ett herrans liv
hej, jag vet att jag inte har skrivit på ett tag. jag vet att jag har levt hårt den sista tiden, och ännu hårdare kommer det att bli..
tack malmö, för att ditt innehåll blidkar en sarjad själ och fyller den med värme och kärlek att dela med resten av världen..
målet kanske ska vara att ge så mycket man kan till andra. men vad är anledningen på att hon kommer upp i huvudet på mig och att när jag ligger i min nyinköpita säng tänker att det hade varit mysigt om hon var här, druckit te, tittat på film, och sen behövt gå så vi kunde stå i dörren och kramas för länge, ses i skolan och le till varandra?
jorrå, som sagt. träffade astrid idag, väldigt utåtriktad, försökte sälja en massa saker. tänkte att det vore trevligt och ta en kaffe och snacka om saker och ting. vad hon ska ha för den. två papp.. varmhyra. fett hus. mums.
jobbar i göteborg med att lära invandrare svenska. skön kvinna. hon verkar ha blivit av med en nära och kära. jag och olle funderade på att flytta dit. och ha fast kostnad. men vårt skrymsle är rätt trevligt. får internet dit i mitten av september. ichatta med mig plz.
jag kanske hållerpå att bli en liten människa, ibland känner jagmig tom och svag. jag har visserligen varit sjuk ett tag. men det har aldrig hindrat mig förut, när jag ligger på sängen och tittar på jesus, som är jag och som sprider glädje kärlek och personifierad lycka till alla omkring sig, så kan jag ligga där och tänka att jag duger. precis som bob.
jag gör fuck-tiskt det.
jag vill det. jag vill vara där, jag vill vara med, jag vill ha pengarna jag vill ha min kamera jag vill ha självförtroendet jag vill ha en tekanna jag vill ha viljan jag vil se klart jag vill se mina mål jag vill göra det konkret för mig och jag vill sluta göra böjlande översikter jag vill se saker för vad de är jag vill bli metafysiker och föstå världen som den ser ut och inte som jag tolkar den jag vill inte tolka saker då blir det missförstånd
jag vill bestämma mina mål och arbeta mot dom. ta mig fan.
nu ska jag göra äppelpaj med ludde pettan och olle, fan vad jag är glad för de.
adjö
tack malmö, för att ditt innehåll blidkar en sarjad själ och fyller den med värme och kärlek att dela med resten av världen..
målet kanske ska vara att ge så mycket man kan till andra. men vad är anledningen på att hon kommer upp i huvudet på mig och att när jag ligger i min nyinköpita säng tänker att det hade varit mysigt om hon var här, druckit te, tittat på film, och sen behövt gå så vi kunde stå i dörren och kramas för länge, ses i skolan och le till varandra?
jorrå, som sagt. träffade astrid idag, väldigt utåtriktad, försökte sälja en massa saker. tänkte att det vore trevligt och ta en kaffe och snacka om saker och ting. vad hon ska ha för den. två papp.. varmhyra. fett hus. mums.
jobbar i göteborg med att lära invandrare svenska. skön kvinna. hon verkar ha blivit av med en nära och kära. jag och olle funderade på att flytta dit. och ha fast kostnad. men vårt skrymsle är rätt trevligt. får internet dit i mitten av september. ichatta med mig plz.
jag kanske hållerpå att bli en liten människa, ibland känner jagmig tom och svag. jag har visserligen varit sjuk ett tag. men det har aldrig hindrat mig förut, när jag ligger på sängen och tittar på jesus, som är jag och som sprider glädje kärlek och personifierad lycka till alla omkring sig, så kan jag ligga där och tänka att jag duger. precis som bob.
jag gör fuck-tiskt det.
jag vill det. jag vill vara där, jag vill vara med, jag vill ha pengarna jag vill ha min kamera jag vill ha självförtroendet jag vill ha en tekanna jag vill ha viljan jag vil se klart jag vill se mina mål jag vill göra det konkret för mig och jag vill sluta göra böjlande översikter jag vill se saker för vad de är jag vill bli metafysiker och föstå världen som den ser ut och inte som jag tolkar den jag vill inte tolka saker då blir det missförstånd
jag vill bestämma mina mål och arbeta mot dom. ta mig fan.
nu ska jag göra äppelpaj med ludde pettan och olle, fan vad jag är glad för de.
adjö
jag tar ingen skit
jag tar ingen skit! fattar du det eller!?
jag tar inte din skit. och även om du säger att det är jag som ger mig skiten så tänker jag inte ta en massa jävla skit för att du säger till mig att det är mitt fel att jag känner att jag borde ha gjort mer gentemot dig än vad du hade förväntat dig av mig
jag tar inte din skit. fattar du?
sluta göra mig otillräcklig. jag är jävligt bra. har goda intentioner och är inte alltid asstrukturerad men ge inte utlopp för ditt misslyckande genom att javetinte, projecera en massa skit på mig som jag inte har med att göra!
jag tar inte din skit. har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. den dagen du kan säga nåt till mig utan att vara en översittare och titta ner på mig, då kommer jag kanske att uppskatta ditt sällskap men fram tills dess så är du inget annat än en enslig figur inmålat i ett hörn som du själv byggt upp.
fattar du det!?
ideell örnhaka
det kan finnas anledning att oroa sig. stopp
det finns anledning att tänka sig in i andra människors scenarier. att likt en zombie röra sig i cirklar runt runt runt. att på samma sätt som hans far före sin välja utkanten framför livets egentliga innanmäte. stopp
jag ser framför mig hur unga killar utan annan tillstymmelse till yttrandemöjlighet slår sönder blomkrukor, skriker efter tjejer och killar, dricker lite mer för att våga tro att de vågar lite mer än vad de vågar i livets vardagliga svallningar; kväljningar. stopp
jag tror att jag har kommit till ett högre stadium än vad de har. på mitt sätt. men samtidigt ser jag inte att de också kämpar. att de sliter för att skapa sig en världsbild. visserligen snedvriden i förhållande till min men likaväl en världsbild. de är värda min respekt. jag vill se mig som jämlik med dem. jag vill se att jag kan prata med dessa förvridna själar. se mig i deras ljus. för att inte tappa fotfästet för att vara förankrad i min samtid för att behålla lugnet. för att se hur långt ifrån dem jag egentligen är. samtidigt måste jag se mig som jämlik. annars är jag inte mer än en liten sport. stopp
jag är min egen. jag vill reflektera över att jag snart ska flytta, att jag ska putsa fucking fönster igen, att jag har ofärdiga saker här hemma, att jag har ett pärlhalsband i norrköping, att jag är världens allra ballaste häftigaste skit. stopp
adjö
as far as i can see
jag träffade gille. och en massa människor. lasse från mitt gamla band. hon som rest i ukraina och ryssland en massa. som dansar bra.
jag och namn. och mackarnsson
jag och linda skulle träffas lite. hon tog en natchostallrik på ett ställe så drack vi en öl så kom de andra som skulle till harrys och så gick vi dit o jocke va där o massa annat folk som man aldrig ser nånsin och så gick de som de gick o sen gick vi hem och så gick de som de gick me de o jag sitter nu hemma med ett litet kliande innanför skalpen med en te.
pch lyssnar på anna ternheim och tycker banne mig att det är riktigt riktigt riktigt bra och lite sentimentalt. om ungefär sju timmar börjar jag jobba. och ska va seriös.. sjukt seriös. vi hade inbrott inatt.. förra natten. de va inte ja
fan ja hoppas att jag inte vaknar i samma skick. fast det hade också varit rätt gött. norpan till elgen.. mmmm.. h.. elgen.
adkö
ensamhet och djäkelskap
en revy om mitt liv. jag är ensam. men det är en jävla massa spex om allting..
kommon över bejbi det är en fest på gång.
frågan att besvara, jämt och ständigt. jämnt och ständigt.
vad är kärlek?
precis som filippa bark och månnikka frågar sig..
har jag under mina festivaler rökt så mycket så att mitt hjärta blivit till en hög med aska. oförmögen att brinna.
du betyder så mycket för mig. om jag visste vem du var. pirret i magen, känner du det? jag vill att jag ska känna det. oavsett vem du känner. vad du känner. och jag vill inte bry mig om att du har en massa folk omkring dig. eller att jag har det omkring mig. jag vill bara se dig. och höja dig till skyarna.
låt mig vara. folk drar i mig genom poppanden, ljudliga och bildliga. många efter varandra
det som körde mig i fördärvet i vintrasvåras var just att.. höstas också förfan. mest hösten. var att jag ville projicera något på en annan människa och göra det till självändamålet med mitt liv. det är inte en gångbar metod. en gångbar metod är att tycka om sig själv skitmycket som fan. då blir det liksom över, när bägaren rinner. och det som rinner över kan man ge till andra. det är överflöd av ens egen kärlek. som är så stor så stor. lasse lasse liten.
ja jag har msn igång.. det står att jag är tillgänglig. inom parentes. vafan menar dom med det!? jag är.. j.. jag vill inte vara mer tillgänglig än nån annan. jag är ett geni men det betyder inte att jag vill träffa alla som inte är det. men jag vill förmodligen det. i människor som är olik mig hittar jag de mer intressanta sakerna. jag är inte tillgänglig. jag är gammal.. jag vill vara gammal. så gammal så att man inte orkar bry sig om att man är sjuk ensam och snart ska dö utan bara sitter och tänker sentimentala tankar och ser tillbaka på sitt liv och valen som man aldrig gjorde för att man inte vågade bryta från den förbannade normen. valen som gjorde att du tillslut grånade ända in i själen för att du inte valde mig till din äkta man. eller kvinna. vem ska jag välja då. ska jag välja att leva ett helt liv med mig själv och bara ha mig själv. eller ska jag tingas ha nån annans dåliga sidor också!? varför är det bättre att ha två dåliga sidor i sin vardag istället för en människas dåliga sidor. om du förstår. det är så många som jag skulle vilja känna bättre. är det för att jag tror att jag skulle känna mig själv bättre då? eller är det för att mitt främsta tidsfördriv här i livet är att dryfta en massa trassel med andra "intelligenta varelser". ensamhet och djäkelskap; vilken pangrevy
såg ni. semikolon. mmmmm. semikolon...
je i salfapet är jävligt bra.. lägg såna poängbokstäver på gånger tre eller fyra.. och se till att de är med i två ord. det är hemligheten till hur man knäcker alla. tillexempel hela sin familj så att dom tillslut inte tycker det är kul längre. utan bara tävlar om andraplatsen.
EY DEHÄR E AJSON Å FILLE
ja vet. när vi rappar så sätter vi varje rim och varje rad i takt till hiphopbeatet. det gör det hela mer intressant. SUCKERS
lär er gå innan ni slår ut en tand. fckrs.
regel nummer ett för att gå vidare i sitt liv, bli vuxen och ta ansvar för alla sina handlingar är:
sitt inte uppe om nätterna lyssnandes på musik som du vet får dig i en viss sinnesstämning och tyck synd om dig själv och världen.
melankoli är världens suck. allt stannar upp lite.
eller så är nysningen världens melankoli.. huvet skakar och man kan inte göra nåt annat än att allt kroppen vill.
smack där satt den.
jag har svårigheter att samla tankar. jag brände nästan ner vårt hus idag. jag skulle koka kondenserad mjölk till kola på spisen och då ska det koka i typ tre fyra timmar. så jag satte glatt igång kokandet och begav mig sen ut för att skikta grus, ja. och efter en god tid kommer min mamma hem och poängterar helt riktigt att det luktar lite bränt. lite bränt socker. ja.
jag överlevde och min mor också och grytan också. jag är trött.
jag är ofta trött.
jag vill bara släppa allting. inte bokstavligt utan mer. släppa alla tankar som hindrar mig. typ som att jag inbillar mig att jag vill vara kär. och som att jag tänker ganska mycket på andra onödiga saker. att styra sin hjärna. till att tänka konstruktivt
låter som tomma ord ur vilken töntig gå vidare med dig själv bok som helst. men det finns viktiga saker i den meningen
som jag gillar. och det jag gillar är bra. för jag är bra. och jag är fan det bästa jag vet. och det ser faktiskt ut som att jag har muskler när ljuset kommer ovanifrån och bildar lite skuggor. och man ser inte min dåliga hållning när man släcker lampan
jag är.
adjö.
och hundenfrånhavet är så fin. och jag saknar sandra. fan. o en massa andra. jag kan inte namnge alla men ni som minst anar det är förmodligen dom som jag saknar till största del. jag är orättvis med vilka jag lägger min dyrbara, ja.., tid på.
jag saknar mig. jag kommer och hälsar på mig snart. jag lovar. jag ses imorn. det blir bra..
fan, inte ens i bloggen får jag ut skiten. den som sitter fast i mig. det gör fortfarande ont. det är fortfarande obekvämt. det är fortfarande en naggande känsla i min kropp att något inte är som det ska. en dag öppnar jag ögonen och ser. jag ser.. jag ser. jag såg ingenting den dagen som vanligt en dag ska jag ta upp parralellerna jag drar hela tiden tar en tillbaka samma me poesin om de e bra poesi du fattar som läser att kärringarna inte är vad dom äter.
det för fortfarande ont i mig.
adjö