all makt åt folke

tänk om jag också vill va en av dom där som sitter och tittar nån i ögonen och sen säger " eh asså du får gärna följa med hem till mig.. omen-säg-så.."

jag antar att jag inte är modig nog. jag får sällan utsätta mig själv för faror. det är andra som utsätter sig för mig. och jag mest accepterar. det är sjukt tråkigt. långsiktiga mål har o andra sidan aldrig varit min starka sida.

allt jag vill är att nån hjälper mig att flyttastäda, kastar currypasta på mig när jag lagar mat och kommer hem alldeles för sent så att jag hinner somna och sen kryper ner och säger att jag är för tjock och borde lägga mig på soffan.

jag är för bra för att gås om miste. så att säga. ge mig under misteln. gå mig till en tistel. tåstel miggen. tosta en nigger. eh. nej. fel. tar tillbaks. och det är inte så roligt om man tror men jag och cissi har börjat dra tusen skämt om mångpigmenterade. sjuuuuukt svår situation. på samma sätt som man kan skojja om att kvinnan ska stå i köket och vara ironisk i det så kan man skojja om burar och träd och vara ironisk. men frågan är om det finns nåt som ligger djupare och som faktiskt gör att man befäster en mans-gris-ställning eller en kollonial vit västerlänningställning

" oh titta, dom tror att vi är trollkarlar! " som tintin sa när han åkte till kongo.

iallafall. kärlek är svek. vajsing med självkänslan. vi ses.

adjö

iallafall. avsaknaden av identitet.

att inte ha facebook.

det är kanske mitt dilemma just nu. eller att jag alltid ska analysera sönder allting som jag gör. eller tänker. eller känner. till och med analysera att jag överanalyserar. helt sjukt. jag kan inte släppa att jag inte vet nåt om min framtid. jag pallar inte riktigt just nu.

det är lite oskönt att det kommer över mig sista veckan på beckmans arbetsprover

min lärare anita och jag hade sista snackat innan jag skickar arbetsproverna idag. hon kommer inte va här resten av veckan. när vi hade snicksnackat klart så frågade hon rakt ut " vill du gå på beckmans " knappt hade hon hunnit ställa frågan klart innan jag svarade " nej " men jag la till att jag inte ville gå där just nu. kanske i höst. vem vet. men förmodligen inte.

frågade sara vad jag borde göra. hon sa att jag borde va social o kreativ samtidigt. för de va ja riktigt bra på. båda två liksom. jag tror de låg lite i de hon sa. vad hjälper det mig att jag får folk att må bra när jag inte kan få mig själv att må så jävla bra. vårdepression? jag vet inte. men de går fan i vågor alltså.

och pappa eftersom jag vet att du läser och därför censurerar så kan jag skriva att jag vill ha han lyckoforskarens senaste bok. stog nånting om den i dn för tre fyra veckor sen. inte stefan einhorn utan en annan snubbe. kolla upp de.

jo jaa det censueras ganska vildt här. tyvärr.

som f gunve sa idag. det finns ingen underground idag för allting paketeras så fort tanken tänks eller fler än en vet om det.

världen går under i ingenting. ingenting håller på att ta över våra liv och att gå mot strömmen och gräva djupare är lite svårare än man tror. särskilt utan facebook. för vart ska man börja om inte där man känner sig som mest hemma?

att ställa det på botten av en sjö och spela.. spela in.. spela ut. plus du kan göra bra och snabba saker med händerna i percussionsammanhang. släppa stockarna och klappa händerna så hinner dom flyta sakta uppåt och så hinner man plocka dom igen.

och du hade kunnat sjunga jättehögt under vattnet.

du borde bo under vattnet. jag hade liksom sluppit dig då.

plötsligt märker man att det är där. och den fysiska anledningen till det är inte så svår att förklara.

det är rätt logiskt. ögonen sitter ju liksom ovanför munnen kan man säga.

