andnöd
är det i svåra stunder man bara ska skita i allting? det sägs att man ska tänka positiva tankar innan man somnar, det är under sömnen man överlägger större delen av de beslut man tar i sitt liv och de facto bestämmer utgången för kommande dag. men om jag känner en stor olust? om jag trots all julefrid och risgrynsgröt känner mig ganska illa till mods.. eller helt enkelt mal placé, vad är då rätt steg?
man ska alltid veta vad man känner. man ska alltid kunna sätta namn på sina känslor och känna igen sina känslor, om man misstar sig så kan man missbedöma en hel situation och slutligen skiter sig allt.
klockan är tolv. om 24 timmar är det nytt år. gott nytt år. det kommer att bli det.. värsta.. på länge..
jag förstår inte varför och jag vill verkligen inte känna mig olustig såhär hela tiden hela dagarna
det suger det är ju skitjobbigt för tusan. jag vill vara hyffsat bekymmerslös och läsa, skissa, måla, träffa människor hela dagarna. det är klart att det kan va jobbigt att fixa praktik och göra saker som tar emot ibland och man kan inte ha roligt hela tiden. Men. någonting gnager i mig. någonting har inte hittat sin plats och jag känner det. dagligen. jag är inte till freds.
till freds knäcker. det är grymt! typ det bästa som finns. jag önskar att jag kunde lägga all min energi på det!
men. jag har svårt att fokusera. jag tror att jag ska börja göra listor. listor är nog lösningen på all världens problem så som:
-svält
-krig
-fred
-nazister
-växthuseffekten
-sj
-finanskrisen
varför bör då inte mina till synes bagatellartade problem lösas upp på samma sätt som den argon som finns i glödlampan löses upp i luften när glaset spräcks mot ditt skallben, när jag tar mig an dem med papper och penna!? va!?
det ska jag gå till botten med!
Det råder brist på pengar och snus!
att jag ska behöva känna mig kass. jaadu.. det är en glad blogg jag har, sannerligen. om jag slutade vara så negativ så hade det förmodligen varit enklare att vara positiv. men med tanke på den kommande utläggningen om det obefintliga dito antar jag att en sådan kovändning hade varit svår.
att jag ska behöva känna mig illa till mods vid tanken på att min mage buktar ut, och att musklerna hamnar på fel ställe. och att mina hårtoppar är konstiga, och att mina kläder känns tråkiga, och att jag spelar töntiga dataspel trots att love inte är hemma längre och att jag tänker dessa tankar om mig själv och att jag inte kommer ur det
som synes en ond cirkel. ond bråd död. en cirkel går inte att sluta, du steker dig i samma sol som jag stekte mig i för två tusen år sedan. trots det får du mig att framstå som en tölp. trots att jag är fantastisk, begåvad, snygg, trevlig, och bra på ganska många sätt och vis så får du mig alltid att framstå i dålig dager så fort jag är i kontakt med andra personer.
då kommer tankarna; du har ju börjat bli så konstig mot folk, du som va så bra på att snacka med folk förr, varför e du inte de längre, varför kan du inte sluta bry dig om hur folk ser på dig när du träffar dom, kan du inte bry dig lite mer om att du faktiskt är genuin när du pratar med folk istället för att tänka på att du borde tänka mer på hur du är när du är bland andra människor.
vad hade du gjort i en sån situation!? just det. skitit i att du är en självupptagen babianröv och istället varit bäst; precis som du är. jag vet också det. men jag känner det nästan aldrig. jag fokuserar alltid på att jag misslyckas och kunde ha gjort saker bättre istället för att tycka att jag är bra och gör bra saker i stunden.
men vem är jag att klaga över mitt liv; förmodligen den enda att klaga över mitt liv! berättigad? Ja.
