all makt åt folke

det kan finnas anledning att oroa sig. stopp

det finns anledning att tänka sig in i andra människors scenarier. att likt en zombie röra sig i cirklar runt runt runt. att på samma sätt som hans far före sin välja utkanten framför livets egentliga innanmäte. stopp

jag ser framför mig hur unga killar utan annan tillstymmelse till yttrandemöjlighet slår sönder blomkrukor, skriker efter tjejer och killar, dricker lite mer för att våga tro att de vågar lite mer än vad de vågar i livets vardagliga svallningar; kväljningar. stopp

jag tror att jag har kommit till ett högre stadium än vad de har. på mitt sätt. men samtidigt ser jag inte att de också kämpar. att de sliter för att skapa sig en världsbild. visserligen snedvriden i förhållande till min men likaväl en världsbild. de är värda min respekt. jag vill se mig som jämlik med dem. jag vill se att jag kan prata med dessa förvridna själar. se mig i deras ljus. för att inte tappa fotfästet för att vara förankrad i min samtid för att behålla lugnet. för att se hur långt ifrån dem jag egentligen är. samtidigt måste jag se mig som jämlik. annars är jag inte mer än en liten sport. stopp

jag är min egen. jag vill reflektera över att jag snart ska flytta, att jag ska putsa fucking fönster igen, att jag har ofärdiga saker här hemma, att jag har ett pärlhalsband i norrköping, att jag är världens allra ballaste häftigaste skit. stopp

adjö