ge mig mer

jag hatar att gråta ensam. varför låter ni mig gråta ensam för? jag vill att ni ska se att jag gråter så att ni kan tycka synd om mig. så att jag blir sedd. jag vill att ni ska se mig. uppmärksamma mig. jag är också en människa som behöver andra människors stöd omkring mig

jag är svag innerst inne. mjuk som mjukaste messmör. jag hatar att gråta ensam
se när jag gråter och trösta mig.

jag hatar att gråta ensam


inget går som jag vill att det ska gå. vägarna är till synes nyasfalterade och körklara men så fort jag lägger i ettan och börjar rulla så  kroknar dom.  jag hatar att gråta ensam över projekt som jag är ensam om att veta hur förbannat hårt jag kämpar med. över projekt som bara jag ser alla detaljer i. allt som blir fel. allt som inte blir som jag tänkte att det skulle bli. alla missar och felsteg jag gör. allt som inte riktigt stämmer men som från utsidan ser helt okej ut. precis som jag

man skulle kunna säga att jag hatar att gråta ensam mina projekt speglar mig som person väldigt mycket
jävligt snygga utanpå, flera feta funktioner men om man börjar syna mig i sömmarna ser man alla fuskbyggen. allt som inte riktigt är som det ska. de nästan obefintliga trådarna som bygger upp min fattiga lekamen. 
jag hatar att gråta ensam
jag vill att ni ser mig
jag hatar att gråta ensam


kaospanik jag vill ha er press på mig. jag vill ha tidsnöd och andnöd. jag vill känna den tickande klockan som gör mig uppmärksam på hur lite tid det är kvar. jag vill ha sågspån i ögon näsa och mun, jag vill känna stanken av fyrkantsborrmaskinen när den sakta men säkert felborrar mina tjugosex håligheter. jag vill gå hem och må dåligt över att kämpa och slita med alla de uppgifter som jag har lagt för mig. jag vill må dåligt över det. jag vill sätta skygglapparna tätare så att jag ser än färre framsteg än vad jag nu gör. jag vill se färre framsteg. jag vill bara se misstagen jag gör och hur de får mig att må sämre och se ner på mig själv. allt jag vill är att tycka illa om mig själv. allt jag vill är att avsky min kropp och allt jag vill är att känna mig utanför grupperingar, utanför sociala sammanhang, utanför nära, utanför kära, allt jag vill är att sugas längre och längre in i mina misslyckanden tills jag en dag kvävs. allt jag vill är att dö
en lång


                                                                                                                                                         och plågsam

  död



sluta låtsas vara nära mig. sluta tro att ni finns där för mig när jag behöver er. sluta säga att ni bryr er när allt ni vill är att jag ska ge mig iväg till en granhäck och dö, som ett rådjur. säg inte att jag kan bättre. säg inte att det går över.
be mig inte värdera det jag har. sluta låtsas vara nära mig. sluta låtsas vara nära jag hatar att gråta ensam mig. 
jakten har bara börjat. jag vill vara skoningslös. jag vill ge andra människor skuld. skuld skuld skuld skuld skuld
skuldbelägga jag vill ha en anledning att hata er att avsky er sluta låtsas vara nära mig det blir inte bättre
jag vill inte ha ännu en fattig blick av dig bara för det var tidsbrist du fick av mig låt mig jag hatar att gråta ensam va



vad ska det tjäna till? kom inte fram och säg att du vill bli min kompis. du känner inte mig. du har ingen aning om vem jag är
kom inte fram till mig och säg att du tycker att jag är en fantastisk människa när du inte vet vem jag är.
tro inte att jag tror på dig när du säger att allt du vill är att lära känna mig den lilla tid som är kvar
tro inte att jag bryr mig om dig. jag bryr mig inte om dig. kosta inte på dig ännu en fattig blick


jag hatar att gråta ensam


jag ser svart. svart är svaret på alla mina frågor utom en. 
jag slaktade grävlingen. jag slaktade grävlingen. bilen körde förbi och lämnade efter sig en halvdöd grävling. som försökte kravla sig av vägen. jag hade ett stämjärn i fickan sedan tidigare och tvekade inte en sekund. jag började med bakbenen. den levde fortfarande när jag öppnade upp magen. inälvorna luktade liv. ett liv som jag var i full gång med att avsluta. jag skar ur tarmarna medan den kved och sparkade med vad som var kvar av bakpartiet och frambenen. styrkan i dess kropp blev allt mer tafatt. jag avslutade med att kila in stämjärnet mellan två nackkotor och slog till. grävlingen slutade röra på sig. död låg framför mig. jag kände hur den lämnade mig och sin kropp bakom sig. jag torkade av mina blodiga händer i gräset och reste mig sakta. en känsla av frihet spred sig inom mig och jag kände makten i mina händer. jag tittade på min första riktiga kärlek. mörkret hade lagt sig. imorgon skulle fåglarna ha gjort sitt. jag gick hem. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback