i skymningens bojor
det rörde sig i buskarna. genom strömmarna trädde en skugga sakta fram. stor och stolt. bladverket drog sig undan och grenarna banade väg när gestalten sakta närmade sig din eldstad. en dag, som vilken annan dag som helst. du hade väckts av att djungelns alla djur vaknat till liv i en tidig morgontimma, sömnen hade varit vacklande. alltid på vakt, med block, bok och en beige kläduppsättning. din uppgift hade varit att undersöka hur det kom sig att kaktusarna i området vred sig motsols. mot alla naturens normer.
fukten omsluter din kropp. varje andetag är tungt och du ser inte längre än fem, i bästa fall tio, meter framför dig. du har känt dig jagad under en längre tid. efter att Hin Fuey åkte hem är känslan av ensamhet och svaghet påträngande. dina matförråd håller dig vid liv och din hälsa är god men mentalt blir du slö, seg och lös så fort solen har vandrat upp en bit på himlen. du jobbar bäst nattetid. du rör dig några kilometer varje natt. kanske har vegetationen blivit lite mer öppen. träden inte lika grova. närmar du dig ett mer öppet landskap. kaktusarna rör sig sällan mer än några meter per natt. men de är svåra att hitta.
du drar dig för att kalla på hjälp. med en Charls eller två har din vistelse blivit enklare och du hade fokuserat på viktigare ting. dristig som du är tror du att du kan stå pall den tropiska påfrestning som din omgivning utmanar dig med. du vet för lite för att ta dig vidare. ständigt uppmanande att ta dig samman. om tre veckor vill de ha forskningsresultat. annars dödar de din syster. regimen har i åratal försökt få fram det serum som de så länge trånat efter. din bedrift skulle belönas tusenfalt, ehuru ett uteblivande av dito genererar mer död och fruktan.
du börjar häftigt stampa ut elden och griper efter ditt gevär. från thymus pumpar stresshormoner och radien i dina pupiller ökar markant. du drar efter andan men hinner inte ljuda bokstäverna vilka utan tvivel hade föranlett din räddning. du försöker kämpa men förgäves. gestalten närmar sig sakta, sakta. allt som blir kvar är tomheten, tystnaden efter vad som en gång var. allt som lämnas till eftervärlden är din tomma kropp. tömd och att för all framtid förknippas med regn, siden och kärlek.
adjö
locigt
vårens första sparris, med smör och pressad citron.
volleyboll utomhus hela långhelgen. klättrande i träd. solandes på en filt.
badade den första maj. så som det ska vara. min spegelbild är fager som aldrig förr
men på insidan rör sig lemurer i ring.
ett ständigt slit.
where you'll be i'll go.
självkänslan alltså. jag är en fantastisk person. utan tvekan. att komma ihåg det i varje moment av sitt liv. det är nog ganska nära mitt mål. min målsättning. att se mig själv och min insats som positiv och värdefull.
ja gör det hela dan varje da.
försöker. ständigt
jag vill skriva ett brev och gå med till apoteket och handla av tjejen i kassan. och ge brevet till henne.
hon får säkert höra hur vacker hon är hela tiden men det är lite roligt att få det i brevform av en lodig lantis från grimman.
undra om hon skulle bli glad. eller rädd. det bryter mot alla sociala konventioner. tråkigt. att man alltid måste uppföra sig enligt mönster och schismer. länge leve lenin. leggings
idag tittade jag på tv halva kvällen och nu är det natt.. min tvätt luktar gott. den har hängt ute. ganska länge.
utan sommarjobb kommer man inte långt
jag kommer långt utan båt, segel, räkor, hash.
längre än vad man tror. stjärnorna är inte långt nog. till min källa. till min värld där den enbente mannen är kung.
nu äru inte så kaggi längre, va!?
sluta klaga och se människor för vad de är. en kyss på halsen är nog mer än vad du tror.
mer än vad du inser. du är nog mer än vad du tror. mer än vad du inser
se till att göra andra människor glada. se till att du får vara ledsen ibland.
se till att du alltid jobbar för att må bättre. ge dig själv utrymme. inte får mycket.
ge dina känslor spelrum
använd solkräm helt enkelt.
jag har bränt mig. på låren. sjukt ovärt ställe. ska man springa runt med åtta penisar i en klase på låre!? de vore dunder de. men när jag har jeansbyxor på mig så skaver det lite. man får ta det försiktigt annars kanske man slutar i näbben på en häst.
målet med livet. oscar svensson.
adjö
århundradets fågel
just nu tror jag att allting är en sörja. ponnyslakteriet har fullt upp.
jag pendlar mellan att hela tiden bossta mig själv och min självbild och att sen helt plötsligt gå och känna mig nere, ledsen, värdelös och tveka på att andra människor faktist bryr sig om mig. de senare tankarna går ganska stick i stäv med hur jag tänker att jag tänker om mig själv.
alla lindor. dom är mig upp till öronen. allt jag behöver är mig själv, jag behöver inte närhet från nån annan. nej det är ingen sport att komma nära människor för att få närhet och erkännande.
jag erkänner härmed mig själv kung, kamrat, kumpan i mitt eget universum
jag har mig själv. är det en positiv eller negativ grund? varför skulle den vara negativ? det är bara jag själv som bestämmer om jag är positiv eller negativ i grunden.
om jag bestämmer mig för att i grunden vara positiv inför mig själv blir allt som andra säger och alla vänner i alla lägen en bonus, ett plus i kanten men det är fortfarande jag själv som inser vikten av min existens och mitt välmående och jobbar för att det ska bli bättre, för att jag är värd det!
om jag bestämmer mig för att i grunden vara negativ inför mig själv blir allt som andra säger och alla vänner i alla lägen ett måste, som jag ständigt måste sträva efter, något som måste uppfylla mig då jag inte själv anser mig god nog att uppfylla mig själv. jag hamnar således i en negativ spiral som resulterar i erkännandets tvång och jag kommer ständigt att leva för andra människor och inte för mig själv
genom ett val tar jag Mig framåt på mina villkor. genom ett val följer jag andra människor och inte mig själv.
svart på vitt.. så är det. i livet finns det ingen gråskala! skönt! ellerhur!?
