barn, sömnbrist och hjärtan

Hej hej
jag sov över hos jesper i natt. fetnice.
jag jobbar på kollo. med barn. 8 till 13.
guess i'll just die before i grow old. enligt jethro tull.
jag ska på intervju på sveriges mest framstående modehögskola. imorgon
dom säger att dom är den mest framstående iallafall.
jag tror inte att jag fattar riktigt. min hjärna är liksom full av att inte fatta.
min hjärna är full av barn, frånvaron av självkänsla och ett stort ego som ständigt pockar på alla andras uppmärksamhet för att bekräfta sig själv. därför det är helt okej nyttigt att hänga med kidz 24/7 och få lite perspektiv på tillvaron. illvaron.
jag ser nu mera ut som att jag pluggar mode. mina badbyxor har nittiotalets gladaste färger mönstrade på sig, de är formade som cykelbyxor, till det har jag en tunn halskedja med en undulat i. jojjo är det. vår första undulat. inte riktig undulat utan i plast. plus jag har ett kamerastativ. och ska bygga en betongstol. så äre. det var dom sakerna jag fick i födelsedagspresent iallafall. tjugotvå år. 22 år.
nu måste jag boka sista minuten hem till hästveda. puss.

gränsen mellan gott och ont

jag tycker att alla som har möjlighet, tid, råd, energi, lust, fallenhet för, eller allmänt inte har något bättre för sig borde ställa sig frågan vad som händer i det offentliga rummet. vems är det? är det ditt? är det fyllesnubben som sitter utanför hemköp? är det torgförsäljarnas?
det offentliga rummet har mer och mer blivit en plats för kommers, precis som kyrkan var innan jesus kom dit o sa att nej man ska inte handla i kyrkan det är ett ställe där men ber.
bra musikal. det var ett sidospår. iallafall.
det jag menar är alla dessa jävla försäljare. gatuförsäljare. " hej vad ringer du med "
"tja va haru för mobil "  ska dom få va där ?
" tja vill du dö? "
min tanken och ett sätt att belysa saken på är att köpa sig en mjukglass och gå in i telenorbutiken med en kompis sätta sig mot väggen och äta upp den och snacka skit
" nae vi tänkte sitta ute MEN DÄR STOG NI så nu är vi här "
bara för att skapa lite upprörda miner. det är det ända jag vill.
att iallafall göra nånting som man vanligtvis gör i det offentliga rummet, på gatan, i en butik som har "gatuförsäljning" så att säga.
ta idén, gör den till din för den e din om du vill.