nöjd inte bara med huvudprodukten utan även med den medförsäljning som jag presenterade. både de på avdelningen och VM och vbc och bc kommenterade att det såg fett bra ut. jag har enligt VMmalin blivit " oerhört mycket bättre på att städa och dubbelexponera och hålla rent och fint på lagret" osv.

kommer med bra idéer om nya reavaror och var dessa ska placeras och på vilket sätt. jag kan göra skyltar och jag är en ypperlig medarbetare med egna initiativ.

mig vill dom ge kicken för en lökig kille med dreds. men han är snäll och rar. och har jobbat ett år längre än mig.

mats (bc) skulle se vad övriga bc i regionen hade för tankar kring en förflyttning av mig till övriga hm, om jag ville jobba kvar inom hm. ja, jo. varför inte

den sista december slutar jag. då ska jag ta nån vecka på Connecting sweden och känna på telefonförsäljarjobbets glada kamratskap! sedan ut i sverige och hälsa på vänner jag inte sett på år och dagar.

jag ska sedan ta mig över till danmark och se och där finns guld att finna. gräset är grönare på andra sidan bron.. eller brunare.. brunt är ju som bekant mer effektivt..

nåja


samtidigt måste jag bejaka mina mindre stolta sidor.. så som att jag i vissa tillfällen ägnar mig åt saker jag bör hålla mig ifrån. utan att nämna något speciellt så är jag inte helt ren i mitt sinne.. fockin hell...

men jag vet att detta kommer sluta bra.. fyra månader på hm var nog var jag behövde..

var inne på bully och har nu blivit fetbundis med tjejen som jobbar där. hon tyckte jag skulle komma in med ett cv så fort jag kunde. ska se om ja kan ragga in mig på bully i lkpng också. skit jag skulle passa bra där..

och astrid. min astrid.. vad skulle jag göra.. jaa.. det är frågan.. gud i himmelen.. åh.. skit också..

jag bränner pengar på kläder.. aldrig gjort förut.. men ja e snyggare än ever.. och snart är det jul.. slutar klockan sex den 23.. börjar klockan åtta den 26.. två dagar hemma.. jaja jag har väl haft det värre..

och bättre ska det bli!

i övrigt har veckan vare bra. trillade ner i en brunn och kom inte opp på ett par dar...


missär i malmö

för fyra timmar sedan åkte astrid och erik hem. jag har aldrig gråtit så mycket över att någon åkt ifrån mig. när tåget åkte från stationen så kunde ja inte göra annat än sätta mig på en bänk och låta allt komma. fyra fem minuter ungefär.. sen ringde jag astrid och hon höll med om att jag nog var ensammast i världen. väl hemma har hon lämnat ett brev på min kudde. bara det får mig att bryta ihop och ja somnar en halvtimme senare, på en blöt kudde, med en hemsk känsla från topp till tå. bara tanken på att jag inte ska få träffa henne på tre dagar gör mig knäckisch. men det är minst två veckor kvar tills vi ses igen och så långt har jag inte vågat tänka.

det är nog mest astrid jag saknar.. helt klart.. men erik bidrar säkert också med några poäng. vi har iallafall haft en väldigt bra helg.. umgicks hela torsdagen.. dom var och shoppade på fredagen och på kvällen var vi på timo på mejeriet varefter vi åkte hem och lördagen gick på till ikea bio och kladdkaka.. samt ett pissigt kasst pizzahak precis brevid tjallamalla och biografen Filmstaden. dom trodde att dom var en italiensk resturang men dom lagade nästan mest bara pizza och hade väntetid på en och en halv timme och hade jätteotrevliga servitriser och allmänt kass service.

men jag lever. och ingen ska hindra mig från att ha ett underbart år framöver jag ska nu ta tag i mitt liv. ringa folk. promenera ute i det vackra solskenet. ikväll blir det en äppelpaj.. eller tre. har inte bestämt mig än.. men det ordnar sig säkert.. allting kommer att bli bra.. tro mig.