nu har jag sett allt, ingenting har jag förstått
vi hade vernissage idag jag borde vara glad jag är lite glad jag svetsade en lampa dom sa att det var bra men jag kunde inte ta åt mig för jag var alldeles för trött och orkade inte bry mig om att andra försökte få mig att må bättre. jag vill gråta men samtidigt vill inte tårarna komma fram och andreas bertilssons skeva stämmor ljuder i mina öron som samtidigt som en silverfisk tränger in i det allra djupaste av mitt inre. den säger till mig att världen är gjord av sesamolja och jag ler, den blir glad. får bröst. växer om mig och plötsligt en dag läser vi båda industridesign på Glasgow university of art. det är en lögn det är en lögn det är en lögn
jag är en salva som du kan smörja in dig med och bli lite mjuakre, gladare, snyggare och yngre. jag är din svetsfog som inte blev som du ville, jag är din spetsduk i samtidens förfall, jag är en enfotad feriearbetare som ständigt söker din uppmärksamhet och vill sluta hämta ditt jävla fittkaffe. jag är en sällsam blomma som inte vill ha kalsonger runt som jag är större än allah jag är mindre än din rädsla för att ditt sex inte är lika bra som alla andras jag är alltets allra jävla ballaste skit och jag är nageltrång som sätter spår i ditt inre, tills du blir femtio och har råd att operera dina fötter och när du fyller femtiofem står jag där, jag vet om ärren under dina fötter, jag vet varför du gråter varje natt när du egentligen vill hålla masken men din man vill inte längre och du känner paniken närma sig, du känner pensionsåldern närma sig och du tänker tillbaka på när du var ung. ung och vacker, ung, tjugo år kanske. och träffade dendär killen som inte gjorde så mycket väsen av sig. du träffade dendär killen som hade en liten snedlugg, något som du svor över i vanliga fall. både namnet och snedluggen. halsband. bög. thug. if you can take a motherfucking dick you can take a joke, you homothug!
jag är din menstruation, jag är thomas öberg som säger att " nitrodde ente att de skulle kåmma mäer råck! men nu jävlar blir det mer råck!" fast på skånska och nej man kan inte stava dialekt. dialekt är en upplevelse. dialekt är en social tillhörighet och ett socialt forum för att visa var du hör hemma och med vilka du hör hemma och i vilken kultur du hör hemma. precis som språk är makt är dialekterna parlamentarism. men den enda sanna demokraten är anarkist. jag vill inte visa en pekpinne för någon som inte förstår. jag vill inte vara en nagel i hönan på den som ler. snarare för dig som samtidigt som du läser detta undrar hur det känns att med hull och hår svälja en fyrtiotvåårig tvåbarnsmamma i tvättstugan. utan sköljmedel. till dig som undrar varför cechuaindianernas räkneord sju är pussy så fråga inte mig. åk dit för helvette. räds inte den björn som äter hermeliner ty han håller sig mätt. räds istället den snyltare som göder sina redan feta änder med ekonomiska tillgångar i form av potatis och reklamintekter. räds den som säger att han menar det han säger men att han samtidigt måste fundera över förändringarna i offerten.
du skickar inte offert på ett giftermål. gubbjävel.
du har fått nog nu
adjö
soläään
... intern.
nu kommer ett sånt tråkigt inlägg utan känslomässiga urladdningar som bara berättar om hur bra allting är och hur skönt det kan vara att ta sig igenom en helt vanlig dag.
jag gick upp i rimlig tid och åt frukost. kollade lite eddie izzardklipp på tuben. sen satte jag igång en tvätt o ch skulle gå och jobba. gudmund ludvig och ted satt på altanen så jag slog mig ned vid dem under en kortare tid. vi snackade väder, vind fotboll, hockey och sen kom gudmunds familj och ted skulle jobba. kvar var jag och ludvig.
"ska vi slåss?"
"jaa.. joo, utomhus?"
"absolut."
vi hämtade handskar, mittsar och tandskydd, sen bar det av. sjukt befriande att slåss utomhus, känna mossan (och ibland lite gräs) mot fotsulorna och få solen i ögonen. vi fightades i enochenhalvtimme kanske. sista sparringen var fin.
satt i gräset och snackade skit i en halvtimme, latade oss i solen. sen gick jag och hängde tvätt och ludvig åkte hem till lund.
¨dagen fortsatte med att jag flyttade ut mjuka saker och en filt till altanen, lagade lunch och tog mat, macbook och mig själv till altanen för att tillbringa resten av eftermiddagen i solen. fett med sol. skrev klart mina ansökningsbrev och kände mig nöjd!
jag åt glass. började kika på molekyler som gör oss glada och sen lagade jag och ted lite mat.
gott. ringde mamma. erik berättade att han hade dansat med frej och att smk hade dissat hela hultsfred. jag tycker synd om honom. erik alltså. han borde bo i en större stad där det finns smarta människor han kna umgås med.
jag rastrerade och pixlade mina glada molekyler och målade varpen innan jag gick och la mig. läste lite gomorra.
tänkte att det var en fin och bra dag. solkräm ska jag ha på mig imorgon.
så kan en helt bra och fin och varm dag se ut på grimslöv. man måste inte blanda in djupa suicidala känslor i allt man säger och skriver. livet kan vara så mycket enklare än så. tro mig. fett bra skit.
därför är det kanske inte lika roligt att läsa min blogg längre. men jag trivs som fan med mitt liv och jag vet att det är jag som räknas. ingen annan. och det är sjukt värt.
jag är sjukt värd
innan jag överöser mig med för mycket kärlek så säger vi adjö.
adjö.
(för djupa, melankoliska inlägg kolla 2008)
ciao ciao!
nu kommer ett sånt tråkigt inlägg utan känslomässiga urladdningar som bara berättar om hur bra allting är och hur skönt det kan vara att ta sig igenom en helt vanlig dag.
jag gick upp i rimlig tid och åt frukost. kollade lite eddie izzardklipp på tuben. sen satte jag igång en tvätt o ch skulle gå och jobba. gudmund ludvig och ted satt på altanen så jag slog mig ned vid dem under en kortare tid. vi snackade väder, vind fotboll, hockey och sen kom gudmunds familj och ted skulle jobba. kvar var jag och ludvig.
"ska vi slåss?"
"jaa.. joo, utomhus?"
"absolut."
vi hämtade handskar, mittsar och tandskydd, sen bar det av. sjukt befriande att slåss utomhus, känna mossan (och ibland lite gräs) mot fotsulorna och få solen i ögonen. vi fightades i enochenhalvtimme kanske. sista sparringen var fin.
satt i gräset och snackade skit i en halvtimme, latade oss i solen. sen gick jag och hängde tvätt och ludvig åkte hem till lund.
¨dagen fortsatte med att jag flyttade ut mjuka saker och en filt till altanen, lagade lunch och tog mat, macbook och mig själv till altanen för att tillbringa resten av eftermiddagen i solen. fett med sol. skrev klart mina ansökningsbrev och kände mig nöjd!
jag åt glass. började kika på molekyler som gör oss glada och sen lagade jag och ted lite mat.
gott. ringde mamma. erik berättade att han hade dansat med frej och att smk hade dissat hela hultsfred. jag tycker synd om honom. erik alltså. han borde bo i en större stad där det finns smarta människor han kna umgås med.
jag rastrerade och pixlade mina glada molekyler och målade varpen innan jag gick och la mig. läste lite gomorra.
tänkte att det var en fin och bra dag. solkräm ska jag ha på mig imorgon.
så kan en helt bra och fin och varm dag se ut på grimslöv. man måste inte blanda in djupa suicidala känslor i allt man säger och skriver. livet kan vara så mycket enklare än så. tro mig. fett bra skit.
därför är det kanske inte lika roligt att läsa min blogg längre. men jag trivs som fan med mitt liv och jag vet att det är jag som räknas. ingen annan. och det är sjukt värt.
jag är sjukt värd
innan jag överöser mig med för mycket kärlek så säger vi adjö.
adjö.
