gråt

jag grät just en massa. utan anledning. eller mest för att jag är en dålig människa kanske. jag sitter fast i en skitstad med mitt skitliv som är tråkigt och innehållslöst. ungefär som popcorn. tårar smakar salt.
jag lyssnar på p3live. det var bra.

och så grät jag en massa. fan vilken värd kväll ja skulle aldrig satt mig vid denhär datorn. jag skulle aldrig börjat med dendär svenskan. svenskan som aldrig kommer att bli färdig i tid. svenska som aldrig kommer att bli ett mvg. svenskan i skolan som kväver mig och kräks på mig. ja tack stampa lite till. nej jag behöver ingen beröm för att känna mig motiverad jag finner en otrolig motivation i kursplanen och på scheman! nej varför vara pedagogisk när man kan försvåra allting för eleven

nej varför välja en bra skola och bli motiverad när det finns vimmerby gymnazium. school of the nazis. jag undrar hur steavie wonder ser på saker och ting. varför sitta och klaga på en blogg när man istället kan roa sig med ting som förgyller livet. så som, projektarbeten, ångest inför livet, varför inte?

jag valde fel till gymnaziet men det får gå. jag kan jobba men jag blir arbetslös. marknaden är snål jag är en ål som liksom glider igenom allas fingrar. de som försöker få tag i mig i fallet.. nej.. jag kan lika gärna vara en kiwi, rätt storlek, lätt att fånga. problemet är inte den friktionslöshet som uppkommer på grund av slemmet. problemet är att fingrarna som ska fånga mig bara är imaginära.

så att säga

behov

under senare tid har jag kännt ett växande behov av att uttrycka mig. min gitarr har inte samma glans som för två veckor sedan (alla som spelar vet att det går i perioder) jag har inga vänner så jag kan inte prata med någon om mitt känsloliv. därför föddes folkes blogg. en blogg där folke kan uttrycka sig. min bloggarvana är inte vidare stor, och jag har alltid ansett ordet blogg en aning suspekt.. hur som helst, någon stans ska man börja. hej. jag heter olle. idag klockan halv ett fick jag ett infall, bad min ömma fader valla skidorna och så bar det iväg, timmen senare kom jag åter hem. konklution: skidåkning, slättförs är inte någonting jag tänker ägna mig åt. jag sydde in ett par vinröda tantbyxor till ett par tighta med konstig gren. hittils går det ganska galant. vad jag kan se. bloggande kanske inte är så svårt som man tror. nu har jag hur som helst en vrå att skriva i. ur mig i. av mig i.

Nyare inlägg