all makt åt folke

... intern.


nu kommer ett sånt tråkigt inlägg utan känslomässiga urladdningar som bara berättar om hur bra allting är och hur skönt det kan vara att ta sig igenom en helt vanlig dag.

jag gick upp i rimlig tid och åt frukost. kollade lite eddie izzardklipp på tuben. sen satte jag igång en tvätt o ch skulle gå och jobba. gudmund ludvig och ted satt på altanen så jag slog mig ned vid dem under en kortare tid. vi snackade väder, vind fotboll, hockey och sen kom gudmunds familj och ted skulle jobba. kvar var jag och ludvig.

"ska vi slåss?"
"jaa.. joo, utomhus?"
"absolut."

vi hämtade handskar, mittsar och tandskydd, sen bar det av. sjukt befriande att slåss utomhus, känna mossan (och ibland lite gräs) mot fotsulorna och få solen i ögonen. vi fightades i enochenhalvtimme kanske. sista sparringen var fin.
satt i gräset och snackade skit i en halvtimme, latade oss i solen. sen gick jag och hängde tvätt och ludvig åkte hem till lund.

¨dagen fortsatte med att jag flyttade ut mjuka saker och en filt till altanen, lagade lunch och tog mat, macbook och mig själv till altanen för att tillbringa resten av eftermiddagen i solen. fett med sol. skrev klart mina ansökningsbrev och kände mig nöjd!

jag åt glass. började kika på molekyler som gör oss glada och sen lagade jag och ted lite mat.

gott. ringde mamma. erik berättade att han hade dansat med frej och att smk hade dissat hela hultsfred. jag tycker synd om honom. erik alltså. han borde bo i en större stad där det finns smarta människor han kna umgås med.

jag rastrerade och pixlade mina glada molekyler och målade varpen innan jag gick och la mig. läste lite gomorra.
tänkte att det var en fin och bra dag. solkräm ska jag ha på mig imorgon.

så kan en helt bra och fin och varm dag se ut på grimslöv. man måste inte blanda in djupa suicidala känslor i allt man säger och skriver. livet kan vara så mycket enklare än så. tro mig. fett bra skit.

därför är det kanske inte lika roligt att läsa min blogg längre. men jag trivs som fan med mitt liv och jag vet att det är jag som räknas. ingen annan. och det är sjukt värt.

jag är sjukt värd

innan jag överöser mig med för mycket kärlek så säger vi adjö.


adjö.

(för djupa, melankoliska inlägg kolla 2008)

ciao ciao!