(för djupa, melankoliska inlägg kolla 2008)
ciao ciao!
som den fjärde april
efter tre dagars med vindstilla och klarblå himmel sa olles kropp stopp. han hade fått nog.
efter att äta frukost till ett fantastiskt morgonljus påbörjas dagens lektioner. fika kl 10. utomhus. i en halvtimme. med den brännande solen rakt i ansiktet, över hela överkroppen rättare sagt (man får sitta utan tröja, vårtecken. många vårtecken på grimslövs altan. fyra från KHD per rast.) vidare är lunchen en timme. i solen. eftermiddagsfikat på 20 minuter drar lätt ut på tiden. till en timme.. ungefär. sen kan man alltid förlägga skisstid på eftermiddagen till en plats i solen.
jag har solat som stryk de sista dagarna .det är helt sjukt fantastiskt. men nu är det påsklov. ett lov som i stillhet ska tillbringas på folkhögskolan. jobb jobb jobb. många projekt som behöver min tid. jag är en hårt arbetande man!
idag. ett exempel.
stiger upp klockan halv tio. äter frukost. går ner i vävsalen och påbörjar avslutningen av min sjal/kofta, ludvig tittar in genom fönstret och frågar om vi ska köra boxningen utomhus istället och ja säger, jaa, varför inte? när jag ska cykla in till grimslöv för att handla så ligger klara och solar utanför vårt hus. när jag kommer tillbaka sitter alla KHDare som är kvar över lovet och äter lunch på gräsmattan, jag glider runt i kortbyxor hela eftermiddagen. beskiktar lite tryckramar och pratar med igelkotten som bor bredvid gula huset. brännbollen börjar halv fem. strålande solsken. grillningen tar vid efter en snabbare dusch. vi sitter utomhus tills det att klockan är elva.
det är den fjärde april idag. hur i hela fridens namn kan sommaren vara här redan nu? jag har aldrig upplevt något liknande. det är fantastiskt skönt att ha den här i alla fall. svart bönsallad med citronett ringlad över sig. fläskkotletter i vitlöksmarinad, avokadoröra med sweet chili och citron. en kall öl.
värmen börjar sprida sig ut i min kropp. att ha fått smak på vad sommaren kan vara. vi har pratat kommande festivaler. electrofestival i tyskland för en femhundring. alla ska till arvika. malmöfestivalen sen på sensommaren.
ge mig bara ett jobb så är jag nöjd. den fjärde april. jag har rätt att få ett jobb. ett bra jobb.. ett jobb som jag kan jobba mycket på och tjäna mycket pengar på. inte ett jobb som jag inte kna tjäna pengar på. jag vill arbeta.
ta semester! det är du värd! jag kan jobba åt dig så länge. fjärde april
sommaren är här.
steneby. jag ska ta mig in där. jag är en fantastisk människa.
kvällen avslutades med dans i paviljongen. och en dusch.
adjö
100:-
Hundra bagis.
för hundra bagis kan jag ge dig nervtrimmande hjärtövningar för mag och tarmflorans välmående
för hundra bagis får du se torg i brand, människor i upplösningstillstånd och allehanda husdjur befria sig från sina, enligt den mänskliga myten, överordnade.
för hundra bagis lotsar jag dig över stock och fotogen genom en strid ström av avlägsna a-lagare och andra avenyn alterneras med repriser av så ska det låta, utan tjocka gubben. du kommer att gå vilse utan mig
hundra bagis är allt jag begär när jag ber dig väga ett ringa ekonomiskt värde mot upplevelser som enligt forskare har framkallat liknande mängder utsöndrat dopamin som buddistiska munkar tillgodogör sig då de efter år av träning känner dendär pirrande känslan av att uppgå i alltets tillstånd. pirripirr. mmmm.
för hundra bagis får du inte bara känna dig sedd och bra, du får också se michael jackson trilla i slow motion, få se sin blå ryggsäck som han tappade bort när han var fem varpå han glömmer bort sitt fall och lösgör sig från jordens dragningskraft.
för hundra bagis låter jag förmultnade orangerier återuppväckas till ljudet av fem, varken fler eller färre, änglatrumpeter, och en bastuba. oranger. vilken färg ser du när du blundar? just det.
för hundra bagis återuppväcks även esbjörn svensson. men bara tillfälligt.
då är frågan
har du en hunka?
adjö
ränta
idag är en bra dag. dagen efter gårdagen som slutade med vildt sms:ande med linda runt fyra halv fem.
earth hour på grimslöv. kizz, mich från baywatch, ingo, kenny starfighter, stora delar av turtles och ett isberg befinner sig hos pettan och klara.
tema legender. hade planer på tsunamin, relativt legendarisk. thomas öberg? pelle almquist? ingmar bergman? ingen vill vara en tråkig gubbe. njae. åter till katastrofstadiet.
titanic ville inte vara med, han hade feber, olle alltså, min rumskamrat. isberget som sänkte titanic fick gå på legendmaskeraden på egen hand, och skötte det fantastiskt bra.
earth hour: isberget spelade gitarr i skenet av fyra stearinljus, folk satt som förstenade. jag måste säga att känslan av att ha allas totala uppmärksamhet i sin hand är behaglig, jag kan göra vad jag vill med dem, i mina låtar har jag en oerhörd frihet som jag flänger omkring i. plus ja kan göra konstiga övergångar från mina låtar till sjukt välkända låtar som alla skrålar med i. dom blev lite sura för att jag pluggade konsthantverkochdesign, jag borde spela gitarr och bli känd.
vidare till festlokalen, ingen har nog skådat ett isberg med så rörliga fötter. jag älskar att dansa. det skulle kunna vara livets mening. att bara släppa allting och röra sig till musiken. det talas om att de som dansar bra är väldigt bra.
de som dansar bra. domtittarnärjagdansar
movits! mon frére. luleå, bra stad. bra band.
dansen pågick till sent på natten, natten tillbringades också i diskussioner kring liv och land med maja, i lusthuset, annicas kompis i ansiktet från gotheborg. två timmar ute i kylan, men det var väldigt trevligt. hem, fylla på vitryssen.
ansökningar är min vän, äpplen och paprikor, sommarens jobb ska inte hamna i vimmerby.
ursäkta, det gäller att formulera sig rätt. Jag vill jobba i en storstad i sommar, t.ex malmö!
tapådigdansskorna, tapå dig dansskorna!
dagen är dag natten är död dungen är dansk dillinger är bakom lås och bom. frukost.
adjö
tittarmännen
olles dagbok, 20 mars, 2009, 00:01
ont i fötterna. stukningen blir inte bättre, hud har lossnat under vänster trampdyna.
måste varpa imorgon, någon vet. bodil. jag har mina metoder
watchmen var bra, tråkigt att de kapat viktiga bitar, slutet vacklade. spelar ingen roll.
viktiga är att jag håller fokus.
imorgon kommer linda. umgänge en helg, angenämt. ska tänka ut mat.
måste fokusera på projekt. söka skolor. viktiga veckor framöver.
om jag inte återkommer. så är du den enda jag kan lita på
adrian viedt, vd viedt industrials är ansvarig för folkmord, sanningen måste fram
har alltid hållit mig till sanningen. tänker fortsätta, oavsett kostnad.
bangbangbangbang, and take your money
bangbang
Bang & Olufsen BEOGRAM RX 2
du som inte vet vad detta är kan kolla upp det. eller kolla lite längre ner när jag skriver om hur sjukt nöjd jag är över denna min senaste matriella erövring!
jag har köpt en skivspelare. inte "en skivspelare" utan en bang fucking olufsen! bara googla lite.. mmmmmmmm
titta lite på bilden.. mmm titta lite på playknappen som är integrerad i fronten som man knappt ser för att den är så snygg
titta på den helt rostfria ytan på vilken tre små svarta knappar ligger bekvämt tillrätta. titta på huvudet och armen
tyvärr måste man ju ha den framför sig för att kunna känna känslan när man trycker på play. utan att bli tjatig (försent) kan jag säga att den skivspelare som jag länge gått och drömt om plötsligt stod framför mig. och visst att den tog alla mina sista pengar men. om jag måste kan jag sälja den och lägga på en nolla framför mitt inköpspris. mmmm. bra skick.
bangbang
så, från att unna sig materiell lycka övergår nu mitt inlägg i något helt annat.
josefin: olle, du är nog min bästa tjejkompis.
fett.
men vad gör det mig för gott att hata dig förgått.
vad vinner jag på att förlora dig.
iallafall
ett gammalt nedlagt slakteri, två bilar fyllda med ungdomar som i vanliga fall studerar konsthantverk och design. klockan är nio när de ger sig av från skolans internat för att efter tjugo minuters bilfärd sakta rulla in genom de gamla grindarna med lysen avstängda och hjärtan uppfyllda av förväntan. efter tre till fyra försök hittar jag tillslut en dörr som är öppen och leder in i slakteriet. vi går in. stället är fullt av möbler. på alla dörrar sitter dekaler med olika texter; kem.lab, oren slaktzon, ren slaktzon, minkmatsrum, fettfrys, tarmfrys, samt otaliga minst lika avslöjande bokstavskombinationer . vi upptäcker ett ljus i ett trappschakt. det lyser två trappor längre ned, vi rör oss nedför trapporna med spänning á 230 volt i kroppen. väl nere upptäcker vi en dosa på väggen; klassisk passerdosa där kod och kort skall användas i kombination, ovanför den sitter en röd lampa. vi märker att den blinkar, rött. med en, i den stunden, väldigt otillfredsställande frekvens. tanken slår oss; möjligheten att detta är ett larm är oroväckande stor. vi springer ut flyttar bilarna springer in igen kollar runt ett tag till gudmund bombar lite med ett gäng sprayburkar han hade med sig, vi hittar lite gamla slaktgrejer och beger oss sedan tillbaka till bilarna och hemma i grimslöv är vi drygt två timmar efter avfärd. (när olle kommit utanför dörren till slakteriet ser han hur en securitasbil sakta åker ut genom grindarna femtio meter bort och vidare ut på stora vägen, utan ett ont anande.)
en bra kväll
gruppdynamik. etnologi, litteratur, språk.
världen intresserar mig, länge leve pretto olle.
jag vill bli bra. jag är bra. svårare än så är det inte.
bra kille.
adjö
hej
adjö då.
som om jag skulle på en lång resa.
hejdå
var det en rullgardin jag såg gå ned, eller var det ett litet, ynka gny som försökte påkalla min uppmärksamhet
finns det något att bygga på eller har det raserats i hjärnbarken för fulla muggar.
adjö då
är jag här.
är jag hemma nu.
hejhej
det finns nånting som jag inte ser anledning till att hålla tillbaka.
vad som är naturligt för mig är det förmodligen inte för någon annan
(om det inte gäller väldigt basala funktioner för människor i stort, frågan är var gränsen mellan människor och individ går)
ett avsked är på något sätt ett definitivt slut för den närmsta framtiden men indikerar ofta någonstans någon slags fortsatt kontakt, någon slags återseende.
glädjen har åter funnit sin boning i mig, dagligen.
gud som är i himmelen har gjort det så, (otaliga låtar har dock fråntagit denne MAN hans storhet så som gud ditt svin, häng gud, gud är död osv. mitt resonemang kring hans storhet faller lite då jag inte är av den kristna tron. jaja. han kan behöva lite uppmintran)
jag är glad igen
många har väntat på mig, alldeles för länge, jag ska se till att det inte har varit i onödan. och jag ska se till att precis som jag var i nian, på mitt sätt, ska återta det porträtt som en gång stals av mig och sedan delades upp över de sju haven.
jag seglar i lugna vatten och fiskar efter djupa fiskar, framförallt letar jag efter dagar då solen står mig bi och jag bara kan lägga mig ner i ekan och slappa och njuta av att jag är bäst, då är jag betydligt närmare mitt porträtt än vad en fiskekrok någonsin kan få mig.
ett avsked innebär till viss del återseende
adjö då
yamaha ax-330
så var det dags igen. större, bättre, saftigare, starkare, längre, tuffare, frächare, schysstare, klatchigare:
blogginlägget, yeah! coolt.
jag har hostat konstant i tre veckors tid, jag börjar tröttna
jag har jobbat på min självkänsla i drygt tre veckors tid, jag blir bara bättre
jag har börjat inse saker och ting om mig själv och min omgivning, jag blir bara bättre
jag har börjat förändra mitt beteende, jag blir bara bättre
om sanningen ska fram så är jag lite ovan vid tanken på att jag bara kommer att ha mig själv att bry mig om, nu och för alltid.
jag måste hädan efter alltid komma i första rummet. fikade med en vän idag. vännen påpekade att ens respektive borde hjälpa till med sådant, jag det betackade jag mig för. jag måste själv stå där; utstå där. allehanda påhopp, känslomässiga svallningar, de små (men naggande goda) negativa tankarna man har om sig själv, de ständigt återkommande faktum att jag är jag är jag är jag. är en stol. är en stol.
förändring börjar utifrån, man opererar sig och använder krämer( alt. dylika smörjmedel såattsäga) sen kanske insidan hänger med!
jag har klippt mig i en helt fantastisk frissyr som ingen kunde vara mer nöjd med än vad jag är. plus jag har köpt en ny deodorant. och nagelfil
min insida kommer att blomma som den mest färggranna påsklilja så fort snön smält! (mjällschampot gjort sitt underverk med hårbottnen)
skämt åt sidan, skämt å sido. parrentes angående min facebook.
olle - morgonstund har gud i munnen
kommentar
Edvin: ska det inte vara " guld " ?
jag fann detta inslag i min vardag lite roligt, att han på fullt allvar tror att jag skrivit fel av simpel dumhet. jag trodde han kände mig som en något mer bildad person, men jag ska inte smutskasta folk i min blogg, edvin är fin, kommunist och allt.
