100:-
Hundra bagis.
för hundra bagis kan jag ge dig nervtrimmande hjärtövningar för mag och tarmflorans välmående
för hundra bagis får du se torg i brand, människor i upplösningstillstånd och allehanda husdjur befria sig från sina, enligt den mänskliga myten, överordnade.
för hundra bagis lotsar jag dig över stock och fotogen genom en strid ström av avlägsna a-lagare och andra avenyn alterneras med repriser av så ska det låta, utan tjocka gubben. du kommer att gå vilse utan mig
hundra bagis är allt jag begär när jag ber dig väga ett ringa ekonomiskt värde mot upplevelser som enligt forskare har framkallat liknande mängder utsöndrat dopamin som buddistiska munkar tillgodogör sig då de efter år av träning känner dendär pirrande känslan av att uppgå i alltets tillstånd. pirripirr. mmmm.
för hundra bagis får du inte bara känna dig sedd och bra, du får också se michael jackson trilla i slow motion, få se sin blå ryggsäck som han tappade bort när han var fem varpå han glömmer bort sitt fall och lösgör sig från jordens dragningskraft.
för hundra bagis låter jag förmultnade orangerier återuppväckas till ljudet av fem, varken fler eller färre, änglatrumpeter, och en bastuba. oranger. vilken färg ser du när du blundar? just det.
för hundra bagis återuppväcks även esbjörn svensson. men bara tillfälligt.
då är frågan
har du en hunka?
adjö
ränta
idag är en bra dag. dagen efter gårdagen som slutade med vildt sms:ande med linda runt fyra halv fem.
earth hour på grimslöv. kizz, mich från baywatch, ingo, kenny starfighter, stora delar av turtles och ett isberg befinner sig hos pettan och klara.
tema legender. hade planer på tsunamin, relativt legendarisk. thomas öberg? pelle almquist? ingmar bergman? ingen vill vara en tråkig gubbe. njae. åter till katastrofstadiet.
titanic ville inte vara med, han hade feber, olle alltså, min rumskamrat. isberget som sänkte titanic fick gå på legendmaskeraden på egen hand, och skötte det fantastiskt bra.
earth hour: isberget spelade gitarr i skenet av fyra stearinljus, folk satt som förstenade. jag måste säga att känslan av att ha allas totala uppmärksamhet i sin hand är behaglig, jag kan göra vad jag vill med dem, i mina låtar har jag en oerhörd frihet som jag flänger omkring i. plus ja kan göra konstiga övergångar från mina låtar till sjukt välkända låtar som alla skrålar med i. dom blev lite sura för att jag pluggade konsthantverkochdesign, jag borde spela gitarr och bli känd.
vidare till festlokalen, ingen har nog skådat ett isberg med så rörliga fötter. jag älskar att dansa. det skulle kunna vara livets mening. att bara släppa allting och röra sig till musiken. det talas om att de som dansar bra är väldigt bra.
de som dansar bra. domtittarnärjagdansar
movits! mon frére. luleå, bra stad. bra band.
dansen pågick till sent på natten, natten tillbringades också i diskussioner kring liv och land med maja, i lusthuset, annicas kompis i ansiktet från gotheborg. två timmar ute i kylan, men det var väldigt trevligt. hem, fylla på vitryssen.
ansökningar är min vän, äpplen och paprikor, sommarens jobb ska inte hamna i vimmerby.
ursäkta, det gäller att formulera sig rätt. Jag vill jobba i en storstad i sommar, t.ex malmö!
tapådigdansskorna, tapå dig dansskorna!
dagen är dag natten är död dungen är dansk dillinger är bakom lås och bom. frukost.
adjö
tittarmännen
olles dagbok, 20 mars, 2009, 00:01
ont i fötterna. stukningen blir inte bättre, hud har lossnat under vänster trampdyna.
måste varpa imorgon, någon vet. bodil. jag har mina metoder
watchmen var bra, tråkigt att de kapat viktiga bitar, slutet vacklade. spelar ingen roll.
viktiga är att jag håller fokus.
imorgon kommer linda. umgänge en helg, angenämt. ska tänka ut mat.
måste fokusera på projekt. söka skolor. viktiga veckor framöver.
om jag inte återkommer. så är du den enda jag kan lita på
adrian viedt, vd viedt industrials är ansvarig för folkmord, sanningen måste fram
har alltid hållit mig till sanningen. tänker fortsätta, oavsett kostnad.
bangbangbangbang, and take your money
bangbang
Bang & Olufsen BEOGRAM RX 2
du som inte vet vad detta är kan kolla upp det. eller kolla lite längre ner när jag skriver om hur sjukt nöjd jag är över denna min senaste matriella erövring!
