tysk techno
jag undrar vad hon skulle säga om hon visste att hennes son grät när hon la ifrån sig luren.
les misserable.. non, c'est faux.. c'est le miserable..n'est ce pas?
nästa helg kommer viktor. då ska jag flytta in.. var och kollade på lägenheten idag. det kommer säkert att bli bra. viktor ska hjälpa mig lite. men det vet han nog inte om själv..
det känns skit. allting. vad har jag som förgyller min dag? vad har jag som gör mig speciell? vad har jag som får mig att känna att det finns någonting som gör att jag fortfarande orkar. har jag någon fast grund har jag ett ankare att hålla fast vid när det blåser som hårdast. för att inte nämna när sjön ligger helt slät och spegelblank. det är då man märker det som minst. att man driver iväg. sakta men säkert. ur fokus.. till slut krävs en oerhörd kraftansträngning för att ta sig tillbaka. om man nu orkar. även att man vet att det är där det hugger bäst..
jag är ett barr. ett barr i hennes och mauritz myrstack. jag är ingenting. jag kan bli utbytt när som helst, av vem som helst. jobbet kräver ingen direkt kompetens. jag önskar att jag var någon bättre. en bättre människa. haha, intressant att jag satte orden bättre och människa i samma mening. när den dessutom handlar om mig. ironiskt nog. idag var en jättedålig dag. jag hatar att vara lönearbetare. jag vill ha en fast punkt i min tillvaro.
jag kräver förändring. och ser mig själv, klagandes och krävandes, utan att för den sakens skull för egen maskin göra minsta lilla försök till att förbättra min situation, förpassas till passivitetens förlamande omnejd.
ja, och så var det med den saken. känslokall och känslolös beger jag mig mot min säng, för att efter en dålig nattsömn försöka jobba och visa mina främre fotpartier, det finns två.
till vilken nytta. jag kommer att fortsätta jämra mig och klaga. jag kommer inte inse att jag brutit mot min första regel som bloggare. haha.. bloggah!..
min blogg skulle inte bli ett ställe där jag skriver om mina traumatiskt pessimistiska tankeströmningar.
ser man på, tidens tand har karvat sig djupare och djupare in i mig och jag är tillbaka på den nivå, på vilken jag befann mig för tre fyra år sedan.
och ja, jag är en dålig människa. Snälla ändra på mig. Jag behöver all hjälp jag kan få, inte från idioter utan från människor. Riktiga människor bra människor. helvete också.
eller hata mig. ja, jo. det blir bäst så.
tack och adjö.