all makt åt folke

så länge jag är behövd ger jag inte upp, när jag känner kärleken du för med dig så kan jag inte sluta. så länge du kommer att vara där kommer jag att stå upp för dig. så länge du är där ger jag inte upp, när jag känner kärleken du för med dig så kan jag inte sluta. så länge du kommer att vara där tänker jag alltid stå upp, stå upp stå upp stå upp..

för dig.

fuck-tiskt. mycket för din skull blir det. trots att självständighet är eftersträvansvärt och styrkan kommer inifrån inte utifrån. 

är det sant att jag gick iväg från dig? jag önskar att du kom tillbaka imorgon. pam pam. 

löjligt nog tänker jag på förstamajfirandet i eksjö, av alla ställen, när våren rider in och spöar vintern med träsvärd. 

när jag ser dig vet jag inte. när jag inte ser dig ställer jag mig tvekande till min tveksamhet som trots min persons omstridda tillvaro tillåts regera över min för tillfället försvagade nervkonstutition; jag är svag i hjärtat. 

som farfar. han fick hjärtflimmer förra natten, i natt fick han en propp. han är nittiotre år gammal. gammal nittiotreår är han. 

jag undrar vad som ska hända. han är väldigt svag mentalt. han får ångest av att behöva konfronteras med andra människor. att dessutom ligga på samma avdelning som hans fru tillbringade sitt sista år på för tio år sedan kan inte heller vara en promenad i parken. 

imorgon ska jag fika med emma. astrid ska jag träffa. och städa julen in. 

jag hoppas att astrid mår bra. det märks att hon inte hyser samma omtanke om mig som tidigare. detta gör lite ont i mitt arma hjärta men samtidigt vet jag att detta är vad som måste och kommer att ske. vi kommer att glida längre issär. hon är fortfarande den utan tvekan vackraste personen jag träffat. insida som utsida. de e skit att man ska behöva känna sådan melankoli över någonting som framförallt har varit så bra. en vacker dag kommer allt att bli bra. jag kommer att bli bra