dags att resa sig

och dags att vara självgod.
ibland undrar jag varför jag inte har flickvän. en flickvän, eller kanske ett större antal. kanske hundra flickvänner. jagmenar. jag kan beatboxa. jag syr kläder. jag har halsband. jag går runt och slåss på låtsas och tycker de e ball. jag lyssnar på jävligt bra musik. tusen? tack? det är få som är så perfekta som mig, jag är inte bara snygg utan intressant också, jag är realistisk men tillåter mig att drömma. jag har stora muskler och snygg frissyr. jag fixar nya kläder utan floskler och får din mamma att bli yr jag rör mig snabbt i gränder och under tiden hinner vinden inte viska mitt namn, trots att det är så kort. olle. jättekort.
gud mot fruktan och gud vinner. frukta inte kyss mig som en glock. mums.
nej. på riktigt.
ibland förundras jag lite. men alla är olika. och alla tycker att dom är jävligt snygga, ser världen på rätt sätt, förtjänar bättre, och så vidare och så vidare. kanske inte i en lika grotesk utsvävning som jag tidigare gav prov på. men alla gör det. alla har sin världsbild.
känn dig skyldig. du önskar att du var mer som mig. känn att du ser lika bra ut och att dina tänder är vassare än min tunga och du ska få trycka min hand och jag skall kalla dig vän. jag ser framtiden i ljuset av din brända kropp och min lyckoslant singlas för avgörandet kring din död. jag lägger inte tid på onödiga saker. som att titta på dåliga filmer. som att läsa aftonbladet, som att sätta sig in i blå politik, som att gå till affären och köpa äcklig mat och äckligt godis. jag är för värdefull för att ge mig hän ner i grönska och gedigen heder. död. döden är något som äcklar dig när du tänker på mig. maskar. realistiska händelser blir inte bättre av att man tolkar dom
metafysik. inte att förkasta. förutom att man inte kan tänka sig hur det skulle vara om man inte tänkte sig saker.
återigen. oåterkalleligt ser du hur andra med dig inte vågar sig närma sig mig i rädslan av att vara fast för livet. min närvaro är oumbärlig. livets gråa nyanser blir mycket tydligare när ljuset av din brända kropp inte letar sig in genom persiennerna. det är jag som har anlagt dig. din brand. hela din värld.
gläd mig med beskedet att min framtid är säkrad och att jag för alltid kommer att känna mig säker i mig själv och att jag är kapabel att klara av livets grundläggande förutsättningar och i synnerhet utvecklingen av mig själv. må min lekamen frambringa lycka och välstånd. för mig och min omgivning.
tack

Kommentarer
Postat av: sandra nordéncarlsson du vet

jag undrar också varför inte du har flickvän. blir inte riktigt klok påt. det måste vara brudarna det är fel på

2010-01-05 @ 11:21:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback