all makt åt folke

jag bor i malmö.

så, skönt att få det avklarat. för mig själv mestadels. jag är numera situerad i malmö stad. jag bor på en vind tillhörande en familj vars dotter jag träffade genom ett community vilket jag på ogrundad basis plötsligt var medlem i på grund av en tjej som en gång addade mig på msn, för tillfället står denna i duschen, daniel svarade, jag blev lite paff.

jag anlände för cirkus sjutton dagar sedan. fredag för två veckor sedan. malmöfestivalen flöt på och i början av veckan slängde jag ihop mitt cv och begav mig ut på gatorna för att söka alla jobb jag kunde tänkas finna. jag besökte bland annat diverse HMbutiker, mq, lagerhouse samt connecting sweden. snabbast på att höra av sig var de sistnämnda. de ringde mig och bad mig komma ner till slakthuset för en liten "pratstund".

skitsamma jag fick jobbet på hm och de e ja helt sjukt nöjd me de kunde fan inte bli mycke bättre ja e asglad att ja fick typ nästan de första ja sökte tack vare nathalies storasyster som la ett gott ord för mig o för att ja va kille så kvotera dom typ in mig men skitsamma nu ska ja återgå till den mer putsade svenska jag tenderar använda i dessa bloggsammanhang.

allting händer, hela tiden, överallt, runtomkring mig, jag träffar tusentals människor var och varannan dag och skaffar mig bekanta till höger och vänster, olyckligtvis röker jag även ciggaretter när jag festar. obs, endast marlbroe menthol, bra för tänderna och så luktar man gott också!

eh...

hur som haver barnen kär jag är rädd för att all denna turbulens gör mig osäker och trångsynthare. jag funderar över huruvida jag fortfarande är snäll och intressant, trevlig att umgås och samspråka med. ifall jag duger och för vilka jag i så fall duger. malmö är full av människor. största delen är gamlingar. resten är tråkiga och korkade, återstående är helt undrbara, snygga roliga och härliga. mestadels. detta ger mig ångest. jag vill också tillhöra deras skara. på ett sätt. på andra sätt inte. jag känner mig helt enkelt otillräckligt.

jag är rädd för att jag ust brutit ett löfte. att detta inte skulle bli en blogg där jag klankar ner på mig själv. utan tvärt om en blogg som stärker min karraktär och som försäkrar en plats i himmelen!

så är fallet. hur som helst.

jag behöver fotriktiga skor, pengar, kärlek och luft.

igårkväll satt jag i kalle och eriks lägenhet efter att ha varit på ut/inflyttningsfest. vi drack rödvin, åt ost och kex och vindruvor, lyssnade  åttiotalsmusik tog en indisk ciggeluring till och från och diskuterade livet. dom har n två och en halva på femtioåtta kvadrat som är sjukt fin och de betalar fett billigt för den. jag önskar att jag hade en sån lägenhet.

staden kryllar numera av idioter. minst tre fast boende.

jag spelar alldeles för lite gitarr, jag sjunger alldeles för lite, och jag rättar mitt blogginlägg alldeles för lite.

tack och adjö