all makt åt folke

fullkomligt idiotiskt.

att hitta fokus, att se vad som är viktigt att lägga energi på, att finna vad man tror förmå öppna nya dörrar. jag vill kunna se mig i ögonen och känna åt vilket håll jag styr min kos, att jag spelar mina kort rätt, att jag gör vad som för mig ter sig viktigast. i nuet och för framtiden

denna uppgift är jag i nuläget oförmögen att ta mig an. jag har en far som klagar över att jag vill ha lampor tända när jag studerar och som alltid ser fel i alla andra men själv är han guds bästa barn. jag har inga planer över huvud taget för kommande sommar. att astrid ständigt figurerar i mitt huvud gör mig än mer konfunderad över vad jag vill. att inte veta var man har sig själv och samtidigt vara ärlig mot dito är minsann lite klurigt. jag blir inte klokare av att tänka på det heller, men dylika ting har väl plågat människor sedan hetronormativiteten gjorde sitt intåg i våra liv. jag har svårt att sätta ord på mina innersta känslor och tankar, jag känner dem själv så väl men att förmedla dessa i ord blir så oerhört mycket svårare, när man samtidigt ska göra alla aspekter rättvisa. en diffus känsla av att höra hemma i någons armar, men inte veta på vilket sätt. 

civilstatus: nej tack

kan man inte få bestämma själv? måste det vara så komplicerat och utstuderat? jag önskar att jag bara fick vara, och fick medborgarlön, och fick spela gitarr och bygga snygga saker med böjträtekniker. 

klockan är halv två, under den kommande dagen ska jag ta mig genom minst 30 sidor matte D, ringa linda och reda ut mig själv, mitt liv, och min framtid. 

god natt.. 

ps min blogg är varken aggressiv eller vidare känslosam, inga versaler, inga direkta känslomässiga översvämningar. koncist men samtidigt lite väl analytiskt och tråkigt. jag antar att jag skriver för att reda ut mig själv, för att försöka göra mig överskådlig. men ingen människa kan göras rätt genom ord. ingen människa kan göras rätt genom ord. ingen människa kan göras rätt genom ord

ds