all makt åt folke

blogginlägget, yeah! coolt.

jag har hostat konstant i tre veckors tid, jag börjar tröttna

jag har jobbat på min självkänsla i drygt tre veckors tid, jag blir bara bättre

jag har börjat inse saker och ting om mig själv och min omgivning, jag blir bara bättre

jag har börjat förändra mitt beteende, jag blir bara bättre

om sanningen ska fram så är jag lite ovan vid tanken på att jag bara kommer att ha mig själv att bry mig om, nu och för alltid.

jag måste hädan efter alltid komma i första rummet. fikade med en vän idag. vännen påpekade att ens respektive borde hjälpa till med sådant, jag det betackade jag mig för. jag måste själv stå där; utstå där. allehanda påhopp, känslomässiga svallningar, de små (men naggande goda) negativa tankarna man har om sig själv, de ständigt återkommande faktum att jag är jag är jag är jag. är en stol. är en stol. 

förändring börjar utifrån, man opererar sig och använder krämer( alt. dylika smörjmedel såattsäga) sen kanske insidan hänger med!

jag har klippt mig i en helt fantastisk frissyr som ingen kunde vara mer nöjd med än vad jag är. plus jag har köpt en ny deodorant. och nagelfil

min insida kommer att blomma som den mest färggranna påsklilja så fort snön smält! (mjällschampot gjort sitt underverk med hårbottnen)  

skämt åt sidan, skämt å sido. parrentes angående min facebook. 

olle - morgonstund har gud i munnen

kommentar

Edvin: ska det inte vara " guld " ?

jag fann detta  inslag i min vardag lite roligt, att han på fullt allvar tror att jag skrivit fel av simpel dumhet. jag trodde han kände mig som en något mer bildad person, men jag ska inte smutskasta folk i min blogg, edvin är fin, kommunist och allt. 

anledningen till varför jag skriver är att jag ständigt hävdar mig vara på bättringsvägen, sedan tre veckor tillbaka då nån åkte till göteborg och gjorde nåt me nån annan. shit, helt sjukt. de känns fortfarande pissigt, och jag blir lite ledsen. och det gör lite ont. och jag blir lite arg. och ganska besviken. 

men.

jag är på en bättringens väg, det är för tillfället stadskörning i rusningstrafik; rödljusen skriker till höger och vänster, folk passerar och andra billister ser sig inte alltid för, på det sätt som man hoppats. att sätta detta i perspektiv till mitt resas mål ingjuter trots allt en känsla av lugn och frid ( gud vare med oss ). snart kommer landsvägen, ligger i sjuttio och glider fram i ett sommarlandskap, fullt av upplevelser och njutbara ting. jag är påväg till ett sjukt bra ställe, där bara jag är jag och där jag kan ta hand om mig själv. det här stället kommer att ligga ganska nära en väldigt stor stad, full av människor. men jag kan själv välja att när som helst åka in i stan, och lika snabbt ta mig ur den, tillbaka till min idyll. 

lyft blicken. ta upp händerna ur fickorna och lyft blicken. ta ner händerna från luften, ta ner händerna från luften sa jag, du ser ut som en tönt. tror du ja rappar för att töntar som du ska lyssna på mig. skärp dig annars jag bombisch din port kompis. 

min anledning, mitt skäl, mitt mål, min väg, min tid, min vilja. allt är mitt, jag är allsmäktig. 

(många saker till att prata om, jag återkommer med självömkan när tiderna kräver det, nu gäller upprättelse)

adjö