jag och mina ödmjuka sidor.
det är som saltet i munnen
plötsligt märker man att det är där. och den fysiska anledningen till det är inte så svår att förklara.
det är rätt logiskt. ögonen sitter ju liksom ovanför munnen kan man säga.
vad som däremot skedde innan hela tårsituationen uppstod är lite svårare att förklara. lite djupare. lite mer att tänka på där skulle jag kunna påstå. en teori som finns är att livet har olika delar och skeenden där alla spelar med varandra för att vi ska överleva och kunna må bra. accepterar man det så kanske det inte är så svårt.
men samtidigt är känslan av värdelöshet rätt oskön att handskas med. uppgiven och likgiltig. inte helt och hållet min tekopp. inte nånting som varken jag eller andra människor brukar förknippa mig med. men de finns där, i periferin.
och just nu är det väldigt centralt
uppradning:
bergen
jobb
jobbsökande
beckmans
arbetsprover
sömnaden
sista tiden i skolan
maxa allting
umgås med allt och alla
göra allt samtidigt
baka
va trevlig
va snygg
hänga med i snacket
va en del av andras liv
sy fitt-toilen
som egentligen
är
till för att fånga
ljuset.
ligga lite
helt värdelöst.
ur ett existentiellt perskektiv
helt meningslöst
meningslösheten situationerad
juste
du lärde dig
just ett
nytt
kukord
situationerad
skriv det
på näsan
eller dö
uppradningsslut
för jag vann
Kommentarer
Trackback