flaggan eller vinden?

det gäller att inte missa poängen. poängen får man inte missa. händelser som passerar en oförtrutet kan ha större betydelse än vad man vill tro. det är genom dessa man växer, det är genom dessa man tar sig vidare. att aldrig utmana sig själv, att aldrig göra saker man är rädd för är som att sova naken på en myr insmord med lingonsylt.

fullkomligt idiotiskt.

att hitta fokus, att se vad som är viktigt att lägga energi på, att finna vad man tror förmå öppna nya dörrar. jag vill kunna se mig i ögonen och känna åt vilket håll jag styr min kos, att jag spelar mina kort rätt, att jag gör vad som för mig ter sig viktigast. i nuet och för framtiden

denna uppgift är jag i nuläget oförmögen att ta mig an. jag har en far som klagar över att jag vill ha lampor tända när jag studerar och som alltid ser fel i alla andra men själv är han guds bästa barn. jag har inga planer över huvud taget för kommande sommar. att astrid ständigt figurerar i mitt huvud gör mig än mer konfunderad över vad jag vill. att inte veta var man har sig själv och samtidigt vara ärlig mot dito är minsann lite klurigt. jag blir inte klokare av att tänka på det heller, men dylika ting har väl plågat människor sedan hetronormativiteten gjorde sitt intåg i våra liv. jag har svårt att sätta ord på mina innersta känslor och tankar, jag känner dem själv så väl men att förmedla dessa i ord blir så oerhört mycket svårare, när man samtidigt ska göra alla aspekter rättvisa. en diffus känsla av att höra hemma i någons armar, men inte veta på vilket sätt. 

civilstatus: nej tack

kan man inte få bestämma själv? måste det vara så komplicerat och utstuderat? jag önskar att jag bara fick vara, och fick medborgarlön, och fick spela gitarr och bygga snygga saker med böjträtekniker. 

klockan är halv två, under den kommande dagen ska jag ta mig genom minst 30 sidor matte D, ringa linda och reda ut mig själv, mitt liv, och min framtid. 


god natt.. 

ps min blogg är varken aggressiv eller vidare känslosam, inga versaler, inga direkta känslomässiga översvämningar. koncist men samtidigt lite väl analytiskt och tråkigt. jag antar att jag skriver för att reda ut mig själv, för att försöka göra mig överskådlig. men ingen människa kan göras rätt genom ord. ingen människa kan göras rätt genom ord. ingen människa kan göras rätt genom ord
ds

du tror inte på lyckan du tror inte att du är död

vad gör jag. idag kände jag att det glödde i huvudet på mig, på insidan, ner över ryggen glödde det. min hjärna kändes som den typ av slam man vanligtvis finner då man låter ananasenzym lösa upp gelatin. 

människor från bolivia (centrala sydamerika) bor två hus nedanför intersport. dom bor där. har en jättefin bastu som man kan basta i. det pratas spanska, skojjas, kallas olle för cholero och mentiroso. jag är en kvinnokarl för att jag har tjejkompisar och en lögnare för att jag skojar med dem. men detta gör mig inte mycket då jag vet att det är roande för samtliga inblandade. 

vad som är aningen besynnerligt är deras sätt att se på relationer, exempelvis. ytterst absurt är det faktum att då en man "erövrar" (conquistar) en kvinna i sverige så handlar det inte om choklad, blommor, att öppna dörrar och att betala måltider då man går ut, utan istället om personkemi, så att säga. det faktum att kvinnan har minst lika mycket att säga till om som mannen får dem att sänka hakan, slå upp ögonen och se allmänt korkade ut. homofobi är utbrett på alla håll och kanter.

det man kallar för kulturkrock är ett faktum.

om sex timmar ska jag upp igen, intervju på Grimslövs folkis utanför Växjö. KHD, konst, hantverk och design. ett år. pröva på allt. gör vad du vill. bli bra på att skapa saker.

fett nice. jag hoppas jag kommer in. jag ska vara gul, svart, neonrosa, marinblå, och innanför ska jag ha den franska flaggans ljuva färger. 



att kalla mig för idiot har jag ingenting emot. att däremot säga att jag har pli på mig, vet vad jag vill, gör skillnad, gör nytta, utvecklas, använder min tid väl eller att påstå mina vanor sunda är en ren och rosa lögn!

mitt huvud brinner. att jag och astrid inte längre är tillsammans kanske bidragar till detta. henne tycker jag om. vi umgås fortfarande som vore vi bästa vänner, och det är det ända sättet jag vill ha det på. jag är fruktansvärt glad över att vi har det så bra och inte är kalla och stela. men någonstans frågar jag mig oerhört abstrakta frågor som svävar kring ämnen som relevans, framtid och vad vi är. saker som jag vet inte spelar någon roll så länge både hon och jag känner att vi har det bra tillsammans, fast än vi inte är det. jag är bara rädd att nån av oss tillslut kommer att bli sårad, mer sårad än den andra, och jag är rädd att personen i fråga kommer att vara jag.

jag har en tendens att se mig i skiten, att se mig hamna i skiten, att hamna i skiten

jag är en av dom bästa människorna på jorden. idag var jag snygg. trots ett flottigt hår! det är starkt gjort
det jag måste göra ska göras och göras bra. med ett brinnande huvud eller inte(ochjagbrinnerfördig,dinaskoreokaj,dekommerobliallright,dekommeroblisåbraaaa) jag kommer att stå lång, pall och tillslut bli någonting riktigt kul och bra och välbetalt med många konstiga vänner som jag kan bjuda på middagar och utbyta erfarenheter med!

VOILA! inte så dålig som du trodde. din gamla soppgalosch till torsk! 

ciao!