toffel

jag tänkte berätta lite om tiden som har förflutit sedan fredagens afton tog vid. klockan var innan stängning. en av de mer obehagliga händelserna inträffade när en medelålders man, allmänt skjaskigt utseende, dålig svenska och en aningen ansträngd uppsyn kommer fram till mig och undrar över storleken på en hatt.. ja jo, jag kan väl ta en sväng på lagret och se vad vi kan erbjuda, säger jag i allmänt glad och trevlig ton. kommer ut igen och han står kvar i butiken och väntar på mig med hoppfull uppsyn. " ja vi hade en lite mindre storlek pröva den ". han gillade den inte men tackade mig för att jag varit så snäll och begett mig långväga för att undersöka hur det stog till på hattfronten. " visst visst ".

du ser bra ut. du är snygg.. och väldigt trevlig. vad gör du ikväll kanske vi ska ses?

nej, jag tror inte att vi ska ses..!

han tar ett steg närmre och håller hatten i ett krampaktigt grepp, vidgade ögon och lätta skakningar genom hela kroppen.

jo men efter jobbet du är ledig efter jobbet. du är snygg. vi kan ses

nej, jag måste gå till kassan nu det är kunder som väntar.

och jag går min väg. äcklad, skärrad och skakis. till tusen. berättade det för markus som även han kände ett starkt obehag inför min lilla anekdot. heh.. jag hoppas att jag slipper uppleva nånting liknande. det har aldrig hänt mig förut. någonting liknande. bli utbjuden av en man i fyrtioårsåldern på mitt jobb uschuschsuch jag mår fortfarande jätteilla när jag tänker på det. känner mig våldtagen. mentalt. och det är inte utan att jag får lätta rysningar när liknande herrar tenderar lägga fram frågeställningar över dylika tingestar. nog sagt om den saken..

sen kom bl och denni. viktor bälter lundin från vimmerby och denni katana från hultsfred. båda medlemmar av stick ups och minus is the notion. vi gick på kb. jag blev fettisch illamående och jobbade jättebakis dagen efter. lördag var inflyttningsfest och mycket roligt hände. hedvig var bland det bättre. nyinflyttad fd. göteborgare med rötter på gotland. alla drog till Privé. gratisbiljetter. klubben med kristallkronor i taket. fett dansgolv. fyra barer. två våningar. lädersoffor och skinnfotöljer. en flygel med trasiga tangenter och sprucken lack. småkryp längs listerna och hundratals, tusentals wannabebrats, niggahs och BCs. jesus kristus jag har sällan skrattat så mycket under en kväll. hedvig och jag bedrev tjyvaktigheter och fixade på så sätt diverse alkoholhaltiga drycker. kollade på alla brats med händerna i vädret, teknologerna som bjöd brewdarna på dyra drinkar. och jaa.. sen gick vi hem. glada i hågen. hittade hedvig en cykel. fullt funktionell! det var det. under kvällen köptes sallad för sexhundra. och det blev söndag.

körde bil till växjö och bl körde resten hem var i det gula huset i en halvtimme och hälsade på astrid emmy lotta jimmy gustav sen hem till mig tog en honungsburk och mina tofflor kramade truley till tusen fick skjutts till stationen och åkte till linköping där jag träffade elin gick till hemköp köpte lite käkisch tillbaka till stationen åkte tåg till norrköping där jag hängde med storebror i 20 minuter sen på ett X 2000 till malmö som var en timme försenat när det kom fram ner i sängen och upp dagen efter för jobb klockan kvart i tio. 12-13 mil på 12 timmar.

idag på jobbet tänkte jag på första gången jag sa till astrid att jag älskade henne. jag blev helt stum i kroppen och fick hugget som stuckit i hjärtat och jag har inte kunnat släppa tanken sedan dess. hon åkte till tyskland idag. när jag tänker efter borde hon ha suttit på flygplanet precis ovanför mig när jag tänkte det. hon kommer hem om 8 dagar. då ska vi ses. min astrid.