anledningen till varför jag skriver är att jag ständigt hävdar mig vara på bättringsvägen, sedan tre veckor tillbaka då nån åkte till göteborg och gjorde nåt me nån annan. shit, helt sjukt. de känns fortfarande pissigt, och jag blir lite ledsen. och det gör lite ont. och jag blir lite arg. och ganska besviken.
men.
jag är på en bättringens väg, det är för tillfället stadskörning i rusningstrafik; rödljusen skriker till höger och vänster, folk passerar och andra billister ser sig inte alltid för, på det sätt som man hoppats. att sätta detta i perspektiv till mitt resas mål ingjuter trots allt en känsla av lugn och frid ( gud vare med oss ). snart kommer landsvägen, ligger i sjuttio och glider fram i ett sommarlandskap, fullt av upplevelser och njutbara ting. jag är påväg till ett sjukt bra ställe, där bara jag är jag och där jag kan ta hand om mig själv. det här stället kommer att ligga ganska nära en väldigt stor stad, full av människor. men jag kan själv välja att när som helst åka in i stan, och lika snabbt ta mig ur den, tillbaka till min idyll.
lyft blicken. ta upp händerna ur fickorna och lyft blicken. ta ner händerna från luften, ta ner händerna från luften sa jag, du ser ut som en tönt. tror du ja rappar för att töntar som du ska lyssna på mig. skärp dig annars jag bombisch din port kompis.
min anledning, mitt skäl, mitt mål, min väg, min tid, min vilja. allt är mitt, jag är allsmäktig.
(många saker till att prata om, jag återkommer med självömkan när tiderna kräver det, nu gäller upprättelse)
adjö
Stocktown, dunger och djur
takeaway pasta al pollo, jack, tunnelbana, birger jarls hotell, ted, monky, roslagen banan, big image, dyra matpriser, nicolai dunger, trängseln.
jag huserar i en etta på reimers holme på söder. tillsammans med Jack och Leo. Igår var det fest här. full rulle. Jag hade tidigare på kvällen varit på Birger Jarls Hotell och druckit gratis öl och "networkat"....? jag pratade med människor jag ansåg trevliga. bland annat lite gamla elever från grimslöv, varav en ställde ut på jippot. det var ett unga-designers-ståhej. ganska trevligt, lite pretentiöst men samtidigt med en viss genuinitet.
Jag läser håll med eller håll käft på tunnelbanan och roslagsbanan. jag känner att den bildar mig, i en sund överblickande syn på samhället och hur det fungerar, alt. inte fungerar, men också hur det inte har fungerat.
Jag har praktik på Big Image i två veckor, ett företag som är ledande i världen på högkvalitativa bildutskrifter på främst olika typer av tygmaterial. Idag jobbade jag med en bild som skulle till ammerikkat och hänga på ett Abraham Linconmuseum.
Imorgon åker jag till sundsvall för att på fredagen begrava min sent om sider avlidne farfar Karl Lundin. En fantastisk man på många sätt, speciell, varm, men alltid med någon sorts distans till sina närmaste. alltid lite egen.
Stockholm ja. Det är skönt att få lite.. avstånd? till saker och ting. det är skönt att känna en annan rytm, en annan inställning. Att ha så ofantligt många människor omkring sig som man inte har någonting med att göra. eller mycket.
Idag kom hanna förbi med sin vän. bara en sån sak. vin och ett nytt ansikte att ta sig an. hon var väldigt trevlig. dom skulle till babba( fritidsgården, som den kallas i folkmun). jag skulle duscha och packa.
nu har jag duschat. nu ska jag packa.
du känner kalle som skjuter höns, och skånes som var en pellejöns, men känner du den gröne mandolinens förväl?
vet du hur man murar en duk utan flit?
adjö
Sammanfattning.
Anteckningar från en skrivmaskin, dag 1 är den första dagen då tankarna sammanfattades på dito.
Dag 1
En ny gryning nalkas, igår tänkte jag att det är vad det är, varken mer eller mindre. Det är en svår tanke och jag kommer att ha svårt att inse det men livet, universum och allting kommer att fortsätta med eller utan mig. Jag får göra vad jag kan för att må bra, helt enkelt.
Dag 2
Vad beträffar mig och astrid kanske jag bara ska inse att vad som har varit inte kommer tillbaka. Hur mycket jag än tänker på det. Det är som det är. Jag är en fri människa. Jag fattar mina beslut. Det är meningen med mitt liv.
Dag 3
hur i helvette hanterar man sånt här. det harhänt andra aldrig mig. prattnej... pratar man om det? accepterar man det?hon gör så mot mig. Vad betyder jag? med eller utan. jag klarar
MIG
Dag 5
En ny morgon dagas. En där jag står som överlevare.
Jag har rest mig ur gyttjan, jag är kall, blöt och trött.
Men jag har rest mig, Jag står ensam kvar på toppen av mitt liv, mitt synfält riktas uppåt, uppåt uppåt mot en rosaröd morgon.
som at the gates sa.
förblindad av rädsla är man.
men inte längre. det är bara hemskt att det ska behöva ske på ett så brutalt sätt. brutalt var ordet.
vad säger man.
tvugotvå nyckelpigor är min kommande musiksattsning
22 pistepirkko, bandet. alltså. jag ska lyssna på . dom. för man blir liksom glad och så.
jag har tryckt trycket, min stadsbild blev bra. jag har pulat med pallen och lösningar poppar upp emmellanåt.
jag tar hand om min kropp sjukt bra, gymmar och idrottar fyra fem gånger i veckan. jag har fixat en asbra praktik.
jag har isett många saker om mig själv och min omvärld på sistone.
men trots det kan jag inte släppa taget. det är rent ut sagt skit!
men inte längre. det är bara hemskt att det ska behöva ske på ett så brutalt sätt. brutalt var ordet.
vad säger man.
tvugotvå nyckelpigor är min kommande musiksattsning
22 pistepirkko, bandet. alltså. jag ska lyssna på . dom. för man blir liksom glad och så.
jag har tryckt trycket, min stadsbild blev bra. jag har pulat med pallen och lösningar poppar upp emmellanåt.
jag tar hand om min kropp sjukt bra, gymmar och idrottar fyra fem gånger i veckan. jag har fixat en asbra praktik.
jag har isett många saker om mig själv och min omvärld på sistone.
men trots det kan jag inte släppa taget. det är rent ut sagt skit!
andnöd
är det i svåra stunder man bara ska skita i allting? det sägs att man ska tänka positiva tankar innan man somnar, det är under sömnen man överlägger större delen av de beslut man tar i sitt liv och de facto bestämmer utgången för kommande dag. men om jag känner en stor olust? om jag trots all julefrid och risgrynsgröt känner mig ganska illa till mods.. eller helt enkelt mal placé, vad är då rätt steg?
man ska alltid veta vad man känner. man ska alltid kunna sätta namn på sina känslor och känna igen sina känslor, om man misstar sig så kan man missbedöma en hel situation och slutligen skiter sig allt.
klockan är tolv. om 24 timmar är det nytt år. gott nytt år. det kommer att bli det.. värsta.. på länge..
jag förstår inte varför och jag vill verkligen inte känna mig olustig såhär hela tiden hela dagarna
det suger det är ju skitjobbigt för tusan. jag vill vara hyffsat bekymmerslös och läsa, skissa, måla, träffa människor hela dagarna. det är klart att det kan va jobbigt att fixa praktik och göra saker som tar emot ibland och man kan inte ha roligt hela tiden. Men. någonting gnager i mig. någonting har inte hittat sin plats och jag känner det. dagligen. jag är inte till freds.
till freds knäcker. det är grymt! typ det bästa som finns. jag önskar att jag kunde lägga all min energi på det!
men. jag har svårt att fokusera. jag tror att jag ska börja göra listor. listor är nog lösningen på all världens problem så som:
-svält
-krig
-fred
-nazister
-växthuseffekten
-sj
-finanskrisen
varför bör då inte mina till synes bagatellartade problem lösas upp på samma sätt som den argon som finns i glödlampan löses upp i luften när glaset spräcks mot ditt skallben, när jag tar mig an dem med papper och penna!? va!?
det ska jag gå till botten med!
Det råder brist på pengar och snus!
att jag ska behöva känna mig kass. jaadu.. det är en glad blogg jag har, sannerligen. om jag slutade vara så negativ så hade det förmodligen varit enklare att vara positiv. men med tanke på den kommande utläggningen om det obefintliga dito antar jag att en sådan kovändning hade varit svår.
att jag ska behöva känna mig illa till mods vid tanken på att min mage buktar ut, och att musklerna hamnar på fel ställe. och att mina hårtoppar är konstiga, och att mina kläder känns tråkiga, och att jag spelar töntiga dataspel trots att love inte är hemma längre och att jag tänker dessa tankar om mig själv och att jag inte kommer ur det
som synes en ond cirkel. ond bråd död. en cirkel går inte att sluta, du steker dig i samma sol som jag stekte mig i för två tusen år sedan. trots det får du mig att framstå som en tölp. trots att jag är fantastisk, begåvad, snygg, trevlig, och bra på ganska många sätt och vis så får du mig alltid att framstå i dålig dager så fort jag är i kontakt med andra personer.
då kommer tankarna; du har ju börjat bli så konstig mot folk, du som va så bra på att snacka med folk förr, varför e du inte de längre, varför kan du inte sluta bry dig om hur folk ser på dig när du träffar dom, kan du inte bry dig lite mer om att du faktiskt är genuin när du pratar med folk istället för att tänka på att du borde tänka mer på hur du är när du är bland andra människor.
vad hade du gjort i en sån situation!? just det. skitit i att du är en självupptagen babianröv och istället varit bäst; precis som du är. jag vet också det. men jag känner det nästan aldrig. jag fokuserar alltid på att jag misslyckas och kunde ha gjort saker bättre istället för att tycka att jag är bra och gör bra saker i stunden.
men vem är jag att klaga över mitt liv; förmodligen den enda att klaga över mitt liv! berättigad? Ja.
jag är antagligen den enda personen som har rätt att tycka saker om mig själv. det måste ju i sin tur innebära att jag inte måste bry mig om vad andra tycker, i och med att det ä irrelevant för mig och min vidareutväckling av mig själv och mitt Jag. det byggs bäst av mig, bara jag kan se till att jag blir som jag blir. inte love eller ted eller emmy eller alf eller erik eller min mamma. jo hon kanske kan lite. men det är lite sent nu för jag är trots allt ganska gammal nu. tjugo fyllda ta mig tusan.
jag har alltså bara mig själv vid vägs ende. som tur är. eller otur. bit i äpplet. det är viktigare att få i sig näring än att vara pjåkig när det kommer till de gastronomiska kvalliteér som uppfylls eller icke dito vid inmundigandet av den mustiga kärnfrukt som fransmännen kallar pommes.
jag fick en stereo tusen spän två skitbra böcker david sandström och klassisk gitarr på skiva strumpor av bambu lakan och en disktrasa
appråpå julklappar bytte jag och astrid idag. jag tycker om henne hur mycket som helst. men det är bäst att vi inte är tillsammans. även om så förefaller absurt i viss dager. jag fick fläder te, tekupa och ett pussel på 1500 bitar; hon ska hjälpa mig att lägga det också. astrid fick först ett brev på sin ruta på andra våningen där det stog fina saker, sedan en låt av mig på gitarr där jag sjunger fina saker och tillslut Rickard III i lkpng med 123 schtunk! kukbra grejjer!
den nattsvarta himmelens tusentals ljuspunkter beivrar sig sällsamt benvridna husgeråd i hopp om att kassler och myrra i en fusion utan gränser ska luttras i kedjornas glans av tusen nålar, och en tuttning av andra graden.
adjö då.
tolv fingrar
jag stiger upp 07:11 i veckorna. för att se julkalendern. det är en fabulöst taktik för de för morgonsolens strålar ointresserade. jag ligger där och vaknar till liv, sen mår man bra för det är alltid en check avslutning. då blir man lite piggare.
så länge jag är behövd ger jag inte upp, när jag känner kärleken du för med dig så kan jag inte sluta. så länge du kommer att vara där kommer jag att stå upp för dig. så länge du är där ger jag inte upp, när jag känner kärleken du för med dig så kan jag inte sluta. så länge du kommer att vara där tänker jag alltid stå upp, stå upp stå upp stå upp..
för dig.
fuck-tiskt. mycket för din skull blir det. trots att självständighet är eftersträvansvärt och styrkan kommer inifrån inte utifrån.
är det sant att jag gick iväg från dig? jag önskar att du kom tillbaka imorgon. pam pam.
löjligt nog tänker jag på förstamajfirandet i eksjö, av alla ställen, när våren rider in och spöar vintern med träsvärd.
när jag ser dig vet jag inte. när jag inte ser dig ställer jag mig tvekande till min tveksamhet som trots min persons omstridda tillvaro tillåts regera över min för tillfället försvagade nervkonstutition; jag är svag i hjärtat.
som farfar. han fick hjärtflimmer förra natten, i natt fick han en propp. han är nittiotre år gammal. gammal nittiotreår är han.
jag undrar vad som ska hända. han är väldigt svag mentalt. han får ångest av att behöva konfronteras med andra människor. att dessutom ligga på samma avdelning som hans fru tillbringade sitt sista år på för tio år sedan kan inte heller vara en promenad i parken.
imorgon ska jag fika med emma. astrid ska jag träffa. och städa julen in.
jag hoppas att astrid mår bra. det märks att hon inte hyser samma omtanke om mig som tidigare. detta gör lite ont i mitt arma hjärta men samtidigt vet jag att detta är vad som måste och kommer att ske. vi kommer att glida längre issär. hon är fortfarande den utan tvekan vackraste personen jag träffat. insida som utsida. de e skit att man ska behöva känna sådan melankoli över någonting som framförallt har varit så bra. en vacker dag kommer allt att bli bra. jag kommer att bli bra
Riktad uppmärksamhet
Idag är en dag, för många likt vilken annan dag som helst. Men inte för mig.
Idag är dagen då jag för första gången sa nej. första gången jag avstod.
första gången jag faktist tog beslutet som enligt normer, ranns och reson anses fördelaktigt. beslutet som innebär att man avsäger sig en sak och istället företar sig en annan. utan att som människa förtas, förgås, Frillesås.
De facto: jag har lite pengar
När jag skriver om det kommer jag förmodligen ångra bittert att jag inte åkte.
Nu pågår en inflyttningsfest i malmö. staden mitt hjärta bultar för. den plats på jorden där jag känner frid och förnöjsamhet direkt vid ankomsten till stationen och där jag för ett år sen levde rövare. I malmö lärde jag känna många människor, vissa av deras bekanta, och bekantas bekanta. På inflyttningsfesten finns bekanta och bekantas bekanta och en och annan som jag känner sen tidigare, plus en massa annat folk. Sådana människor man gärna spenderar tid med, blir mer bekant med, kanske till och med vän i sinom tid. Helt enkelt ett sjukt bra ställe att nätverka och samtidigt ha fruktansvärt kul. Jag hade varit mitt i smeten, där jag trivs alldra bäst, där jag gör bäst ifrån mig, med nya människor att ta mig ann, med mängder av utmaningar och dessutom på davidshall, sjukt schysst område.
Anledningen till att jag inte befinner mig i detta inferno av kalaspirater är.. inte alls särskilt enkel. den är rättare sagt väldigt komplicerad.. men kanske kan sammanfattas kring en blandning av mjöl, jäst, vatten, salt och skaldjur.
Att för första gången avsäga sig ett erbjudande är ovanligt i min värld. Att åka ner till malmö med gudmund, betala bensinpengar när jag känner för, och komma hem imorgon innan tre och under den tiden träffa jättemånga människor hade när som helst tidigare varit mig en självklarhet. men inte idag.
Förra gången jag skulle till skolan missade jag bussen och grät på busstationen till och från i två timmar tills sara kom och hämtade mig och skjutsade mig till skolan. Natten innan var jag hemma, plötsligt blev jag apatisk och kunde knappt röra mig, knappt prata, och framförallt inte tänka. När jag skulle ta ut pengar gick det inte fast jag visste att jag hade pengar kvar till bussen. Att jag åkt med människor til höger och vänster och lovat ut bensinpengar resulterade i en skuld på 830 spänn denhär månaden. betala en hyra som sammanslaget ligger på 5600. av ett csn på 7495 kronor är det inte så mycket kvar.
jag är helt enkelt en katastrof när det gäller finansiella medel. dessa små papperslappar som människor byter sinsemellan över hela jorden men som i slutändan trots allt får folk att hamna i större olycka. Jag är kass. Jag beslutade mig på den busstationen att nu får det fan ta mig vara nog, skärpning. är du sämst i världen eller?
och här står jag nu, sitter. Jag tänker inte hålla på och tjafsa runt och inte ha råd att göra vad jag vill bara för att jag ständigt, så fort jag närmar mig ett större område som framstår civiliserat, slänger ut pengar till höger och vänster på saker som jag för stunden mer än gärna köper men när det väl kommer ti ll kritan inte behöver.
Att samtidigt leva ett stressigt liv där man inte har råd att inte ha råd är ganska klurigt. min mamma var iallafall stolt över mig. jag tror att de e sjukt viktigt för mig att ha dissat den kanske ( fan här kommer det) bästa festen på riktigt jävla länge och skita i att jag kunnat bli bekant med en massa bra folk. Just för att jag inte kan få allt. jag måste lära mig att prioritera. idag har jag gjort klart det första blocktrycket, gymmat, gjort avslappningsgrejen, handlat mat(billigt men pinande god) och umgåtts lite till med teds sju vänner som är på visit. malmö hade tyvärr varit en flopp i dagens läge, trots alla goda sidor. att istället åka dit i januari och ha förberett en massa känns betydligt bättre. kanske mer moget.. vad vet jag.. just nu känns det som att jag har tagit ett steg i en viss riktning.. jag har hur som helst något att relatera till, jämfört med att tidigare ätit räkmackor i alla lägen, i princip.
tack.
Idag är dagen då jag för första gången sa nej. första gången jag avstod.
första gången jag faktist tog beslutet som enligt normer, ranns och reson anses fördelaktigt. beslutet som innebär att man avsäger sig en sak och istället företar sig en annan. utan att som människa förtas, förgås, Frillesås.
De facto: jag har lite pengar
När jag skriver om det kommer jag förmodligen ångra bittert att jag inte åkte.
Nu pågår en inflyttningsfest i malmö. staden mitt hjärta bultar för. den plats på jorden där jag känner frid och förnöjsamhet direkt vid ankomsten till stationen och där jag för ett år sen levde rövare. I malmö lärde jag känna många människor, vissa av deras bekanta, och bekantas bekanta. På inflyttningsfesten finns bekanta och bekantas bekanta och en och annan som jag känner sen tidigare, plus en massa annat folk. Sådana människor man gärna spenderar tid med, blir mer bekant med, kanske till och med vän i sinom tid. Helt enkelt ett sjukt bra ställe att nätverka och samtidigt ha fruktansvärt kul. Jag hade varit mitt i smeten, där jag trivs alldra bäst, där jag gör bäst ifrån mig, med nya människor att ta mig ann, med mängder av utmaningar och dessutom på davidshall, sjukt schysst område.
Anledningen till att jag inte befinner mig i detta inferno av kalaspirater är.. inte alls särskilt enkel. den är rättare sagt väldigt komplicerad.. men kanske kan sammanfattas kring en blandning av mjöl, jäst, vatten, salt och skaldjur.
Att för första gången avsäga sig ett erbjudande är ovanligt i min värld. Att åka ner till malmö med gudmund, betala bensinpengar när jag känner för, och komma hem imorgon innan tre och under den tiden träffa jättemånga människor hade när som helst tidigare varit mig en självklarhet. men inte idag.
Förra gången jag skulle till skolan missade jag bussen och grät på busstationen till och från i två timmar tills sara kom och hämtade mig och skjutsade mig till skolan. Natten innan var jag hemma, plötsligt blev jag apatisk och kunde knappt röra mig, knappt prata, och framförallt inte tänka. När jag skulle ta ut pengar gick det inte fast jag visste att jag hade pengar kvar till bussen. Att jag åkt med människor til höger och vänster och lovat ut bensinpengar resulterade i en skuld på 830 spänn denhär månaden. betala en hyra som sammanslaget ligger på 5600. av ett csn på 7495 kronor är det inte så mycket kvar.
jag är helt enkelt en katastrof när det gäller finansiella medel. dessa små papperslappar som människor byter sinsemellan över hela jorden men som i slutändan trots allt får folk att hamna i större olycka. Jag är kass. Jag beslutade mig på den busstationen att nu får det fan ta mig vara nog, skärpning. är du sämst i världen eller?
och här står jag nu, sitter. Jag tänker inte hålla på och tjafsa runt och inte ha råd att göra vad jag vill bara för att jag ständigt, så fort jag närmar mig ett större område som framstår civiliserat, slänger ut pengar till höger och vänster på saker som jag för stunden mer än gärna köper men när det väl kommer ti ll kritan inte behöver.
Att samtidigt leva ett stressigt liv där man inte har råd att inte ha råd är ganska klurigt. min mamma var iallafall stolt över mig. jag tror att de e sjukt viktigt för mig att ha dissat den kanske ( fan här kommer det) bästa festen på riktigt jävla länge och skita i att jag kunnat bli bekant med en massa bra folk. Just för att jag inte kan få allt. jag måste lära mig att prioritera. idag har jag gjort klart det första blocktrycket, gymmat, gjort avslappningsgrejen, handlat mat(billigt men pinande god) och umgåtts lite till med teds sju vänner som är på visit. malmö hade tyvärr varit en flopp i dagens läge, trots alla goda sidor. att istället åka dit i januari och ha förberett en massa känns betydligt bättre. kanske mer moget.. vad vet jag.. just nu känns det som att jag har tagit ett steg i en viss riktning.. jag har hur som helst något att relatera till, jämfört med att tidigare ätit räkmackor i alla lägen, i princip.
tack.
Nesta rue
att utskilja sig ur mängden. vet du var du står? jag vet inte vad min roll är. vad än må förväntas av mitt enkla sinne förmår jag sällan ransaka mitt inre för stundom fyndan av mål av magnitud. Majsen står högt på åkern men saknar gastronomisk kullinaritet för vidare exponering underläggandes sig sammansatta kalkrika samlingar. Den ger allt som oftast lättare överblick av den dåvarande situationen än mången dikt av edith södergran kan frammana.
Tidlös släpper nytt
Julen är här
Vi åkte ut i semifinalen på straffar. jag spydde på morgonen och spelade sedan 7 matchher utan att äta nånting, jo lite åt jag. men inte så mycket. 22 lag. vi kom trea. det är en relativt presentabel placering för att på en vecka slängt ihop ett lag och tränat två gånger. plus vi hade en galen dansk i laget som blev arg tog tredje straffen och vi missade finalen.
Vi har vernissage i Växjö den 17 dec. Jag, annica och emma är PR-ansvariga.. publika relationer. jag vill ha en mentor.
Jag bör fixa en praktikplats innan jul.
Jobb över julen hade varit fint, en extra slant i den annars tomma kassans avsaknad av klirr.
min mage är ett "intressant inslag i vardagen"
Stress och press är saker jag ska lära mig att hantera. kognitiv beteendeterapi, avslappnings- och andningsövningar.
jag går upp tolv över sju varje morgon och följer blindt årets julkalender
jag ska tänka ut julklappar till nära och kära
en gammal tant sa en gång att; Plirar du mot solen ser du inte framför dig.
minns henne, hylla hennes ord i varje handling i ditt liv!
jag ska börja leta. att leta är en väg framåt. på vägen hittar man oftast en massa andra bra saker. som när man letar efter sin borttappade sko. man inser hur många skor man har och blir lite gladare. när man tillslut hittar skon man letat efter blir man jätteglad. alltså. att se ner på andra orsakar dysfragmensi, illotiära sammanstötningar och framförallt bör inte knäcken kokas för länge, den blir väldigt hård.
jag har svårt att äta
Tidlös släpper nytt
Julen är här
Vi åkte ut i semifinalen på straffar. jag spydde på morgonen och spelade sedan 7 matchher utan att äta nånting, jo lite åt jag. men inte så mycket. 22 lag. vi kom trea. det är en relativt presentabel placering för att på en vecka slängt ihop ett lag och tränat två gånger. plus vi hade en galen dansk i laget som blev arg tog tredje straffen och vi missade finalen.
Vi har vernissage i Växjö den 17 dec. Jag, annica och emma är PR-ansvariga.. publika relationer. jag vill ha en mentor.
Jag bör fixa en praktikplats innan jul.
Jobb över julen hade varit fint, en extra slant i den annars tomma kassans avsaknad av klirr.
min mage är ett "intressant inslag i vardagen"
Stress och press är saker jag ska lära mig att hantera. kognitiv beteendeterapi, avslappnings- och andningsövningar.
jag går upp tolv över sju varje morgon och följer blindt årets julkalender
jag ska tänka ut julklappar till nära och kära
en gammal tant sa en gång att; Plirar du mot solen ser du inte framför dig.
minns henne, hylla hennes ord i varje handling i ditt liv!
jag ska börja leta. att leta är en väg framåt. på vägen hittar man oftast en massa andra bra saker. som när man letar efter sin borttappade sko. man inser hur många skor man har och blir lite gladare. när man tillslut hittar skon man letat efter blir man jätteglad. alltså. att se ner på andra orsakar dysfragmensi, illotiära sammanstötningar och framförallt bör inte knäcken kokas för länge, den blir väldigt hård.
jag har svårt att äta
jag?
jag känner mig bara jävligt överkörd hela tiden.
men jag vet inte om ni, med era vida tankar och breda horrisonter förstår vad jag menar.
senaste mötet var nästan lika dant, vi pratar om att vi måste komma fram till saker, vi pratar om att vara konstruktiva och hålla fokus. trots det sitter ni, alla tre och snackar om sidorspår hela tiden. jag hinner knappt säga vad jag tycker innan nån annan börjar prata om nånting helt annat.
plus när vi kollat lokaler hela kvällen så snackade vi om va vi kommit fram till, på mitt initiativ, återigen kommer vi in på sidospår. sen avbryter jag och undrar lite vad vi faktiskt har kommit fram till, för bövelen. då ställer du dig på min fot och frågar om jag tycker att det är skönt. " nahe, men ja tycker de e jävligt skönt "
om du tycker att jag trampar dig på tårna så säg det. annars kan du sluta initiera onödigt löjliga saker.
att ni aldrig kan hålla er till saken heller. jag säger att vi bör hålla mer fokus och komma fram till vissa grejjer " ah de e klart vi ska .. förresten har ni märkt att det blir ludd i naveln ibland? "
beror detta på mig?
men jag vet inte om ni, med era vida tankar och breda horrisonter förstår vad jag menar.
senaste mötet var nästan lika dant, vi pratar om att vi måste komma fram till saker, vi pratar om att vara konstruktiva och hålla fokus. trots det sitter ni, alla tre och snackar om sidorspår hela tiden. jag hinner knappt säga vad jag tycker innan nån annan börjar prata om nånting helt annat.
plus när vi kollat lokaler hela kvällen så snackade vi om va vi kommit fram till, på mitt initiativ, återigen kommer vi in på sidospår. sen avbryter jag och undrar lite vad vi faktiskt har kommit fram till, för bövelen. då ställer du dig på min fot och frågar om jag tycker att det är skönt. " nahe, men ja tycker de e jävligt skönt "
om du tycker att jag trampar dig på tårna så säg det. annars kan du sluta initiera onödigt löjliga saker.
att ni aldrig kan hålla er till saken heller. jag säger att vi bör hålla mer fokus och komma fram till vissa grejjer " ah de e klart vi ska .. förresten har ni märkt att det blir ludd i naveln ibland? "
beror detta på mig?