jag har köpt en skivspelare. inte "en skivspelare" utan en bang fucking olufsen! bara googla lite.. mmmmmmmm
titta lite på bilden.. mmm titta lite på playknappen som är integrerad i fronten som man knappt ser för att den är så snygg
titta på den helt rostfria ytan på vilken tre små svarta knappar ligger bekvämt tillrätta. titta på huvudet och armen
tyvärr måste man ju ha den framför sig för att kunna känna känslan när man trycker på play. utan att bli tjatig (försent) kan jag säga att den skivspelare som jag länge gått och drömt om plötsligt stod framför mig. och visst att den tog alla mina sista pengar men. om jag måste kan jag sälja den och lägga på en nolla framför mitt inköpspris. mmmm. bra skick.
bangbang
så, från att unna sig materiell lycka övergår nu mitt inlägg i något helt annat.
josefin: olle, du är nog min bästa tjejkompis.
fett.
men vad gör det mig för gott att hata dig förgått.
vad vinner jag på att förlora dig.
iallafall
ett gammalt nedlagt slakteri, två bilar fyllda med ungdomar som i vanliga fall studerar konsthantverk och design. klockan är nio när de ger sig av från skolans internat för att efter tjugo minuters bilfärd sakta rulla in genom de gamla grindarna med lysen avstängda och hjärtan uppfyllda av förväntan. efter tre till fyra försök hittar jag tillslut en dörr som är öppen och leder in i slakteriet. vi går in. stället är fullt av möbler. på alla dörrar sitter dekaler med olika texter; kem.lab, oren slaktzon, ren slaktzon, minkmatsrum, fettfrys, tarmfrys, samt otaliga minst lika avslöjande bokstavskombinationer . vi upptäcker ett ljus i ett trappschakt. det lyser två trappor längre ned, vi rör oss nedför trapporna med spänning á 230 volt i kroppen. väl nere upptäcker vi en dosa på väggen; klassisk passerdosa där kod och kort skall användas i kombination, ovanför den sitter en röd lampa. vi märker att den blinkar, rött. med en, i den stunden, väldigt otillfredsställande frekvens. tanken slår oss; möjligheten att detta är ett larm är oroväckande stor. vi springer ut flyttar bilarna springer in igen kollar runt ett tag till gudmund bombar lite med ett gäng sprayburkar han hade med sig, vi hittar lite gamla slaktgrejer och beger oss sedan tillbaka till bilarna och hemma i grimslöv är vi drygt två timmar efter avfärd. (när olle kommit utanför dörren till slakteriet ser han hur en securitasbil sakta åker ut genom grindarna femtio meter bort och vidare ut på stora vägen, utan ett ont anande.)
en bra kväll
gruppdynamik. etnologi, litteratur, språk.
världen intresserar mig, länge leve pretto olle.
jag vill bli bra. jag är bra. svårare än så är det inte.
bra kille.
adjö
hej
adjö då.
som om jag skulle på en lång resa.
hejdå
var det en rullgardin jag såg gå ned, eller var det ett litet, ynka gny som försökte påkalla min uppmärksamhet
finns det något att bygga på eller har det raserats i hjärnbarken för fulla muggar.
adjö då
är jag här.
är jag hemma nu.
hejhej
det finns nånting som jag inte ser anledning till att hålla tillbaka.
vad som är naturligt för mig är det förmodligen inte för någon annan
(om det inte gäller väldigt basala funktioner för människor i stort, frågan är var gränsen mellan människor och individ går)
ett avsked är på något sätt ett definitivt slut för den närmsta framtiden men indikerar ofta någonstans någon slags fortsatt kontakt, någon slags återseende.
glädjen har åter funnit sin boning i mig, dagligen.
gud som är i himmelen har gjort det så, (otaliga låtar har dock fråntagit denne MAN hans storhet så som gud ditt svin, häng gud, gud är död osv. mitt resonemang kring hans storhet faller lite då jag inte är av den kristna tron. jaja. han kan behöva lite uppmintran)
jag är glad igen
många har väntat på mig, alldeles för länge, jag ska se till att det inte har varit i onödan. och jag ska se till att precis som jag var i nian, på mitt sätt, ska återta det porträtt som en gång stals av mig och sedan delades upp över de sju haven.
jag seglar i lugna vatten och fiskar efter djupa fiskar, framförallt letar jag efter dagar då solen står mig bi och jag bara kan lägga mig ner i ekan och slappa och njuta av att jag är bäst, då är jag betydligt närmare mitt porträtt än vad en fiskekrok någonsin kan få mig.
ett avsked innebär till viss del återseende
adjö då