all makt åt folke

jag har varit i stockholm i fyra dagar. min mamma bad mig räkna upp alla jag träffat och hängt med. trettio pers. som jag känner sedan tidigare. satan i gatan. konstigt att jag kommer hem och beter mig som en gammal rutten potatis mot min familj. det har iochförsig också att göra med att jag bara åt hotellfrukost i morse och utöver det endast druckit två koppar kaffe, ätit en liten chokladkaka och två mackor tills vi käkade mat klockan sju ikväll. plus att jag spillt kaffe över min nyköpta bon-tidning. jag köper aldrig magasin. hade inte ens kollat i den. och så var det kaffeslem ingrott i den två timmar efter inköpstid. ha.. annars då.. jootack bra. jag har köpt en mortel. en mortel tänker du då vafan ska killen med en mortel till. nu är det så att jag har letat efter en maxat bra mortel i ungefär två år. sjukt bra grej att designtorget precis reklamade för en snajsig sådan innan jag for till stockholm. tur att amanda hade en femton procents grej kvar som jag fick så de blev ootroooooligt mycket billigare.

tur att minimarket.. va hon nu heter... den långa tjejen som e inköpare. kände igen mig. vi snicksnackade på deras utförsäljning. sen snicksnackade jag med tess också. som hade snicksnackat med hanna i london. jag ser en ljus framtid där minimarket kommer på att deras topshopansvariga och den före detta praktikanten som nu är första reserv på beckmans är oumbärliga för företagets framtid och bestämmer sig för att anställa oss vid det nya kontoret!

meeen det är bara vad jag ser. de kanske ser nånting annat. vad vet jag..

man har olika häng i olika sammanhang. jag kände mig bitvis fruktansvärt överlägsen och äcklig under den här resan, där jag som första reserv redogjorde för mina arbetsprover för folk och på nåt slags översittarsätt, inte menat, fick nån konstig status som att jag har lyckats eller att jag är viktig eller att jag har "kommit nånstans" sånt som är fruktansvärt viktigt i vårt prestations- och individinriktade samhälle. äckligt. kändes det. det kändes som att jag trodde mig om mer än vad jag var bara för jag har blivit första reserv på en väl ansedd skola. vidrigt. alla människor gör sina val och alla e fan i mig lika inför gud. på ett liknande sätt kände jag mig väldigt, ovan och lite rädd inför RFSUarna som jag hängde med i morse. åsa från rytterstugan var på utbildning i sthlm och hade fått ett dubbelrum så jag passade på att planka in och hänga lite, käka frulle o sånt ihop men var lite rädd för att va en såndär äcklig människa som säger att han(oftast.. ) är vänsterinriktad och "feminist" men är den som förtrycker och förminskar kvinnor mest.. att jag omedvetet använder mig av olika maktredskap och härskartekniker och skor mig på andra människor. de ja hängde med är väldigt väl insatta i en massa frågor kopplade till genus och queerperspektiv. jag blev lite lugnare än jag brukar vara, iakttagande och försiktig. de besatt en kunskap som jag inte var i närheten av och jag började ifrågasätta om min världsåskådning att alla fucking är lika och att man ska bemöta folk med värme medkänsla och respekt inte stämmer fullt ut, inte förändrar synen på de omkring mig utan bara befäster maktstrukturer.. ja har ingen aning. det är så virrigt allt dedär. vi är ju alla människor på en planet som strävar efter att ha det bra och uppnå någon form av lycka. ja försöker att inte glömma det.

ändå ball att planka hotell.

beckmans feedback.

jaa. vad pratade vi om egentligen.. göran och jag gick igenom mina arbetsprover, igen. och pratade om min bristfälliga modeillustration. det var egentligen det jag föll på. att det jag redovisade inte var " klassiskt mode " min mönsterkonstruktion var inte så tydlig och jag saknade inslag av ett " modesammanhang ".. och precis som på intervjun påpekades det att beckmans mode är en branchutbildning. deras uppgift är att utbilda modedesigner till modebranchen. fucking rått, hårdhänt mode till en redan existerande skitbranch. men tar man sig in kan man ju förändra.. så är det väl. lär jag mig mekanismerna kan jag bända och böja.

jag har ingen jävla aning om vad jag vill med mitt liv.