all makt åt folke

 i got it! je l'ai! yo la tengo!

idag satt jag på fysiken och blickade längtansfullt ut genom salens västra fönster och tänkte " tänk, i vår, när jag sitter här och kan tänka tillbaka på nu och känna att det är skönt att allt snart är över. men det kommer jag ju inte att göra..? skitockså..." sedan fortsatte jag stirra ett tag till. och ytterligare en stund, för att sedan plocka upp raketmaskinen, lyssna på ass och försöka greppa induktionen.
 

jag tror att någonstans i fjärran finns ett litet jävlar anamma. som jag måste bygga på. som jag kan hitta något i, som för mig framåt. emotionellt. fysiskt vad vet jag.

en inspiration. jag hittar så mycket när jag inte är hemma. långväga från papper och penna. många viktiga ögonblick skjuts upp. jag tänker. sen, senare, jag kan göra det imorn. problem som skjuts på blir bara större jag vet det långt innerst inne samtidigt som jag mitt dagliga bruk av ordet "sen" uppgår till omkring.. jaa.. för mycket hur som helst. rationaliserande. jag har spelning på onsdag och vill ha lite nya låtar. ingen omöjlighet mitt på dagen, på vägen hem, hemifrån, när jag duschar, när jag diskar, men inte när jag väl sätter mig och försöker. jag borde ta ett tåg. eller en buss.. och ett block och sedan åka runt och skriva. bussar är helt otroliga. det bara sprudlar. och allt är bra. vid en första anblick. vid en andra är det fortfarande bra och man kan börja sålla ut. men inte hemma. med gitarren. och papper. tråkigt vanligt lönlöst. jag måste tänka om.

jag har engelskaredovisning imorn och jag är sjukt duktig och väl förberedd. jag var på möte tidigare idag. julia sa att jag hade snygga skor, varpå linnéa genast följde på och frågade var de jag hittat dem.

erikshjälpen, vimmerby, the place to be.

 julia tittade lite konstigt på mig och sa " jaha.. okej "

vagabond har tydligen kopierat en portugisisk sko och den säljs nu på var och varannan skoaffär över hela landet. lite lustigt. ett samanträffande? knappast. de är varandras spegelbilder. och jag går omkring med originalutgåvan. Mumsfullibibblan som han sa, tysken.

nya låtar. jag har.. tre.. fyra bra heta nya komp som jag måste hitta texter till.

 

nu måste jag gå och lägga mig.. raketmaskinen ska bli klar först. sen så. jobbigt med ipodar att man gör så mycket med dom utom det man ska

 

dom, domedagen, dagen d. dega.. soffa. soffliggare. liggsoffa.. soffliggare liggso

skitockså!

det finns inget här för mig, jag bedrar mig. helt enkelt..

med någon annan? starkt gjort.. åh dålig vana jag hamnar i gamla mönster och skriver osammanhängande texter så att polarna ska tro de e freestyle!

Skitjagärdärigen. Nu, så.

good night, and good luck  

för tillfället flyter blode.. så flyter allt på som vanligt. I morgon är jag tillbaka i skolans trånga korridorer. sittandes på fysiken kommer jag att titta ut genom de fönster som vetter mot väster och tänka " ja, snart är det vår och då kommer jag tänka tillbaka på när det var kallt och jag innerligt längtade till våren och värmen" . saken är den att dessa återblickar aldrig tar plats. I alla fall inte innanför min fläskiga fontanell

mitt företag kasse UF (www.kasse-uf.tk) mår relativt bra. dess ledning har bitvis svårigheter med motivationen då den inte tycks se de gröna ängar som vilar bakom maj månads murar. jag har redan gått jämnt ut och allt jag säljer framöver blir vinst. jag bör snarast kontakta kim för att personifiera hemsidan ytterligare. den känns aningen monoton och intetsägande för tillfället. compared to mina luftslott. beroende på hur mycket kraft jag lägger ner på mitt företagande så kan jag eventuellt finansiera de tillställningar jag så starkt dras till under sommaren. så som roslikde (klaxons, björk herregud) emmaboda.. det är dessa som jag dras starkast till. jag kan bli rik som en skurk om jag spelar mina kort smart. om jag är lat, något som jag för övrigt är ypperligt duktig på, så kan jag skita i allt o bara gå o dega hela sommaren.. sen på hösten när päronen ringer kan jag säga " tjena fassan, e på väg te Akassan. "

jag glider på myspace. istället för att vara duktig och sy kassar. otroligt vad man kan söla ner sig under lov. för er som inte har märkt det så är erland ett stort fan av jens lekman.

koolt.

i veckan ska jag motiveras av skolan och av den gigantiska utmaning som hägrar vid horisonten. nationellt prov i fysik b. samt högskoleprovet. jag var motiverad att starta sökandet efter utbildningar och människor som kan sin sak i dess ärenden, men motivationens knän fick en smäll så att hela kalaset kollapsade då jag var på en hitta-din-utbildning-och-bestäm-ditt-liv-på-en-dag-dag i hultsfred och bjöds på för mycket godis, och kallprat.

jag ska söka arbeten till hösten, utbildningar också, jag ska leta kontakter och söka volontärjobb i europa. jag ska lära känna människor som känner hur betongen sakta men säkert börjar stelna runt deras fötter och om de inte gör nånting så är de fast i den cementbunker som en gång blev deras hem. även kallade likasinnade. som ser längre än till näsan. som vet att världen inte består enbart av betyg, spinning och gå på krogen. de som läser tidningen, som väljer bildning och inte anser sig tvingade till den i skolan, de som har svårt att se gränser. gränser som andra har satt åt en. gränser som man ska töja på och bryta sig loss från.

jag klinkar på gitarren, emellanåt, försöker finna nya vägar att slå ann de strängar som så många gånger tråkat ut mig, eller gjort mig euforisk. that depends. saken är den att jag aldrig tar mig tid att pula med texter. mitt huvud är fullt av tankar idéer mys och maskulinitet, på mitt sätt. igår hörde jag att jag var bög, och snygg. konklusion: bögar är snygga.? jag tar det som en komplimang. tack.

 

jag ska författa fler texter, kanske bara skriva rakt upp och ner och sen sålla ut det värsta. kan vara en bra idé, jag kan, jag är duktig på det och jag har gjort det förut, och tänker göra det igen, ge mig tid och ett dragspel, en xylofon, en dunkburk. sen pratar vi. sväng och müsli

mannen som får kvällen att doppa plektrumet i tabasco, Conny Oscar Nimmersjö!

hur som haver. gud som haver. havre. hästmat.. hö-hö-hö…?

jag kommer att lyckas med mina mål. jag tänker inte se livet passera framför mina ögon under tiden jag försöker planera det. på egen hand eller i glada vänners lag. jag kommer att lyckas

sista life on mars kommande söndag. missa det inte.

adjö.

eftersom jag inte kan skriva nånting i bloggen hemifrån tvingas jag ta omvägen via andra datorer fett ovärt så fort jag loggar in på blogg.se så kan man läsa " missing string " all over the place.

hur som haver. jag var medel, helt down and out. och nu ska jag ta mig upp igen.
jag har nu börjat ana ett mönster. jag har skrivit om mig själv och mina tankar på tidigare forum, främst som dagboksinlägg och dylikt, och då främst prioriterat det negativa som jag tycks tilldraga mig. omedvetet men fortfarande skrev jag nästan uteslutande om de negativa aspekter vilka präglat min senaste tid. igår skrev jag ang. att jag mådde skit och blev väldigt sentimental av band of horses, emmy och all annan skit som ligger och skvalpar tillsammans med resten av mitt innanmäte. negativ thinking, som hans av klas en gång myntade det.

jag har en tes. om man fokuserar på det som är negativt när man sammanfattar sin dag i exempelvis en blogg, så framstår man själv och ens tillvaro självfallet som en mindre amusant sådan. jag planerar att den närmaste tiden så gott som det går söka vända steken. i've had it with. helt enkelt. jag är trött på att hela tiden anse mig själv som trött, sliten, flötig ( ja uttrycket kan användas i bemärkelsen, mindre eller allmänt ofräsch ochsåvidare ). om jag istället fokuserar på det som är positivt, så som min ofantliga skönhet mina briljanta kunskaper i fysik, kemi, och alla de andra ämnen som står på schemat så bör även min mentalitet vändas till en mer positiv. Att egna sig åt sina dåliga sidor och helt gröta ner sig i dessa är ingen hit. Hitlistan är ingen hit inte heller hitler.

parentes

att som tidigare skriva osammanhängande texter som ingen förstår bakgrunden till är inte heller det en väg att gå om man vill ta sig vidare i sin personliga utveckling. att acceptera sig och vad man har gjort är ofta skitsvårt. men förmodligen ett måste om man vill gå vidare. jag tänker fortsättningsvis inte skriva om all skit som händer. den ska jag hålla tag i. kvar i mig. beskåda den och omvända aggressionen till energi och gå som ett jävla ånglok. fast på etanol liksom. eller som en positiv livsåskådning om att determination, saklighet och att va riktigt jävla snäll kommer att föra en framåt.

konklusion: positiv framtoning och ett mindre fokus på de negativa aspekter som trots allt fyller min vardag samt att kunna fokusera på det som är viktigt och att vända motgångar till något positivt är ett måste i fortsättningen. jag tänker lyckas, det är inte mer med det. om man inte vet nånting så kan man ta reda på det. ta ingen skit, det tänker inte jag göra.

nu ska jag sova riktigt jävla gott.

jag grät just en massa. utan anledning. eller mest för att jag är en dålig människa kanske. jag sitter fast i en skitstad med mitt skitliv som är tråkigt och innehållslöst. ungefär som popcorn. tårar smakar salt.
jag lyssnar på p3live. det var bra.

och så grät jag en massa. fan vilken värd kväll ja skulle aldrig satt mig vid denhär datorn. jag skulle aldrig börjat med dendär svenskan. svenskan som aldrig kommer att bli färdig i tid. svenska som aldrig kommer att bli ett mvg. svenskan i skolan som kväver mig och kräks på mig. ja tack stampa lite till. nej jag behöver ingen beröm för att känna mig motiverad jag finner en otrolig motivation i kursplanen och på scheman! nej varför vara pedagogisk när man kan försvåra allting för eleven

nej varför välja en bra skola och bli motiverad när det finns vimmerby gymnazium. school of the nazis. jag undrar hur steavie wonder ser på saker och ting. varför sitta och klaga på en blogg när man istället kan roa sig med ting som förgyller livet. så som, projektarbeten, ångest inför livet, varför inte?

jag valde fel till gymnaziet men det får gå. jag kan jobba men jag blir arbetslös. marknaden är snål jag är en ål som liksom glider igenom allas fingrar. de som försöker få tag i mig i fallet.. nej.. jag kan lika gärna vara en kiwi, rätt storlek, lätt att fånga. problemet är inte den friktionslöshet som uppkommer på grund av slemmet. problemet är att fingrarna som ska fånga mig bara är imaginära.

så att säga