nu jävlar blir det rock!
jag slänger i mig pasta och pesto för brinnande livet. om tre och en halv timme är jag i mitten av världens bästa publik, bob hunds publik. spelningen i helsingborg har varit ett töcken i dimman fram tills nu, jag har inte riktigt förstått det än tror jag.
faktum är att jag inte vet hur ja ska känna inför det. oscar och agnes kom ner igår! vi stack till folkets park i möllan och drack en massa vin och öl och träffade många av mina vänner. idag har vi gått på stan och sen stack vi ut till västra hamnen och åt vår picknick, badade och träffade fler vänner. rent objektivt är mitt liv, roligt, intressant, händelserikt och allmänt behagligt.
men det känns inte så. det känns inte alls så.
av många anledningar skulle jag tro. jag och astrid kommer inte att kunna ses på hela nästa år. typ. vi är inte tillsammans men hon är min innersta önskan. vissa saker får man väl helt enkelt klara sig utan. jag har gått och blivit socialt handikappad. jag kan inte prata med människor. jag har inget att komma med. jag kan helt enkelt inte. det har blivit tydligare och tydligare. det känns som att jag bara hasar efter andra som jag lyckades knyta till mig för x antal år sen då jag var glad och social. nu är jag tråkig och trist, utan dig.
och kan hända trodde ni inte att det skulle komma mer rock, MEN NU JÄVLAR BLIR DET MER ROCK! delar av idiotklubben ska vara där, jag själv inräknad. alla ska vara där. jag ska släppa allt och hänge mig. bob hund i det fria vid havet i helsingborg, imorgon åker jag hem med svett och lycka i bagaget!
adieu