all makt åt folke

det går dåligt nu. jättedåligt. det gör mig ont att skriva i sådana termer då jag hellre skulle se saker och ting i dess ljusare dager men å andra sidan ska man inte frukta sina känslor. man ska ta vara på dem. respektera dess närvaro. men kanske inte, som jag, uppslukas av dom. jag har dålig hållning äter dåligt motionerar inte tänker dåliga saker spelar ingen som helst musik hittar ingen ny musik

min oförmåga att fokusera på bra grejjor ställer ständigt till bekymmer för min del. då jag anser mig trött, nedstämd, tråkig, inkompetent, osocial och helt enkelt alldeles för dålig för att på något sätt göra mig påmind om mina ambitioner här i livet försätter det mig i en sits som jag hoppades att jag skulle slippa. som jag känner igen så väl sen tidigare men trodde mig nu blivit av med. den har återigen fäst sina metalliska hållare runt armar  och ben på mig och jag sitter som fastklistrad. av mitt eget huvud. mina egna nerver. mitt jag. som egentligen vet mitt bästa men, av någon anledning avstår detta. för att istället sippa på den söta nektar som drömmar och minnen kan ge. minnen med oerhört starka biverkningar, uppenbarligen.

jag önskar att jag inte var en dålig människa. att jag hade nånting att ge. att det fanns något annat än jaa. uppsluppenhet i mig. jag är ledsen. jag är så ledsen över att det blev såhär. det var inte meningen. inte mot dig. inte mot mig. inte mot någon. allt hade varit bättre om jag bara hållt mig flytande. men jag undrar om jag någonsin kommer lära mig simma.

help she can't swim. ja när allt kommer omkring har hon ju halsband och feminin framtoning.


och det kommer inte ut. jag får inte ur mig det. jag kan inte skriva musik längre. för att jag skäms över mina känslor. jag skäms så innerligt. inför mig själv. och, tyvärr inför andra.