nu ska jag sova. mitt liv är glatt och dant. jag var på klubb igår. två kompisar och en kille vid namn krister hade hand om inkonst. jag bjöd erik på bullkalas som födelsedagspresent. alla han vill får komma. jag måste hitta nya utmaningar. jag ska börja träna. så att erik(lillebror) inte knäcker mig när ja kommer hem. jag ska laga mer mat. leva på 400 spän i en och en halv vecka med två helger kvar till löning.

sen rookie. inomhus festivalen som lyser upp höstrusket och gör dig glad i knäna som du svänger likt en sinuskurva.


lagen

calvin harries bonkar.. ur högtalarna vid en dator kring carloi. jag har flyttat till en lägenhet. mästernilsgatan åtta. 200 meter till malmö central och lika långt till stortorget. jag har ett eget rum med en egen säng som jag sover jätteskönt i.

sanningen att säga är calvin harries inte helt nedladdad. så när jag sitter här och för mitt huvud, än framåt, än bakåt, i takt med musiken hoppar låten plötsligt framåt. och så får man hoppa in i en baktakt eller dyligt.


men det är bättre än fucking rix fm njr hitmix skit som spelas här när jag inte har makten över datorn.

jill heter hon. hon som jag bor med. hon har dålig musiksmak men är gangsta. snäll tjej. har lite bonniga kompisar men dom är ganska trevliga.. och över 25.


det är bra att ha vänner när det går dåligt.. jag måste lära mig att dela de lite gladare stunder, som faktist infinner sig i mitt till synes misserabla liv, med mina vänner.


nu ska jag till teresa sobbirruiea.. ? och baka SKÅÅÅÅNS! de ska bli det godaste jag ätit på vääldigt länge. jag förstår att jag gav min mamma scones te och marmalade i födelsedagspresent förra året.

mer malade.. havs sjuk.. sjösjuka.. om du blir sjösjuk käka marmelad så går de över.. det gjorde jan av arken

JANNE D'ARK GICK PÅ KNARK!

ännu en dag...



det går dåligt nu. jättedåligt. det gör mig ont att skriva i sådana termer då jag hellre skulle se saker och ting i dess ljusare dager men å andra sidan ska man inte frukta sina känslor. man ska ta vara på dem. respektera dess närvaro. men kanske inte, som jag, uppslukas av dom. jag har dålig hållning äter dåligt motionerar inte tänker dåliga saker spelar ingen som helst musik hittar ingen ny musik

min oförmåga att fokusera på bra grejjor ställer ständigt till bekymmer för min del. då jag anser mig trött, nedstämd, tråkig, inkompetent, osocial och helt enkelt alldeles för dålig för att på något sätt göra mig påmind om mina ambitioner här i livet försätter det mig i en sits som jag hoppades att jag skulle slippa. som jag känner igen så väl sen tidigare men trodde mig nu blivit av med. den har återigen fäst sina metalliska hållare runt armar  och ben på mig och jag sitter som fastklistrad. av mitt eget huvud. mina egna nerver. mitt jag. som egentligen vet mitt bästa men, av någon anledning avstår detta. för att istället sippa på den söta nektar som drömmar och minnen kan ge. minnen med oerhört starka biverkningar, uppenbarligen.

jag önskar att jag inte var en dålig människa. att jag hade nånting att ge. att det fanns något annat än jaa. uppsluppenhet i mig. jag är ledsen. jag är så ledsen över att det blev såhär. det var inte meningen. inte mot dig. inte mot mig. inte mot någon. allt hade varit bättre om jag bara hållt mig flytande. men jag undrar om jag någonsin kommer lära mig simma.

help she can't swim. ja när allt kommer omkring har hon ju halsband och feminin framtoning.


och det kommer inte ut. jag får inte ur mig det. jag kan inte skriva musik längre. för att jag skäms över mina känslor. jag skäms så innerligt. inför mig själv. och, tyvärr inför andra. 
 


tysk techno

jag undrar vad hon skulle säga om hon visste att hennes son grät när hon la ifrån sig luren.



les misserable.. non, c'est faux.. c'est le miserable..n'est ce pas?


