socialt inkompetent..

att påstå min situation okomplicerad kan liknas med att beskriva irakkriget som en succé. 

de kolväten som till största del formar allt fett som min hjärna består av är numer av ondo. om så skulle ske att de i en strid ström skola rinna ut genom mina snäckformade öron så vore min lycka gjord. insidan av mitt skallben skulle då kunna putsas upp och min sångröst skulle få en otrolig klang. isället för gäggamojja kan jag se klart och lägga min kroppsliga energi på annat än att ständigt behöva passa upp på min så kallade "tankeverksamhet", "hjärnkontor"."PÖBEL"

det är vad den är, en okontrollerad, naiv, egocentrisk massa som med våld försöker uppnå en förändring. 

en pöbel måste slås ner, antingen med våld eller med lingvida medel. jag är oförmögen att kontrollera min egen hjärna.. är jag rädd. övning ger färdighet. men jag behöver förmodligen hjälp på vägen, ett par legoknäcktar skulle sitta finnemang!

all makt åt Tengil, min befriare! 

rätten att skrika högst

saker jag tänker på

astrid: hur hon mår, vad hon tänker på, vad hon känner och kanske mest vad hon vill med mig och det eventuella oss som finns. 

mig själv: hur jag mår, kroppsligt och själsligt, i vilken riktning jag kan vilja förändra detta, samt på vad jag vill med astrid.. jag vill att det ska fungera. jag tycker om henne och jag vill gärna fortsätta umgås med henne. det känns mer avslappnat nu. det är väldigt skönt. vi kan prata om allt. och pratar väl om allt som kommer oss för, vad jag vet. det är en relation utan några direkta krav. tillexempel kommer det fram saker som skiljer sig  i förhållandet mellan att vara tillsammans med någon, pojkvänflickvän, kontra en kompisrelation, plötsligt inser man att ens tidigare respektive faktiskt är en människa med både bra och dåliga sidor, något som jag tidigare haft lite svårt att inse. att allting handlar om uppväxtmiljö och personkemi. vi är båda mellanbarn. jag har fått slå mig fram på ett annat sätt, när det gäller föra sig socialt alltså. hon har ständigt haft sin familj som uppbackning, människor som är väldigt sociala och som alltid inbjuder allt och alla till samtal, i en sådan miljö fungerar vissa utmärkt, andra inte. och vise versa. intressant när sånt väl belyses. jag har mig, är mig, hon har sitt, är sig.

jag tycker om henne fruktansvärt mycket. 

ingen tvekan om det. 

men vissa omstänigheter gör saker och ting svårare, vissa omständigheter gör det enklare. jag antar att det är så med allting. såklart..

(ang, jag tänker på)

skolan: det är mycket nu. helt enkelt.

min framtid: kom långt ner på listan. oroväckande långt ner.. jag antar att jag måste överväga den
jag vill bo i frankrike, jag vill bo i italien, jag vill syssla med roliga saker. så som texter, miljö, design, musik. gärna projektbaserat. sen vill jag nog plugga juridik. eller marknadsföring. eller ekonomi. eller psykologi. shit de skulle va riktigt kul



VATTNET HÅLLER PÅ ATT TA SLUT SLÖSA INTE FÖR HELVETTE



       Klockan är slagen, sen alltså, det är en dag imorgon också.