gråt
jag lyssnar på p3live. det var bra.
och så grät jag en massa. fan vilken värd kväll ja skulle aldrig satt mig vid denhär datorn. jag skulle aldrig börjat med dendär svenskan. svenskan som aldrig kommer att bli färdig i tid. svenska som aldrig kommer att bli ett mvg. svenskan i skolan som kväver mig och kräks på mig. ja tack stampa lite till. nej jag behöver ingen beröm för att känna mig motiverad jag finner en otrolig motivation i kursplanen och på scheman! nej varför vara pedagogisk när man kan försvåra allting för eleven
nej varför välja en bra skola och bli motiverad när det finns vimmerby gymnazium. school of the nazis. jag undrar hur steavie wonder ser på saker och ting. varför sitta och klaga på en blogg när man istället kan roa sig med ting som förgyller livet. så som, projektarbeten, ångest inför livet, varför inte?
jag valde fel till gymnaziet men det får gå. jag kan jobba men jag blir arbetslös. marknaden är snål jag är en ål som liksom glider igenom allas fingrar. de som försöker få tag i mig i fallet.. nej.. jag kan lika gärna vara en kiwi, rätt storlek, lätt att fånga. problemet är inte den friktionslöshet som uppkommer på grund av slemmet. problemet är att fingrarna som ska fånga mig bara är imaginära.
så att säga
Hej. Jag heter Maja. Du har ingen aning om vem jag är och jag har ingen aning om vem du är, men jag har den senaste tiden följt din blogg lite grann. Kanske bara en månad. Det har alltså inte kommit så många nya inlägg under tiden jag läst dig. Så ikväll började jag läsa dina äldsta inlägg. Det är lördag kväll.
Jag såg din blogg via Sannas blogg. Egentligen känner jag inte henne heller. Jag har bara en kompis som har träffat henne någon gång.
Det kanske är så att du har sådana inställningar på din blogg att du inte blir informerad när någon kommenterar. Om så är fallet kommer du kanske aldrig läsa den här kommentaren. Det är okej. Men det vore roligare om du faktiskt gjorde det. Det är så konstigt hur man kan ägna tid åt att läsa en okänd människas blogg. Men jag tycker det är fint. Lite, i alla fall.
Jag hoppas att livet inte är alltför kasst. Jag vet att det är så jävla fel av mig att komma och skriva något sådant. Men ibland måste man vara fel.
Förresten. Hur gammal är du?