jag är antagligen den enda personen som har rätt att tycka saker om mig själv. det måste ju i sin tur innebära att jag inte måste bry mig om vad andra tycker, i och med att det ä irrelevant för mig och min vidareutväckling av mig själv och mitt Jag. det byggs bäst av mig, bara jag kan se till att jag blir som jag blir. inte love eller ted eller emmy eller alf eller erik eller min mamma. jo hon kanske kan lite. men det är lite sent nu för jag är trots allt ganska gammal nu. tjugo fyllda ta mig tusan.
jag har alltså bara mig själv vid vägs ende. som tur är. eller otur. bit i äpplet. det är viktigare att få i sig näring än att vara pjåkig när det kommer till de gastronomiska kvalliteér som uppfylls eller icke dito vid inmundigandet av den mustiga kärnfrukt som fransmännen kallar pommes.
jag fick en stereo tusen spän två skitbra böcker david sandström och klassisk gitarr på skiva strumpor av bambu lakan och en disktrasa
appråpå julklappar bytte jag och astrid idag. jag tycker om henne hur mycket som helst. men det är bäst att vi inte är tillsammans. även om så förefaller absurt i viss dager. jag fick fläder te, tekupa och ett pussel på 1500 bitar; hon ska hjälpa mig att lägga det också. astrid fick först ett brev på sin ruta på andra våningen där det stog fina saker, sedan en låt av mig på gitarr där jag sjunger fina saker och tillslut Rickard III i lkpng med 123 schtunk! kukbra grejjer!
den nattsvarta himmelens tusentals ljuspunkter beivrar sig sällsamt benvridna husgeråd i hopp om att kassler och myrra i en fusion utan gränser ska luttras i kedjornas glans av tusen nålar, och en tuttning av andra graden.
adjö då.
tolv fingrar
jag stiger upp 07:11 i veckorna. för att se julkalendern. det är en fabulöst taktik för de för morgonsolens strålar ointresserade. jag ligger där och vaknar till liv, sen mår man bra för det är alltid en check avslutning. då blir man lite piggare.
så länge jag är behövd ger jag inte upp, när jag känner kärleken du för med dig så kan jag inte sluta. så länge du kommer att vara där kommer jag att stå upp för dig. så länge du är där ger jag inte upp, när jag känner kärleken du för med dig så kan jag inte sluta. så länge du kommer att vara där tänker jag alltid stå upp, stå upp stå upp stå upp..
för dig.
fuck-tiskt. mycket för din skull blir det. trots att självständighet är eftersträvansvärt och styrkan kommer inifrån inte utifrån.
är det sant att jag gick iväg från dig? jag önskar att du kom tillbaka imorgon. pam pam.
löjligt nog tänker jag på förstamajfirandet i eksjö, av alla ställen, när våren rider in och spöar vintern med träsvärd.
när jag ser dig vet jag inte. när jag inte ser dig ställer jag mig tvekande till min tveksamhet som trots min persons omstridda tillvaro tillåts regera över min för tillfället försvagade nervkonstutition; jag är svag i hjärtat.
som farfar. han fick hjärtflimmer förra natten, i natt fick han en propp. han är nittiotre år gammal. gammal nittiotreår är han.
jag undrar vad som ska hända. han är väldigt svag mentalt. han får ångest av att behöva konfronteras med andra människor. att dessutom ligga på samma avdelning som hans fru tillbringade sitt sista år på för tio år sedan kan inte heller vara en promenad i parken.
imorgon ska jag fika med emma. astrid ska jag träffa. och städa julen in.
jag hoppas att astrid mår bra. det märks att hon inte hyser samma omtanke om mig som tidigare. detta gör lite ont i mitt arma hjärta men samtidigt vet jag att detta är vad som måste och kommer att ske. vi kommer att glida längre issär. hon är fortfarande den utan tvekan vackraste personen jag träffat. insida som utsida. de e skit att man ska behöva känna sådan melankoli över någonting som framförallt har varit så bra. en vacker dag kommer allt att bli bra. jag kommer att bli bra
Riktad uppmärksamhet
Idag är en dag, för många likt vilken annan dag som helst. Men inte för mig.
Idag är dagen då jag för första gången sa nej. första gången jag avstod.
första gången jag faktist tog beslutet som enligt normer, ranns och reson anses fördelaktigt. beslutet som innebär att man avsäger sig en sak och istället företar sig en annan. utan att som människa förtas, förgås, Frillesås.
De facto: jag har lite pengar
När jag skriver om det kommer jag förmodligen ångra bittert att jag inte åkte.
Nu pågår en inflyttningsfest i malmö. staden mitt hjärta bultar för. den plats på jorden där jag känner frid och förnöjsamhet direkt vid ankomsten till stationen och där jag för ett år sen levde rövare. I malmö lärde jag känna många människor, vissa av deras bekanta, och bekantas bekanta. På inflyttningsfesten finns bekanta och bekantas bekanta och en och annan som jag känner sen tidigare, plus en massa annat folk. Sådana människor man gärna spenderar tid med, blir mer bekant med, kanske till och med vän i sinom tid. Helt enkelt ett sjukt bra ställe att nätverka och samtidigt ha fruktansvärt kul. Jag hade varit mitt i smeten, där jag trivs alldra bäst, där jag gör bäst ifrån mig, med nya människor att ta mig ann, med mängder av utmaningar och dessutom på davidshall, sjukt schysst område.
Anledningen till att jag inte befinner mig i detta inferno av kalaspirater är.. inte alls särskilt enkel. den är rättare sagt väldigt komplicerad.. men kanske kan sammanfattas kring en blandning av mjöl, jäst, vatten, salt och skaldjur.
Att för första gången avsäga sig ett erbjudande är ovanligt i min värld. Att åka ner till malmö med gudmund, betala bensinpengar när jag känner för, och komma hem imorgon innan tre och under den tiden träffa jättemånga människor hade när som helst tidigare varit mig en självklarhet. men inte idag.
Förra gången jag skulle till skolan missade jag bussen och grät på busstationen till och från i två timmar tills sara kom och hämtade mig och skjutsade mig till skolan. Natten innan var jag hemma, plötsligt blev jag apatisk och kunde knappt röra mig, knappt prata, och framförallt inte tänka. När jag skulle ta ut pengar gick det inte fast jag visste att jag hade pengar kvar till bussen. Att jag åkt med människor til höger och vänster och lovat ut bensinpengar resulterade i en skuld på 830 spänn denhär månaden. betala en hyra som sammanslaget ligger på 5600. av ett csn på 7495 kronor är det inte så mycket kvar.
jag är helt enkelt en katastrof när det gäller finansiella medel. dessa små papperslappar som människor byter sinsemellan över hela jorden men som i slutändan trots allt får folk att hamna i större olycka. Jag är kass. Jag beslutade mig på den busstationen att nu får det fan ta mig vara nog, skärpning. är du sämst i världen eller?
och här står jag nu, sitter. Jag tänker inte hålla på och tjafsa runt och inte ha råd att göra vad jag vill bara för att jag ständigt, så fort jag närmar mig ett större område som framstår civiliserat, slänger ut pengar till höger och vänster på saker som jag för stunden mer än gärna köper men när det väl kommer ti ll kritan inte behöver.
Att samtidigt leva ett stressigt liv där man inte har råd att inte ha råd är ganska klurigt. min mamma var iallafall stolt över mig. jag tror att de e sjukt viktigt för mig att ha dissat den kanske ( fan här kommer det) bästa festen på riktigt jävla länge och skita i att jag kunnat bli bekant med en massa bra folk. Just för att jag inte kan få allt. jag måste lära mig att prioritera. idag har jag gjort klart det första blocktrycket, gymmat, gjort avslappningsgrejen, handlat mat(billigt men pinande god) och umgåtts lite till med teds sju vänner som är på visit. malmö hade tyvärr varit en flopp i dagens läge, trots alla goda sidor. att istället åka dit i januari och ha förberett en massa känns betydligt bättre. kanske mer moget.. vad vet jag.. just nu känns det som att jag har tagit ett steg i en viss riktning.. jag har hur som helst något att relatera till, jämfört med att tidigare ätit räkmackor i alla lägen, i princip.
tack.
Idag är dagen då jag för första gången sa nej. första gången jag avstod.
första gången jag faktist tog beslutet som enligt normer, ranns och reson anses fördelaktigt. beslutet som innebär att man avsäger sig en sak och istället företar sig en annan. utan att som människa förtas, förgås, Frillesås.
De facto: jag har lite pengar
När jag skriver om det kommer jag förmodligen ångra bittert att jag inte åkte.
Nu pågår en inflyttningsfest i malmö. staden mitt hjärta bultar för. den plats på jorden där jag känner frid och förnöjsamhet direkt vid ankomsten till stationen och där jag för ett år sen levde rövare. I malmö lärde jag känna många människor, vissa av deras bekanta, och bekantas bekanta. På inflyttningsfesten finns bekanta och bekantas bekanta och en och annan som jag känner sen tidigare, plus en massa annat folk. Sådana människor man gärna spenderar tid med, blir mer bekant med, kanske till och med vän i sinom tid. Helt enkelt ett sjukt bra ställe att nätverka och samtidigt ha fruktansvärt kul. Jag hade varit mitt i smeten, där jag trivs alldra bäst, där jag gör bäst ifrån mig, med nya människor att ta mig ann, med mängder av utmaningar och dessutom på davidshall, sjukt schysst område.
Anledningen till att jag inte befinner mig i detta inferno av kalaspirater är.. inte alls särskilt enkel. den är rättare sagt väldigt komplicerad.. men kanske kan sammanfattas kring en blandning av mjöl, jäst, vatten, salt och skaldjur.
Att för första gången avsäga sig ett erbjudande är ovanligt i min värld. Att åka ner till malmö med gudmund, betala bensinpengar när jag känner för, och komma hem imorgon innan tre och under den tiden träffa jättemånga människor hade när som helst tidigare varit mig en självklarhet. men inte idag.
Förra gången jag skulle till skolan missade jag bussen och grät på busstationen till och från i två timmar tills sara kom och hämtade mig och skjutsade mig till skolan. Natten innan var jag hemma, plötsligt blev jag apatisk och kunde knappt röra mig, knappt prata, och framförallt inte tänka. När jag skulle ta ut pengar gick det inte fast jag visste att jag hade pengar kvar till bussen. Att jag åkt med människor til höger och vänster och lovat ut bensinpengar resulterade i en skuld på 830 spänn denhär månaden. betala en hyra som sammanslaget ligger på 5600. av ett csn på 7495 kronor är det inte så mycket kvar.
jag är helt enkelt en katastrof när det gäller finansiella medel. dessa små papperslappar som människor byter sinsemellan över hela jorden men som i slutändan trots allt får folk att hamna i större olycka. Jag är kass. Jag beslutade mig på den busstationen att nu får det fan ta mig vara nog, skärpning. är du sämst i världen eller?
och här står jag nu, sitter. Jag tänker inte hålla på och tjafsa runt och inte ha råd att göra vad jag vill bara för att jag ständigt, så fort jag närmar mig ett större område som framstår civiliserat, slänger ut pengar till höger och vänster på saker som jag för stunden mer än gärna köper men när det väl kommer ti ll kritan inte behöver.
Att samtidigt leva ett stressigt liv där man inte har råd att inte ha råd är ganska klurigt. min mamma var iallafall stolt över mig. jag tror att de e sjukt viktigt för mig att ha dissat den kanske ( fan här kommer det) bästa festen på riktigt jävla länge och skita i att jag kunnat bli bekant med en massa bra folk. Just för att jag inte kan få allt. jag måste lära mig att prioritera. idag har jag gjort klart det första blocktrycket, gymmat, gjort avslappningsgrejen, handlat mat(billigt men pinande god) och umgåtts lite till med teds sju vänner som är på visit. malmö hade tyvärr varit en flopp i dagens läge, trots alla goda sidor. att istället åka dit i januari och ha förberett en massa känns betydligt bättre. kanske mer moget.. vad vet jag.. just nu känns det som att jag har tagit ett steg i en viss riktning.. jag har hur som helst något att relatera till, jämfört med att tidigare ätit räkmackor i alla lägen, i princip.
tack.