nästa helg kommer viktor. då ska jag flytta in.. var och kollade på lägenheten idag. det kommer säkert att bli bra. viktor ska hjälpa mig lite. men det vet han nog inte om själv..

det känns skit. allting. vad har jag som förgyller min dag? vad har jag som gör mig speciell? vad har jag som får mig att känna att det finns någonting som gör att jag fortfarande orkar. har jag någon fast grund har jag ett ankare att hålla fast vid när det blåser som hårdast. för att inte nämna när sjön ligger helt slät och spegelblank. det är då man märker det som minst. att man driver iväg. sakta men säkert. ur fokus.. till slut krävs en oerhörd kraftansträngning för att ta sig tillbaka. om man nu orkar. även att man vet att det är där det hugger bäst..

jag är ett barr. ett barr i hennes och mauritz myrstack. jag är ingenting. jag kan bli utbytt när som helst, av vem som helst. jobbet kräver ingen direkt kompetens. jag önskar att jag var någon bättre. en bättre människa. haha, intressant att jag satte orden bättre och människa i samma mening. när den dessutom handlar om mig. ironiskt nog. idag var en jättedålig dag. jag hatar att vara lönearbetare. jag vill ha en fast punkt i min tillvaro.

jag kräver förändring. och ser mig själv, klagandes och krävandes, utan att för den sakens skull för egen maskin göra minsta lilla försök till att förbättra min situation, förpassas till passivitetens förlamande omnejd.

ja, och så var det med den saken. känslokall och känslolös beger jag mig mot min säng, för att efter en dålig nattsömn försöka jobba och visa mina främre fotpartier, det finns två.

till vilken nytta. jag kommer att fortsätta jämra mig och klaga. jag kommer inte inse att jag brutit mot min första regel som bloggare. haha.. bloggah!..

min blogg skulle inte bli ett ställe där jag skriver om mina traumatiskt pessimistiska tankeströmningar.

ser man på, tidens tand har karvat sig djupare och djupare in i mig och jag är tillbaka på den nivå, på vilken jag befann mig för tre fyra år sedan.

och ja, jag är en dålig människa. Snälla ändra på mig. Jag behöver all hjälp jag kan få, inte från idioter utan från människor. Riktiga människor bra människor. helvete också.


eller hata mig. ja, jo. det blir bäst så.

tack och adjö.


i can go with the flow

jag har raggat tre nya mobilnummer

har fem fester att gå på imorgon

har hittat en lägenhet i centrala malmö och kan flytta in om en vecka

ska va hårmodell och bli snygg gratis

sprang på ett halvt paket cigg häromdagen

kan förmodligen få extra timmar på Lagerhouse under november december

min familj här nere vill att jag ska komma på söndagsmiddagar när jag väl  har flyttat ut

på mindre än tre dagar har sammanlagt.. cirkus.. två och tre fjärdedels lax trillat in på mitt konto utan någon direkt anledning



men det är straffet. snart kommer vändningen, och då kommer det att sluta illa.
jag ska inte tro att jag är nånting. ja ska inte tro att ja är nåt.
jantelagen 4 life.. pro life


de går bra nu, kompis de går bra nu, ja bygger från grunden på all skit som har hänt de e min tur nu, vinden har vänt

ehm, sex timmar tills jag går upp och jobbar heldag, lördag helgdag efter löningsdag under en åtta timmars arbetsdag.. jaja. cash is king


adieu

tropical philosophy



förlåt

förlåt då.

för att jag inte ringer. för att jag inte är någonting jag är. den föregående meningen kanske behöver en mer detaljerad förklaring. tidigare under kvällen fälldes en enstaka tår. jag är oerhört trött, bekymrad samt uppgiven.

idag var dagen då det kom, något som jag egentligen vetat om under en längre tid. jag har liksom haft det gnagandes i bakhuvudet sedan jag anlände till malmö, i princip. det sägs att människan har olika Jag.

