nu går det inte längre

det var samma sak igårkväll. men då hade jag druckit en massa kaffe. nu har jag inte gjort nånting. jag kom hem strax efter tio, jobbat över nere på skolan och sen modellat åt Ellika när hon plåtade ett kortprojekt. och det var jag bara tvungen att säga för att liksom manifestera att jag faktiskt gör coola och balla saker på min skola; modellar. och hänger med folk som gör " kortprojekt " det var en tshirt. jag var sjukt trött. visste att jag borde tvätta all min tvätt. tittade lite på south park och fick mig ett ordentligt skratt när alla boys hade övertalat butters att göra en vanlig agentgrej bara. iscensätta sin död för att infiltrera fienden. så han ställde sig på ett tak och så kom snuten o mamma o pappa o alla andra o sa " åh nej " och sen så kastade dom ner en gris med butters kläder så alla fick blod och kött på sig, det skrattade jag åt i kanske.. fem minuter, till och från..
sen poff var den kvällen borta. jag satt och tittade på julia-tv.nåntingprogrammet som handlar om jättemånga tjejer som tydligen ska göra en.. musikal? jag vet inte? spela mot månz zelmerlöhf.nej ja? inte jag. nej. tills klockan blev halv tolv och nu kan jag inte sova. jag är orolig. i huvet. orolig i kroppen. orolig i magen. inte bajsig. orolig. jag är orolig i hjärtat. jag är orolig över mitt skenben.

JAG HAR ORO

fattaru? vad ska jag göra med den. vad kommer all min oro i från.
jag söker till BECKMANS DÖDSHÖGSKOLA OF DESIGN AND FASHISM. mode. söker jag där. men inte nog med det. jag gör bara uppgifterna för att det är bra uppgifter. intalar jag mig själv. vafan. sen går jag och dagdrömmer om hur min vardag i sthlm skulle se ut och coola saker jag skulle förknippas med om jag gick där. och tänker, äh, klart ja kommer in, jag är smartare och skarpare och har bättre och mer genomtänkta idéer än alla andra som söker iallafall i min klass och på skolan i övrigt. så tänker jag. och känner mig som en fitta. och är förmodligen en fitta. fittolle borde jag kallas. vem fan tänker sånt? i samma sekund som dom tankarna hoppar förbi så hoppar också tankarna på att dom förmodligen känner lika dant förbi. inte att jag är smart. utan att de har hittat det rätta. det bästa. som beckmans dödshögskola of design and fashism kommer att älska och prisa.


MEN. jag kommer antagligen inte att komma in. det är två. TVÅ MÅNADER tills JAG INTE VET VAD JAG SKA GÖRA I MITT LIV OCH INTE VILL VARA I VIMMERBY. versaler är ett sätt att visa hur starkt man vill uttrycka nånting.
fattaru?
fittolle vill inte bo i fucking kukvimmerby. fittolle vill tjäna fetdineros på lite kneg och mycket öl. OKEJ!?
jag et verkligen inte vad jag ska ta mig till. det är som att.. leta efter nånting som man aldrig kommer att hitta. jag fattar inte varför jag varje år bara struntar i att söka jobb. visserligen samtidigt som det är vår och jag söker dödshögskolor MEN ÄNDÅ jag borde fan i mig komma på vad jag ska göra med mitt liv

appropå våren. och gräset. som alltid är grönt i t.ex te?
jag har en liten teori om att mitt gräs alltid är grönare nån annan stans. jag letar inte efter det jag vill göra. jag letar efter det jag tror kan va kul. det jag tror är ballare än det jag gör nu. jag förstår inte hur jag får ihop det. går natur. tycker det är intressant men väljer massa språk och scenisk gestaltning. flyttar till malmö och jobbar på hm, får som tur är spaken. flyttar hem och teatrar i bolivia. söker grimslöv. det känns rätt. söker kläder för de kanske känns rätt. vet inte. kanske. är på kläder. tänker att nae. nu är det nåt annat än mode som är rätt. jag ser i min kristallkula hur min framtid utkristallisseras. oj. fittolle gör "nåt helt annat än mode" och då är det plötsligt nånting annat som verkar mycket mer intressant. JAG KOMMER ALDRIG ATT SKAFFA MIG DJUP KUNSKAP PÅ ETT OMRÅDE
varför? varföööööööör????????? jag vill inteeeeee jag vill göra nånting som är konkret och ger mig jobb och pengar och där jag får ha roligt och utvecklas och undersöka saker och slipper bli skyldig horaCSN en miljon kronoooooor plus inflatiooooon.
i sommar. grönare gräs. va händer? ja vet inte. vimmerby? hm. hoppas ja kan bo hos nån och söka jobb nån stans. "vi har förnärvarande många som ringer dröj kvar så tar vi strax emot ditt samtal: TA TID men ja har ett helt LIV KVAAR"
vem fan ska ta hand om mig om inte jag gör det. vem ska ha tid att tänka på mig och hur jag hanterar mitt liv om inte jag har tid. vem ska trösta mig när jag är nere om inte jag ska göra det. vem ska tro på mig om inte jag gör det. vem ska styra upp min sommar om inte jag gör det. vem ska göra mina listor om inte jag gör dom. Where was Gond....


nu går det inte längre. byggnadstakten ökar och jag blir suicidal. inte på riktigt. men de e fan inte kul näre e piss.
så vare så äre o så blire. GLÄDJE. idag forskade jag lite om samtiden och allt var negativt. allt utom hans roslings roliga prickar. sen tittade jag på hur aidset har utvecklats och de sög. så gick jag hem och läste tidningen om hur sahra pailin stog på pratade på Tea party; en massa lönnfeta vita amerikaner som via lobbyister fåtts att tro att amerikas frihet blir inskränkt av en muslimsk kommunist från kenya som är fashist. obama kallas han av andra.
vafan ska media ha all makt över mig för. över vad jag gör över vilka formuleringar jag använder när jag tänker? va?? VA!? liberala piss dn och gp. världens kanske sämsta tidning. nej. men den är dålig okej.

det står inget i den. ge ut den varannan dag och gör det bra istället.

iallafall så målas min värld i svart. mina vänner klär sig helst i svart. jag vill inte göra dom besvikna igen. dom tror jag älskar bara svart. jag vill inte göra dom besvikna igen. de e svart de e svart de e svart de e svart som gäller.

moa. bra tjej. 24 bast. reko. klar. kom in och lovprisade att jag lyssnade på filosofiska rummet. nice. hon kollade vilka böcker jag hade liggandes framme när hon va hemma o åt citronpaj. bra tjej. men jag vill inte dömmas utifrån vad jag läser eller vad jag gör med min forskning. jag läser inte ens ut böckerna som du kollade på.

men en dag. då ska jag komma ifatt. då jävlar. fyfan va ifatt jag ska komma då.
men nu har jag skrivit alldeles för länge. fatta att de kommer ta dig typ en halvtimme o läsa allt dehär.
haha. sucker. men tack för uppmärksamheten. men den var inte till dig. uppmärksamheten var till mig
jag hoppas tror och vill att jag kan hålla fast vid mig, att jag är där. för mig. som jag är här för mig. aldrig ska jag sluta älska mig. jag är allt jag har och allt jag ber om.

true that

adjö






konklusugpåden

jag ser mig inte i det stora sammanhang som jag ingår i. jag tror inte att jag har kontakt med så många människor som jag har kontakt med jag tror inte att jag är så socialt kompetent som jag är jag är inte så självklar i min kontakt med andra människor som jag vet att jag kan vara och jag tror nånstans längst bak att jag faktiskt är ensam. men det går mer och mer upp för mig. jag känner typ en miljon människor och jag vill ha kontakt med dom och veta vad dom gör. jag behöver inte oroa mig för att jag måste hålla upp olle-gör-balla-saker-i-sin-one-man-show-fasaden som jag ibland har för att jag är en väldigt trevlig och kompetent ung man som har väldigt många strängar på sin lyra. på riktigt. och är snygg. på riktigt. och har koll på världen. på riktigt. i min värld. det är så. jag undrar när jag ska börja förstå det. bekräftelsen kommer inte som ett brev på posten och det ska den inte. att uppskatta sig själv och att uppskatta andra människor är hela grejjen.