all makt åt folke

men om jag inte gör det så känns det som skit. hur jag än gör. riktigt som skit. jag vet inte. det är en tomhet i mig. en tomhet som inte fylls av kramar och goda ord. en tomhet som gör sig påmind ju längre kvällarna lider och ju längre bort från den goda sidan jag kommer. jag tror att det är nånting kroniskt. vissa människor verkar inte reflektera så mycket över sin nutid. hur det känns just nu. jag gör det. och tycker att det känns jobbigt.

om jag då frågar mig vad det är som känns jobbigt så kan jag nog inte förklara det.

i ärlighetens namn rör det sig säkert om en inre stress. en stress som bottnar i skolarbetets prestationsmässiga upplägg. det har inte med prestation att göra. det har med kreativitet och glädje att göra

det är lätt att konstatera att man fokuserar på fel saker. men att faktiskt ändra på det är en helt annan historia. jag har gjort det vid ett antal tillfällen i livet. valt att ändra på det. i nian. när jag sa att min näsa fan i mig va snygg och att vid första negativa tanke istället tänkte att det var nånting positivt. samma sak i våras. men det försvinner så lätt.. fokus på att uppskatta sig själv. fokus på att dagligen uppmuntra sig själv. men samtidigt känner jag mig för kallt analytisk för att tro på mina floskler om att hitta lycka i vardagen.

och när det känns meningslöst och tråkigt och tomt så går man in på internet, kollar facebook och tittar på youtubevideos. jag vill vaa en bra kille. hur är en bra kille. han är omtänksam, gör det han vill. vad vill jag. jag vill undersöka kläder. se vad som finns där.

tack gode gud för att jag finns. världen hade varit en mörkare och dystrare plats utan mig. dansgolven hade varit mycket säkrare och du hade känt dig glad och fullständig när där du gick omkring i din värld. men nu när du vet att jag finns är jag det enda du kan tänka på. jag är allas. jag är min egen. och jag är fantastisk.