mitt offentliga jag och jag är samma jag. kan vi börja med att konstatera. utöver det kan tilläggas att jag inte längre vet vad jag vill. jag har ingen direkt låga som driver mig i någon specifik riktning. dagligen umgås jag, det var en lögn. under helger då jag umgås med calles vänner och dylika stöter jag ständigt på människor vars liv ständigt tycks fylla dem med de behov de har att tillfredsställa. intressanta utbildningar kombinerat med ett deltidsjobb och en snygg pojk/flickvän. fina lägenheter och vänner överallt. som nyanländ hamnar jag därför i skuggan av dessa. mitt liv är förmodligen inte äns hälften så intressant som någon av deras. en fotnot skulle kunna vara att större delen av de jag träffar är kring 24 år.

astrid påpekade en sak. inför vem är det jag ska leva upp till de monstruösa ambitioner som jag ständigt brottas med? är det inför mig egentligen? delvis vill jag självklart få bekanta och vänner, men vari ligger där behovet av att jag ska kunna, hur ska jag formulera det... å ena sidan kan tyckas att man ska ha ett intressant liv och koll på litteratur musik och kultur i allmänhet för att passa in i vissa kretsar. å andra sidan är det endast egennyttan som egentligen behöver tillfredsställas. inte sant? intressant? knappast för en vanlig dödlig.

varifrån kommer då dessa för kreti och pleti ouppnåeliga ambitions of mine. är det påfrestningar från omvärlden som leder till att jag tror att jag måste prestera någonting som jag vanligtvis inte skulle klara av. eller är det så att det är jag som vill göra så oerhört bra ifrån mig så att jag, till min egen bristningsgräns ( vilken nu har passerat), försöker pressa mig till ytterligheter för att på så sätt försöka synas och få någon slags bekräftelse?

varför ställer jag bara en massa frågor istället för att leta reda på svaren?
questiomark.




en annan intressant grej som slog mig i huvudet idag var att när jag i detta tillstånd konverserar med människor omkring mig, eller långt ifrån mig, väldans lätt blir spydig och odräglig.

vilken slumpans otur.

alt.

gud i helvette.

när jag pratade i telefonen med astrid så höll jag inne med en mängd saker som poppade upp i mitt huvud och som jag ville slänga ur mig. inte för att såra henne. aldrig. verkligen inte. men som sagt tar någonting annat över och jag blir som.. jaa, säg det.

va jag inte förstår är; mig själv

there's a thought with beeing two.

kanhända är mitt sikte inställt på stjärnorna. kanske är det känslan av att vara stålmannen som ingen och ingenting kan rå på. kan så vara att insikten om att man inte kan flyga och därför endast når trädtopparna för varje dag som går kommer närmare, och närmare.

musiken då, jo tack. jag spelar ingenting längre, sjunger aldrig och har knappt slagit ett enda ackord på min tidigare så älskade gitarr sedan jag anlände till denna tredje rikets största stad ( citat: socialdemokraternas fürer här i malmö). jag får helt enkelt inte ur mig allting som jag tidigare kunde få ut genom teater, sång, träning och spelningar inte minst.





förlåt.

förlåt då.

för att jag inte ringer. eller hör av mig. för att jag försöker skapa någonting att hålla fast vid i den kyliga och blåsiga höst som snart anländer till malmö. för att jag är någonting jag är.







alla behöver bekräftelse. alla behöver en komplimang då och då. inklusive den, i ett tidigare liv som herkules, så mytomsbundne olle. i grund och botten handlar det om min rädsla för det nya som jag dagligen tvingas brottas med. jag ska bli mer geneös.

jag ska bli mer generös.

jag tror att jag kom fram till någonting till slut. kommentera gärna det du har läst om du, i mån av tid och lust, helt enkelt känner för det.

vid morgondagens horrisont skådar jag redan nu tio timmar på en dåligt luftknditionerad, men allt för väl upplyst katakomb på nedersta bottnen. Herravdnlingen på hm kallar.

jag är rädd att jag enligt avtal är bunden att bege mig. jag är rädd.



vänta på mig. jag kommer ifatt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg