all makt åt folke

för fyra timmar sedan åkte astrid och erik hem. jag har aldrig gråtit så mycket över att någon åkt ifrån mig. när tåget åkte från stationen så kunde ja inte göra annat än sätta mig på en bänk och låta allt komma. fyra fem minuter ungefär.. sen ringde jag astrid och hon höll med om att jag nog var ensammast i världen. väl hemma har hon lämnat ett brev på min kudde. bara det får mig att bryta ihop och ja somnar en halvtimme senare, på en blöt kudde, med en hemsk känsla från topp till tå. bara tanken på att jag inte ska få träffa henne på tre dagar gör mig knäckisch. men det är minst två veckor kvar tills vi ses igen och så långt har jag inte vågat tänka.

det är nog mest astrid jag saknar.. helt klart.. men erik bidrar säkert också med några poäng. vi har iallafall haft en väldigt bra helg.. umgicks hela torsdagen.. dom var och shoppade på fredagen och på kvällen var vi på timo på mejeriet varefter vi åkte hem och lördagen gick på till ikea bio och kladdkaka.. samt ett pissigt kasst pizzahak precis brevid tjallamalla och biografen Filmstaden. dom trodde att dom var en italiensk resturang men dom lagade nästan mest bara pizza och hade väntetid på en och en halv timme och hade jätteotrevliga servitriser och allmänt kass service.

men jag lever. och ingen ska hindra mig från att ha ett underbart år framöver jag ska nu ta tag i mitt liv. ringa folk. promenera ute i det vackra solskenet. ikväll blir det en äppelpaj.. eller tre. har inte bestämt mig än.. men det ordnar sig säkert.. allting kommer att bli bra.. tro mig.