kärlek och svek

det är ganska roligt och fint hur de sista två veckorna kramar ut den sista kärleken som finns och byggs upp mellan folk under året. helt plötsligt så pratar alla om nån och det sitter människor på puben och tittar varandra djupt in i ögonen. alla som är fina. och förtjänar nån. ludde. o erik. o john. eller kalle. och pär. och mange. men de e en massa andra också. alla utom jaaaag. men det göran inget för jag kollar på bloggar och läser om att folk är kära och saknar andra så jag får min beskärda del också. alltså den delen där jag kan sitta hemma och fisa, lyssna på musik som jag lyssnade p ånär jag gick i gymnasiet och tänka " det kommer aldrig göras nåt bättre än det här " sen när blev jag medelålders!?
tänk om jag också vill va en av dom där som sitter och tittar nån i ögonen och sen säger " eh asså du får gärna följa med hem till mig.. omen-säg-så.."
jag antar att jag inte är modig nog. jag får sällan utsätta mig själv för faror. det är andra som utsätter sig för mig. och jag mest accepterar. det är sjukt tråkigt. långsiktiga mål har o andra sidan aldrig varit min starka sida.
allt jag vill är att nån hjälper mig att flyttastäda, kastar currypasta på mig när jag lagar mat och kommer hem alldeles för sent så att jag hinner somna och sen kryper ner och säger att jag är för tjock och borde lägga mig på soffan.
jag är för bra för att gås om miste. så att säga. ge mig under misteln. gå mig till en tistel. tåstel miggen. tosta en nigger. eh. nej. fel. tar tillbaks. och det är inte så roligt om man tror men jag och cissi har börjat dra tusen skämt om mångpigmenterade. sjuuuuukt svår situation. på samma sätt som man kan skojja om att kvinnan ska stå i köket och vara ironisk i det så kan man skojja om burar och träd och vara ironisk. men frågan är om det finns nåt som ligger djupare och som faktiskt gör att man befäster en mans-gris-ställning eller en kollonial vit västerlänningställning
" oh titta, dom tror att vi är trollkarlar! " som tintin sa när han åkte till kongo.
iallafall. kärlek är svek. vajsing med självkänslan. vi ses.
adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback