all makt åt folke

hejhej.

kära läsare av denna, något annorlunda och sofistikerade blogg, jag ber er härmed sluta läsa den.

jag har bett er. ni tar själva ansvar för vad ni läser. 

jaa.. vart ska jag börja. jag är min egen. jag är jag. och jag är jävligt glad för det.

därur härstammar allt jag skriver. nästan. ibland självömkan och disrespectfulla grejer 

men jag tar ingen och ingens skit

PUSS! jag åker till arvika imorgon. idag sov jag till tio. sen gick jag upp och åt hemmagjorda jordgubbar och en honungsmelon med mezeyoghurt och en kopp te och lite kalkon och lite rökt kött och lite mackor och lite tunnbröd och lite juice. det var en fin morgon. vidare plockade jag hem saknade prylar från familjen andersson/lilliehorns boning. 

jag knäcker. oskar kom. vi åkte ner för bunkrande av mat. blev nästan påkörda av helge viktor tim och debban. vi åkte och badade på en hemlig plats precis bredvid en väg som ingen visste om och drack en öl och åt ett kex och solade och badade på klipporna. sen hem och bunkra. för vi va så slappa att vi inte hann med det. 

nu är det kväll och jag är nöjd med mig själv

under den glada helgen tillbringades tiden på en husbåt i Vänern. pettan olle klara felicia mange sara hanna och julia. vissa människor tycker man om sådär fantastiskt mycket så att man bara vill ha dom omkring sig hela tiden. allting är tillåtet och allting är okej och allting är lungt och allting är speedat och allting är riktigt riktigt riktigt fett. jag tycker om dom helt sjukt mycket. 

kanske för att jag tvingats umgås med dem under nästan ett helt år och har tvingats till att vänja mig vid deras närvaro och att den av dito anledning känns väldigt naturlig. men jag tror snarare att det beror på att jag älskar dom. jaaaa.. detgörjag.

man kan älska ungefär tjugo människor. om man är riiiiktigt kärleksfull. sa en tant på sommarpratet

jag älskar mig. det räcker jävligt bra. mest för jag knäcker. och jag tycker om andra för dom också gör det. när de väl gör det. 

iallafall. husbåt. häng. bad. sol. en ö som vi skulle undersöka. visade sig efter ett hus, en grusväg, en släpvagn och en grävmaskin visa sig tillhöra fastlandet. besvikna gick vi tillbaka genom skogen. solen lyser. jag har inte tvättat mig på kanske.. fyra dagar. men jag har badat typ tre gånger varje dag. mmmmm

jajajajaaajaaaaa. ja ja jaaaa jaaaaaaaa casiokids och ska träffa vikboy och little big ted och mannen myten moa. 

och sannaekepek!!

mums. tre packe camel sjuttiofemspän. 

jag har skrubbsår på knät. ont i handen. och jag tycker om felicia ganska mycket. mest för hon har ett jävlar anamma som är sällsynt. och för att hon är sjukt skön. och avslappnad. när man pratar med henne enskildt. men kanske mindre när det är andra människor omkring. och att det alltid råkar vara nån slags tryckt, lite pinsam stämning efter någon några dagar sådär. och kvällar. 

jo, dehär med finanskrisen. 

jag är en fantastisk människa. och jag älskar att jag säger det. för ingen annan gör det. till sig själv. vilket gör mig speciell. o mina ögon. vilket är det enda som räknas. egentligen. om man skalar bort allt annat. jag är mig själv nog. jag hoppas att andra får nog av mig också! för ja e så mycke. hela tiden, o spexar och har mig och alltid är på freakysidan

jagskojjade. jag knäcker. dig

ADJÖ

jag är trött på att vara pollenallergiker.

jag är trött på att jag slår fingrar och händer blodiga på väggar och sten mina snygga arbetshandskar till trots

jag är trött på att all ny musik som görs är lite sämre.

jag är trött på att infantiliseringen av tv, radio och övriga medier pågår utan protest. kontenta: folk är och förblir korkade.

jag är trött på att glömma bort hur fantastiskt värdefull jag är, jag knäcker

jag är trött på att vara i vimmerby

jag är trött på att astrid hanterar situationen på ett rätt konstigt sätt.

jag är trött på att jag tvekar i mitt kontaktande av andra människor

jag är trött på att folk med fantastiska egenskaper inte släpper fram dem.

jag är trött på att nazister sprider rädsla

jag är trött på att jag inte är ensam

jag är trött på att folk inte vill bada

jag är trött på att alla ofta är tråkiga

jag är trött på att det finns så ofantligt många korkade sätt fördriva sin tid på

jag är helt sjukt glad att jag är jag, att jag har ett skarpt intellekt, att jag ibland lägger mig på golvet och lyssnar på hög musik, att jag ser positivt på andra människor, att jag ser sammanhang, att jag reflekterar över min situation och att jag bryr mig om andra människor. 

jag vill stanna uppe med dig i helgen.

om du ser ett ljus blixtra,  kan det betyda att jag är på väg hem, om jag ser en man vinka, betyder det att jag inte är ensam?

om jag ser ett ljus blixtra.

adjö.

fyll mig. substans. nånting mer än det tomma, jävligt snygga skal som i spegeln säger till mig att jag är dess inre.

på insidan av mig äts det. 

och slit mig från helvetesmaskinen. min födelsedag har inte firats ordentligt på hundra år

jag vet att jag knäcker. jag knäcker fan alla. dig din mamma och killarna som raggar på dig

jag knäcker er. alla. men det hjälper mig liksom inte. det är inte en utmaning för mig

jag har ett fantastiskt intellekt. jag är intelligent. jag är snygg. folk vill ha mig.

jag är pretentiös; en fantastisk egenskap, få förunnad.

alla dessa ytliga och simpla detaljer är ingenting.

det som betyder något är vad jag vill. hur jag vill ha det. och vad jag tycker är intressant.

allt annat är skit. oavsett om jag är dansk ful svensk kaxig död senap eller från tzatsikistan. 

det enda som spelar roll är min vilja, och att jag fokuserar fullt ut på den. 

ni äro mig skyldig att bereden väg för mitt sex.

jag hade kanske tusen fantastiska infallsvinklar och det var förmodligen det bästa jag skrivit på länge

jag hatar denhär hemsidan

den loggar utmig utan att säga till

jag hatar den här hemsidan

inte ens ett felmeddelande. efter att under tre timmar konstruerat inlägget så klickar man på publicera 

och vips så är man på hemsidans startsida JÄVLA FITTTJÄNST

DET VAR DET BÄSTA JAG SKRIVIT PÅ ÅR DET ÄR VIKTIGT FÖR MIG ATT HA DET KVAR

ett meddelande? "du är nu utloggad"

min ilska vet just nu inga gränser..

inlägget handlade om tvåsamheten som norm. att allting alltid handlar om att man ska vara tillsammans med någon.

att världen är uppbyggd på att två hetrosexuella personer ska dela sina liv. 

det suger. alla mina fantastiska tankar om detta är nu borta och jag är inte i stånd att återskapa inlägget. 

jag hatar att bli bestulen.

kukblogg (obs första maskulina könsordet )

det handlade också om stina nordenstam och hennes uppväxt

det handlade lite om trädälskaren

roten i dig är roten i andra. som göran nånting sa.

det handlade om jättemånga asbra saker

kukblogg

din död är dödens lammunge.

du är nu ett minne blott. i och med ditt tafatta avslut, ett minne som kommer att försvinna och förångas till stoff.

att likgiltigt stå framför mig och tro att du är egen att du är någon. kompis du förtjänar inget minne. du förtjänar ingenting för du har inte gjort någonting för mig. någonsin. jag är en kärleksfull som delar ut mig själv. inte till högstbjudande. till alla. ditt fulspel som du spelar. komigen när ska du växa upp? varför kan du inte hantera dina sociala tillkortakommanden på ett mer moget sätt? detta är inte första gången. under den tid som vi trots allt tillbringade tillsammans, rumsligt, så bestämmer du dig väldigt lätt för hur människor är. jag generaliserar i min nidbild av dig men det är trots allt den som du själv har valt att lämna i min hjärna. ditt val. 

jag har tänkt att den kanske har förändrats. att du kanske har kommit till dina kroppsvätskors normalnivåer men tydligen består din till stor del obefogade ilska och förhindrar dig från att behålla en så fantastiskt grym människa som mig, som jag trots allt tvingas intala mig själv att jag är. vem ska annars göra det? familj, vänner, du? haha. din uppmuntran har sällan varit något eftersträvansvärt. uppenbarligen. jag tappade bort mig själv i strävan efter den så jag borde veta om nån.

det är tråkigt att du har valt att det ska sluta såhär. jag trodde inte att man var så kall. att man var så kort. men uppenbarligen spelar du ett helt annat spel. ett som jag inte är van vid. likgiltig trevlighet. till synes oskyldiga uttalanden men jag förstår precis vad du menar. detta är slutet. detta är det sista som någonsin kommer att ta plats i min hjärna

detta är det sista utbrottet. du bevittnar uppbrottet. du ser framför dig stolthet, det filter av ignorans som allt från och med nu kommer att passera på väg in och ut ur min hjärna. få har med egna ögon bevittnat det. men läser du detta så har du åstadkommit något som bara en handfull har klarat av. anledningen.

detta är och förblir din död, en död utan avsaknad

adjö

återblick

jag har under en stor del av mitt liv föraktat min uppväxtstad i vissa hänseenden. några av dessa är hur folk berusar sig och vilka motiv de har till detta, hur folk umgås och hur de sociala nätverken uppstår, fungerar och bibehålls.

detta har jag varit medveten om i viss utsträckning. jag har för enkelhetens skull generaliserat kring detta och gjort det lätt för mig att distansera mig, skala av för att se vad jag består av. 

ikväll var det källängsfestival. källängsparken är en park i centrala vimmerby där det årligen arrangeras avslutningsfest för främst högstadierna. så även i år. utbudet var dock mer lockande i år då de dragit dit ett gäng band. vissa av medlemmarna är mina vänner. jag, jesper och simone bestämmer oss för att ta oss ner och kika en sväng. 

precis som väntat möts vi av små, små barn som springer runt med cider i händerna och pojkar runt fötterna. 

det är en svår bild att måla upp. den är svår. alla ska eller har genomgått det stadiet. ränna runt på gator om nätter och skratta, prata och göra knasiga saker. för vissa går det bra, för andra över styr. ok. jag har fortfarande svårt att ta att när vi går ner i parken så går det förbi ett gäng balla killar som alla är med i tävlingen* och tittar på oss som om vi inte var särskilt välkomna. i deras sällskap finns även flickor som att döma av deras agerande inte vet ett skit om sitt eget värde. 

*tävlingen: det finns en tävling som har pågått under en ganska lång tid. tävlingen går ut på att man ska täcka sina byxor med så konstiga detaljer som möjligt. vissa har ett tjockt färgstreck över hela baksidan av sina brallor och andra väljer en kanske mer klassik broddyr av olika slag. det finns drakar, flames, grenverk och en uppsjö andra motiv. tävlingen är avgörande för vilken status man har i vissa umgängeskretsar. 

efter att minusisthenotion har spelat ( bra spelning. fet skit ) börjar simone frysa och förslaget att vi ska röra oss mot harrys gör en bra valkampanj och går vinnande ur striden. jag tänkte mig att vi skulle ta en vända runt stadens gator och titta på det allmänna drägg som alltid förekommer på dessa under festliga nätter. det visar sig att vi skulle gå in på harrys. detta uppdagas för mig när vi står utanför och simone säger att " men ska vi inte gå in då, jag fryser ju! ". plötsligt känner jag en obehagligt stark motvilja. jag vill absolut inte gå in där. jag vill absolut inte gå in där. det är en fysisk känsla. som en blockering. jag försöker se det som en rolig grej men det är inte roligt. det är i högsta grad obehagligt. vi går in, jag känner blickarna och vi tar ett bord. det slår mig att ledmotivet till vår entre är " oa hela natten". låt nummer två som spelas är dendär margareta låten som alla klämmer i på, som galningar. näst på tur står karaokeversionen av den tjugofemte smäller det. vi känner oss färdigvärmda och lämnar lokalen. 

JAG HAR FÅTT NOG!jag har fått nog. jag har fått en sån djävulsk överdos av denhär stadens sevärdheter, möjligheter och hur sjukt ointressant och alla idioter som befolkar den, inte sagt att alla är idioter men alla är ta mig fan idioter. 

att det sitter så fysiskt rotat i mig gör det än mer intressant. att jag KÄNNER DET FYSISKT I MIN KROPP!! KROPPEN !

den kropp som är min. den som jag styr över och den som är hela mitt allt. säger ifrån.

folk är dumma i huvudet och om ni inte tror mig, åk hit. upplev en skolavslutning och en utekväll på harrys

ska vi se om du står ut. man kan skratta åt det. och man kan förlöjliga det och man kan ironisera över det.

men att se det i verkligheten och uppfatta alla indikationer på att detta är det fullt normala är en sjuk upplevelse

det är en sjuk upplevelse. jag hoppas att du slipper se det med dina egna ögon

jag hoppas att jag aldrig kommer att se det med mina egna ögon igen. jag tänker stänga in mig. bakom låsta bommar och inte gå ut förrän jag flyttar till steneby, för att plugga kläder. bögigt, ellerhur. han har en gul parkas på sig! bögigt. ellerhur

man kan ju inte va bög. då dör man. det är som en sjukdom

jag kan inte skriva mer om den här saken längre jag har fått nog jag har fått nog och jag klarar inte av mer skit

det är helt otroligt vilket koncentrat av intolerans det kan finnas på ett och samma ställe.

döden dö

adjö

boysen var på besök, bad boys. 

damn it feels good to be a ganstah 

bland ödlor och hemuler anländer således carl-oskar, martin och inti till min enkla boning i vimmerby

de bjöd på turley, jag bjöd på mitt hem. boysen började i sthlm och ska under den kommande tiden resa runt i sverige i en liten bil. med betoning på lite utrymme alltså

vad hade vimmerby att erbjuda då?

tydligen en hel del, vimmerby är exotiskt. ser ut som bromma, lite bredare uppfarter men huspriserna har halverats. tre gånger. kanske fyra. det är intressant att se vimmerby ur andras perspektiv. jag som guide gav en ganska taskig bild av staden som sådan. de såg de fina sidorna. jag såg alla baksidor. igårkväll körde en bil in på min uppfart. vi delade vin, upplevelser och olika typer av medier med varandra. somnade kanske två/tre. morgonen var lång och lugn. jag visade herrskapet vår musikinstitution i källaren. resultatet var en tjugo minuter lång syltsektion. en ordvits.. jamsession. typ..

jaja..

vidare ut på stan. vimmerby gymnasium var första anhalt. anstalt.. enligt vissa. djur i formalin. arseniken dammade från fåglar och illrar. sibylla gav oss en inblick i hur imbecilla människor beter sig när de upptäcker andra varelser av samma art som uppför sig avvikande. vi ansåg det spännande, tjejen i kassan la in en stöt på mig; jag fick en cola extra. hmmm..

mums. vi kollade gallerian. inti singerade ett gäng pittstim på bokhandeln. julia sa hej. 

det är väldigt värdefullt att diskutera saker som man själv ser som gjutna i betong. särskillt med människor som inte har någon som helst relation till dem. vi gick upp till tempo och fick blickar i ryggen när vi gick över parkeringen, väl inne i butiken brast det lite för calle.

- va folk glor! gör dom alltid det eller!?

- jaa, joo. 

-hur står du ut!?

- jaa.. joo.. 

folk tittade tydligen en hel del. vi köpte badmintonracketar och en röd oval fotboll som vi sedan kickade över parkeringen. vidare upp och gjorde fotbollskonst nedanför folkhögskolan. 

vi bröt oss in på astrid lindgrens värld, och plötsligt var de alla borta. 

intensivt. oväntat. och ganska kul. nya människor var länge sen jag stötte på. la in en stöt på.

nej.

jag har blivit konstig i sociala sammanhang. i och med att jag befäster detta i ett blogginlägg kommer jag vidare att fortsätta tänka på att jag beter mig konstigt i sociala sammanhang och mitt undermedvetna kommer att leta efter saker som jag gör, säger, eller tänker när jag är i sociala sammanhang och jag kommer därför inte att ta mig ur denhär tanken förän jag intalar mig att jag är smart intelligent och sjukt socialt kompetent, och istället letar efter det i alla sociala sammanhang. 

om jag kunde så hade jag stönat skiten ur mig precis som tjejerna i sebastian telliers - pomme. 

mhmm. jag skulle gärna dricka te med människor sent om natten. jag skulle gärna sitta i mitt kök, på golvet. lyssna på stina nordenstam. en gång var det ett offantligt åskväder utanför. det var helt fantastiskt.

jag skulle kunna tänka mig att ligga med huvudet i någons knä. det hade känts helt okej att säga att jag älskar någon.

vid sidan av mig själv då. för känslan av frihet.

för känslan av att se en röd bil stanna precis utanför en gate vid astridlindgrensvärld. höra någon gå ur bilen och sen fyra pojkars svindlande snabba steg över kullersten och grus. 

kanske är det ingefära. kanske är det citron. smakerna. vad har dom stoppat i där. gröt är en sak. osskibosski en annan.

alla världefulla i sin kontrast. konsert. 

the contractor and the assasin. 

din död blir en frigörelse. trots att det finns en samlad mängd energi som vi har att tillgå. den omvandlas bara. 

din död blir en frigörelse. 

japp. och jag ska plugga till hösten så det kanske inte går för sig. tack och hej. jag tror på ärlighet. det är skönt att veta att de ville ha mig. 

min hjärna klarar knappt någon typ av stimuli. högtrycket fortsätter ner över axlar och rygg och smärtar även vagt över bröstkorgen, vidare under veckan ser vi en ovilja att arbeta som kommer in från väster. den sträcker sig vidare under en längre period. vidare ser vi krampkänningar i baksida lår och en kalabalikartad känsla av menings- och viljelöshet rör sig åter in över högra hjärnbarken. 

staden jag svor att göra mig fri från har mig åter i sitt grepp. mången gång har jag tagit mig härifrån, hela gymnasietiden flydde jag på olika sätt den idyll där barnfamiljer och tyskar upplever fantastiska semestrar fyllda av kräks, skrik och grusig glass i. det är som att falla tillbaka ner i en verktygslåda som man känner allt för väl. själv är jag messerschmitten auswitchkniven the swiss armyknife din handyman i humlekruset som strängat om lyran och nu är överkvalificerad för allt vad min gamla elektrikerlåda kan erbjuda för underfundiga finesser. jag tänker kortsluta er. krossa rutorna och hälla fotogen i er butik.

sanningen ska fram och du kommer att gråta din frukostjuice genom tårkanaler som snart förvandlas till aska. stoff. 

ingen kan göra dig rikare än jag. ingen kan få dig mer känslokall än jag. och du kan inte hantera mig. du har ingen aning om mina swissarmyknifehandymanmoves. ta hand om dig. vi ses. 

adjö

tro inte att mina inlägg är blodiga utan anledning

jag skär mig

på macbooken sitter ju en sån vass kant precis där man har handlederna vass vass. skriver man för snabbt så slinter man lätt om man sitter i fel läge

en vassrugg vinglar och solen står som spön i backen. 

du går längs stranden och drar fingrarna genom lövverket

varför denna tillgjorda känsla av lycka?

du tror dig vara mitt i naturens mekka. 

falsket och bedrägeri

falsk glädje, falsk sorg. 

du kan inte ta dig samman. din kompass är trasig och kristallerna i din hjärna sålde du för inköp av allt för dyra kosmetikaprodukter

jag fick stipendium för stora framsteg i studierna och för gott kamratskap, intyg från kören samt kursen. 

den största bekräftelsen var allas ansikten när man sa adjö

jag måste tillbaka till grimslöv. jag bara måste. 

jag glömde min hårddisk där. femhundragigvafan och en lampa

plus jag kan säga hejdå till hälsafriskvårdarnaigen

vandaliseringen av människors hjärnor,

infantiliseringen av media

en tjej som jag var tillsammans med i trean är nu tvåbarnsmamma

vi va ihop i typ en vecka. kanske borde höra av mig och fråga hur läget är. hon är ju trots allt mitt ex. 

tvåbarnsmamma. folk skaffar BARN. små liv kommer till världen. en värld som jag inte skulle önska min värsta fiende. okej min värld är helt okej. min värld är typ bästa världen. jag klagar inte jag stormtrivs med mig själv.

men allting utanför min kropp kan inte ha det så lätt. tänka sig. plan som kraschar, lettlands ekonomi rasar. ted förlorar alla sina aktier. swedbank sina bilad. det är dåligt väder, och dålig smak, dåliga kvinnor och ett schaskigt gammalt hak, dåliga vanor och ett dåligt humör man får va glad att man inte bara faller ner och dööör. han bor i konstnärskollektiv och skriver musik på kulturhusets tak. 

tredje makten börjar igen. IGEN ingen vet det för det är bara jag som minns teveprogrammet innan förrförra valet då dom diskuterade samhällsfrågor och anders och måns satt i en eka i jättelångt hårdrockshår och filosoferade kring livet. 

skönt

jaa. idag gick jag upp lite sent. har inte gjort så myckeet. ja har fått datum för min bröstoperation.

äh dä ä i agustii. ehm. sen ringde emmelii o vi gick o tog en latte de va kewl. ehm pusspussminasmåälsklingar

jag är en stark och värdefull person, med ett fantastiskt intellekt och en smak som gör att folk blir förundrade. 

skärpa. 

adjö

detta är en sån lapp

avslutningen i fredags och pratet i lördags och torsdags för den delen.

olle, han kan ju allt.

tro inte att någon någonsin kommer att glömma bort dig

du är alltid så glad, man får alltid någon slags bekräftelse av dig. 

det var så djävulskt intelligent, fan va smart

jag tycker inte om att visa känslor såhär men; tårade ögon

då åker vi till costa rica!

ja kan inte fatta att du bara e tjugo, du e liksom så, mogen, innuti. 

egentligen borde jag skriva ner allt som dom sa på det personliga samtalet också. 

som att du bryr dig, nej, men jag gör. om du tycker att jag är pretentiös så skriv istället ner allt snällt som folk har sagt om dig

då kanske du inser hur mycket det betyder att boosta självförtroende och självkänsla. 

" jaa dedär fina som dom sa om mig ska jag komma ihåg hela livet " 

mm men om du inte skriver ner det försvinner det efter en vecka. 

i'm brining sexy back

du vet vad jag menar

kom inte och klandra mig du vet vad jag menar. 

kanske läser du i raderna och inser biffens stek

men vad jag har stoppat i där är min ensak

din ensak är vad du läser

din ensak är vilken sås du vill ha

var du vill ha den

du vet vad jag menar

kom inte och klandra mig du vet vad jag menar

smakar gott. mmmm. 

du vet att jag menar det

godnatt