Nesta rue
att utskilja sig ur mängden. vet du var du står? jag vet inte vad min roll är. vad än må förväntas av mitt enkla sinne förmår jag sällan ransaka mitt inre för stundom fyndan av mål av magnitud. Majsen står högt på åkern men saknar gastronomisk kullinaritet för vidare exponering underläggandes sig sammansatta kalkrika samlingar. Den ger allt som oftast lättare överblick av den dåvarande situationen än mången dikt av edith södergran kan frammana.
Tidlös släpper nytt
Julen är här
Vi åkte ut i semifinalen på straffar. jag spydde på morgonen och spelade sedan 7 matchher utan att äta nånting, jo lite åt jag. men inte så mycket. 22 lag. vi kom trea. det är en relativt presentabel placering för att på en vecka slängt ihop ett lag och tränat två gånger. plus vi hade en galen dansk i laget som blev arg tog tredje straffen och vi missade finalen.
Vi har vernissage i Växjö den 17 dec. Jag, annica och emma är PR-ansvariga.. publika relationer. jag vill ha en mentor.
Jag bör fixa en praktikplats innan jul.
Jobb över julen hade varit fint, en extra slant i den annars tomma kassans avsaknad av klirr.
min mage är ett "intressant inslag i vardagen"
Stress och press är saker jag ska lära mig att hantera. kognitiv beteendeterapi, avslappnings- och andningsövningar.
jag går upp tolv över sju varje morgon och följer blindt årets julkalender
jag ska tänka ut julklappar till nära och kära
en gammal tant sa en gång att; Plirar du mot solen ser du inte framför dig.
minns henne, hylla hennes ord i varje handling i ditt liv!
jag ska börja leta. att leta är en väg framåt. på vägen hittar man oftast en massa andra bra saker. som när man letar efter sin borttappade sko. man inser hur många skor man har och blir lite gladare. när man tillslut hittar skon man letat efter blir man jätteglad. alltså. att se ner på andra orsakar dysfragmensi, illotiära sammanstötningar och framförallt bör inte knäcken kokas för länge, den blir väldigt hård.
jag har svårt att äta
Tidlös släpper nytt
Julen är här
Vi åkte ut i semifinalen på straffar. jag spydde på morgonen och spelade sedan 7 matchher utan att äta nånting, jo lite åt jag. men inte så mycket. 22 lag. vi kom trea. det är en relativt presentabel placering för att på en vecka slängt ihop ett lag och tränat två gånger. plus vi hade en galen dansk i laget som blev arg tog tredje straffen och vi missade finalen.
Vi har vernissage i Växjö den 17 dec. Jag, annica och emma är PR-ansvariga.. publika relationer. jag vill ha en mentor.
Jag bör fixa en praktikplats innan jul.
Jobb över julen hade varit fint, en extra slant i den annars tomma kassans avsaknad av klirr.
min mage är ett "intressant inslag i vardagen"
Stress och press är saker jag ska lära mig att hantera. kognitiv beteendeterapi, avslappnings- och andningsövningar.
jag går upp tolv över sju varje morgon och följer blindt årets julkalender
jag ska tänka ut julklappar till nära och kära
en gammal tant sa en gång att; Plirar du mot solen ser du inte framför dig.
minns henne, hylla hennes ord i varje handling i ditt liv!
jag ska börja leta. att leta är en väg framåt. på vägen hittar man oftast en massa andra bra saker. som när man letar efter sin borttappade sko. man inser hur många skor man har och blir lite gladare. när man tillslut hittar skon man letat efter blir man jätteglad. alltså. att se ner på andra orsakar dysfragmensi, illotiära sammanstötningar och framförallt bör inte knäcken kokas för länge, den blir väldigt hård.
jag har svårt att äta