reflektion,
min lillebror spelade i sommarshowen på vimarskolan idag, jag gick upp i tid och tittade. det var fint. i tisdags ringde dom från filippa k i malmö och undrade om jag ville ha extrajobbet. jo, jaa. men ni ville ju ha nån som kunde jobba vidare över hösten också eller hur var det? joo.. jaa.
japp. och jag ska plugga till hösten så det kanske inte går för sig. tack och hej. jag tror på ärlighet. det är skönt att veta att de ville ha mig.
min hjärna klarar knappt någon typ av stimuli. högtrycket fortsätter ner över axlar och rygg och smärtar även vagt över bröstkorgen, vidare under veckan ser vi en ovilja att arbeta som kommer in från väster. den sträcker sig vidare under en längre period. vidare ser vi krampkänningar i baksida lår och en kalabalikartad känsla av menings- och viljelöshet rör sig åter in över högra hjärnbarken.
staden jag svor att göra mig fri från har mig åter i sitt grepp. mången gång har jag tagit mig härifrån, hela gymnasietiden flydde jag på olika sätt den idyll där barnfamiljer och tyskar upplever fantastiska semestrar fyllda av kräks, skrik och grusig glass i. det är som att falla tillbaka ner i en verktygslåda som man känner allt för väl. själv är jag messerschmitten auswitchkniven the swiss armyknife din handyman i humlekruset som strängat om lyran och nu är överkvalificerad för allt vad min gamla elektrikerlåda kan erbjuda för underfundiga finesser. jag tänker kortsluta er. krossa rutorna och hälla fotogen i er butik.
sanningen ska fram och du kommer att gråta din frukostjuice genom tårkanaler som snart förvandlas till aska. stoff.
ingen kan göra dig rikare än jag. ingen kan få dig mer känslokall än jag. och du kan inte hantera mig. du har ingen aning om mina swissarmyknifehandymanmoves. ta hand om dig. vi ses.
adjö
Kommentarer
Trackback