vad som däremot skedde innan hela tårsituationen uppstod är lite svårare att förklara. lite djupare. lite mer att tänka på där skulle jag kunna påstå. en teori som finns är att livet har olika delar och skeenden där alla spelar med varandra för att vi ska överleva och kunna må bra. accepterar man det så kanske det inte är så svårt.

men samtidigt är känslan av värdelöshet rätt oskön att handskas med. uppgiven och likgiltig. inte helt och hållet min tekopp. inte nånting som varken jag eller andra människor brukar förknippa mig med. men de finns där, i periferin.

och just nu är det väldigt centralt

uppradning:

bergen

jobb

jobbsökande

beckmans

arbetsprover

sömnaden

sista tiden i skolan

maxa allting

umgås med allt och alla

göra allt samtidigt

baka

va trevlig

va snygg

hänga med i snacket

va en del av andras liv

sy fitt-toilen

som egentligen

är

till för att fånga

ljuset.

ligga lite

helt värdelöst.

ur ett existentiellt perskektiv

helt meningslöst

meningslösheten situationerad

juste

du lärde dig

just ett

nytt

kukord

situationerad

skriv det

på näsan

eller dö

uppradningsslut

för jag vann

just nu. ar jag lite ont i magen. för jag har ätit lite för mycket av magnus och ellikas cheesecake. den var feetgod. jag har också lite ont i magen över framtiden. men det är mer mentalt ont i magen

bortsett från skitsnack så har jag haft en av de bästa kvällarna på riktigt länge. eller sen igårkväll iallafall. ikväll har jag och cissi käkat middag och sen kom sara vi åkte till handlarn och hyrde film jag ville se Deffendoor men det sket sig utan blev en annan trodde jag ganska tacky filmgrej som hette " the box "

mange o ellika kom över. skitsnack. trevligheter. o sen kollade vi. allvarligt typ den bästa filmen jag sett på riktigt länge. samma regissör?= nej. samma manusförfattare som till donnie darko. och sjukt mycket donnie darko raggande. vissa av karaktärerna var oerhört lika. specialeffekterna. och slutet inte minst.

men icke desto mindre en skiiiitjävlabrafilm om etik moral medmänsklighet och hur det känns att ansvara för fler än sig själv. och som mamma säger. att kunna titta sig själv i spegeln varje dag.

cissi somnade i min säng. samma säng som elin sov i förra natten. eller cissi sover inte här nu. men hon sov halva filmen. hon brukar göra det. medan jag mange ellika och sara hade knivslagsmål och balletövning i köket

jagälskarer. förhelvette. eller var det lågtrycket som släppte? inte vet jag. men ibland känns hjärtat lite lättare än andra dagar. ibland gör hjärtat mig orolig. det är för att jag behöver oroa mig antar jag. jag kommer fram till att min kropp själ och hjärna vanligtvis gör saker, ställer frågor och på alla sätt försöker få mig att leva ett bra liv. som att jag skulle vara oansvarig inför mina egna handlingar, eller vanligare, uteblivna handlingar. jo. klart jag är ansvarig. men det är skönt att inte vara helt ensam. utan att min kropp faktiskt står på min sida också. kanske inte idag. eller igårkväll när jag tog en cigg. den fick jag betala för idag. med fyra timmars huvudverk. trots att vi var hemma och fyllekäkade upp alla rester som var kvar efter middagen jag hade här igårkväll.

sånt jävla bra drag på malebacken 23 b just nu, och då skämtar jag inte.

jag ska sova nu. imorgon ska jag upp tidigt. käka frullesson och jobba på dampen till tolv; vofflor hos sara. sen är det brännboll med TKF. puss

jag är ändå glad att jag lever. ibland. och ibland är jag trött på att övergångsperioder i mitt liv. där olika skeden ska passas ihop med varandra SKA VA SÅ JOBBIGA ATT HANTERA

men jag tänker nog ta att lyckas med det. att hantera dom alltså. för jag är fan bäst. alla älskar mig. jag har fem barn. o alla älskar mig! hahahaahöhöhäääää HAHA ja bah skojja! ja ä fan bäst

krlk ch rspkt