all makt åt folke

fukten omsluter din kropp. varje andetag är tungt och du ser inte längre än fem, i bästa fall tio, meter framför dig. du har känt dig jagad under en längre tid. efter att Hin Fuey åkte hem är känslan av ensamhet och svaghet påträngande. dina matförråd håller dig vid liv och din hälsa är god men mentalt blir du slö, seg och lös så fort solen har vandrat upp en bit på himlen. du jobbar bäst nattetid. du rör dig några kilometer varje natt. kanske har vegetationen blivit lite mer öppen. träden inte lika grova. närmar du dig ett mer öppet landskap. kaktusarna rör sig sällan mer än några meter per natt. men de är svåra att hitta. 

du drar dig för att kalla på hjälp. med en Charls eller två har din vistelse blivit enklare och du hade fokuserat på viktigare ting. dristig som du är tror du att du kan stå pall den tropiska påfrestning som din omgivning utmanar dig med. du vet för lite för att ta dig vidare. ständigt uppmanande att ta dig samman. om tre veckor vill de ha forskningsresultat. annars dödar de din syster. regimen har i åratal försökt få fram det serum som de så länge trånat efter. din bedrift skulle belönas tusenfalt, ehuru ett uteblivande av dito genererar mer död och fruktan. 

du börjar häftigt stampa ut elden och griper efter ditt gevär. från thymus pumpar stresshormoner och radien i dina pupiller ökar markant. du drar efter andan men hinner inte ljuda bokstäverna vilka utan tvivel hade föranlett din räddning. du försöker kämpa men förgäves. gestalten närmar sig sakta, sakta. allt som blir kvar är tomheten, tystnaden efter vad som en gång var. allt som lämnas till eftervärlden är din tomma kropp. tömd och att för all framtid förknippas med regn, siden och kärlek.  

adjö