all makt åt folke

det är ganska roligt och fint hur de sista två veckorna kramar ut den sista kärleken som finns och byggs upp mellan folk under året. helt plötsligt så pratar alla om nån och det sitter människor på puben och tittar varandra djupt in i ögonen. alla som är fina. och förtjänar nån. ludde. o erik. o john. eller kalle. och pär. och mange. men de e en massa andra också. alla utom jaaaag. men det göran inget för jag kollar på bloggar och läser om att folk är kära och saknar andra så jag får min beskärda del också. alltså den delen där jag kan sitta hemma och fisa, lyssna på musik som jag lyssnade p ånär jag gick i gymnasiet och tänka " det kommer aldrig göras nåt bättre än det här " sen när blev jag medelålders!?

jag såg förut hur ja gick ut i köket och höll hårt i kniven som satt genom min bröstkorg. det kändes konstigt i benen. inte så mycket i bröstet.

du borde bygga ett trumset med vilket du kan spela under vattnet.

det är som saltet i munnen

getontophitme

jag tror att det är känslan av att vara någons.

det som förut var msn och riktiga människor som man hade en konversation med, visserligen diskuterades väder vind och ingenting, har nu övergått i statusuppdateringsraggande på facebook. det är fan äckligt hur besatt man blir vid att ha en röd markering uppe i det vänstra hörnet av skärmen.

det var samma sak igårkväll. men då hade jag druckit en massa kaffe. nu har jag inte gjort nånting. jag kom hem strax efter tio, jobbat över nere på skolan och sen modellat åt Ellika när hon plåtade ett kortprojekt. och det var jag bara tvungen att säga för att liksom manifestera att jag faktiskt gör coola och balla saker på min skola; modellar. och hänger med folk som gör " kortprojekt " det var en tshirt. jag var sjukt trött. visste att jag borde tvätta all min tvätt. tittade lite på south park och fick mig ett ordentligt skratt när alla boys hade övertalat butters att göra en vanlig agentgrej bara. iscensätta sin död för att infiltrera fienden. så han ställde sig på ett tak och så kom snuten o mamma o pappa o alla andra o sa " åh nej " och sen så kastade dom ner en gris med butters kläder så alla fick blod och kött på sig, det skrattade jag åt i kanske.. fem minuter, till och från..
sen poff var den kvällen borta. jag satt och tittade på julia-tv.nåntingprogrammet som handlar om jättemånga tjejer som tydligen ska göra en.. musikal? jag vet inte? spela mot månz zelmerlöhf.nej ja? inte jag. nej. tills klockan blev halv tolv och nu kan jag inte sova. jag är orolig. i huvet. orolig i kroppen. orolig i magen. inte bajsig. orolig. jag är orolig i hjärtat. jag är orolig över mitt skenben.

JAG HAR ORO

fattaru? vad ska jag göra med den. vad kommer all min oro i från.
jag söker till BECKMANS DÖDSHÖGSKOLA OF DESIGN AND FASHISM. mode. söker jag där. men inte nog med det. jag gör bara uppgifterna för att det är bra uppgifter. intalar jag mig själv. vafan. sen går jag och dagdrömmer om hur min vardag i sthlm skulle se ut och coola saker jag skulle förknippas med om jag gick där. och tänker, äh, klart ja kommer in, jag är smartare och skarpare och har bättre och mer genomtänkta idéer än alla andra som söker iallafall i min klass och på skolan i övrigt. så tänker jag. och känner mig som en fitta. och är förmodligen en fitta. fittolle borde jag kallas. vem fan tänker sånt? i samma sekund som dom tankarna hoppar förbi så hoppar också tankarna på att dom förmodligen känner lika dant förbi. inte att jag är smart. utan att de har hittat det rätta. det bästa. som beckmans dödshögskola of design and fashism kommer att älska och prisa.


MEN. jag kommer antagligen inte att komma in. det är två. TVÅ MÅNADER tills JAG INTE VET VAD JAG SKA GÖRA I MITT LIV OCH INTE VILL VARA I VIMMERBY. versaler är ett sätt att visa hur starkt man vill uttrycka nånting.
fattaru?
fittolle vill inte bo i fucking kukvimmerby. fittolle vill tjäna fetdineros på lite kneg och mycket öl. OKEJ!?
jag et verkligen inte vad jag ska ta mig till. det är som att.. leta efter nånting som man aldrig kommer att hitta. jag fattar inte varför jag varje år bara struntar i att söka jobb. visserligen samtidigt som det är vår och jag söker dödshögskolor MEN ÄNDÅ jag borde fan i mig komma på vad jag ska göra med mitt liv

appropå våren. och gräset. som alltid är grönt i t.ex te?
jag har en liten teori om att mitt gräs alltid är grönare nån annan stans. jag letar inte efter det jag vill göra. jag letar efter det jag tror kan va kul. det jag tror är ballare än det jag gör nu. jag förstår inte hur jag får ihop det. går natur. tycker det är intressant men väljer massa språk och scenisk gestaltning. flyttar till malmö och jobbar på hm, får som tur är spaken. flyttar hem och teatrar i bolivia. söker grimslöv. det känns rätt. söker kläder för de kanske känns rätt. vet inte. kanske. är på kläder. tänker att nae. nu är det nåt annat än mode som är rätt. jag ser i min kristallkula hur min framtid utkristallisseras. oj. fittolle gör "nåt helt annat än mode" och då är det plötsligt nånting annat som verkar mycket mer intressant. JAG KOMMER ALDRIG ATT SKAFFA MIG DJUP KUNSKAP PÅ ETT OMRÅDE
varför? varföööööööör????????? jag vill inteeeeee jag vill göra nånting som är konkret och ger mig jobb och pengar och där jag får ha roligt och utvecklas och undersöka saker och slipper bli skyldig horaCSN en miljon kronoooooor plus inflatiooooon.
i sommar. grönare gräs. va händer? ja vet inte. vimmerby? hm. hoppas ja kan bo hos nån och söka jobb nån stans. "vi har förnärvarande många som ringer dröj kvar så tar vi strax emot ditt samtal: TA TID men ja har ett helt LIV KVAAR"
vem fan ska ta hand om mig om inte jag gör det. vem ska ha tid att tänka på mig och hur jag hanterar mitt liv om inte jag har tid. vem ska trösta mig när jag är nere om inte jag ska göra det. vem ska tro på mig om inte jag gör det. vem ska styra upp min sommar om inte jag gör det. vem ska göra mina listor om inte jag gör dom. Where was Gond....


nu går det inte längre. byggnadstakten ökar och jag blir suicidal. inte på riktigt. men de e fan inte kul näre e piss.
så vare så äre o så blire. GLÄDJE. idag forskade jag lite om samtiden och allt var negativt. allt utom hans roslings roliga prickar. sen tittade jag på hur aidset har utvecklats och de sög. så gick jag hem och läste tidningen om hur sahra pailin stog på pratade på Tea party; en massa lönnfeta vita amerikaner som via lobbyister fåtts att tro att amerikas frihet blir inskränkt av en muslimsk kommunist från kenya som är fashist. obama kallas han av andra.
vafan ska media ha all makt över mig för. över vad jag gör över vilka formuleringar jag använder när jag tänker? va?? VA!? liberala piss dn och gp. världens kanske sämsta tidning. nej. men den är dålig okej.

det står inget i den. ge ut den varannan dag och gör det bra istället.

iallafall så målas min värld i svart. mina vänner klär sig helst i svart. jag vill inte göra dom besvikna igen. dom tror jag älskar bara svart. jag vill inte göra dom besvikna igen. de e svart de e svart de e svart de e svart som gäller.

moa. bra tjej. 24 bast. reko. klar. kom in och lovprisade att jag lyssnade på filosofiska rummet. nice. hon kollade vilka böcker jag hade liggandes framme när hon va hemma o åt citronpaj. bra tjej. men jag vill inte dömmas utifrån vad jag läser eller vad jag gör med min forskning. jag läser inte ens ut böckerna som du kollade på.

men en dag. då ska jag komma ifatt. då jävlar. fyfan va ifatt jag ska komma då.
men nu har jag skrivit alldeles för länge. fatta att de kommer ta dig typ en halvtimme o läsa allt dehär.
haha. sucker. men tack för uppmärksamheten. men den var inte till dig. uppmärksamheten var till mig
jag hoppas tror och vill att jag kan hålla fast vid mig, att jag är där. för mig. som jag är här för mig. aldrig ska jag sluta älska mig. jag är allt jag har och allt jag ber om.

true that

adjö

jag ser mig inte i det stora sammanhang som jag ingår i. jag tror inte att jag har kontakt med så många människor som jag har kontakt med jag tror inte att jag är så socialt kompetent som jag är jag är inte så självklar i min kontakt med andra människor som jag vet att jag kan vara och jag tror nånstans längst bak att jag faktiskt är ensam. men det går mer och mer upp för mig. jag känner typ en miljon människor och jag vill ha kontakt med dom och veta vad dom gör. jag behöver inte oroa mig för att jag måste hålla upp olle-gör-balla-saker-i-sin-one-man-show-fasaden som jag ibland har för att jag är en väldigt trevlig och kompetent ung man som har väldigt många strängar på sin lyra. på riktigt. och är snygg. på riktigt. och har koll på världen. på riktigt. i min värld. det är så. jag undrar när jag ska börja förstå det. bekräftelsen kommer inte som ett brev på posten och det ska den inte. att uppskatta sig själv och att uppskatta andra människor är hela grejjen.

erik, du är snygg i håret.

en söndag att dö för. detta är ett blogginlägg där jag kommer att rada upp saker som har hänt under min dag. ett sånt inlägg som egentligen inte säger nånting och som är helt ointressant. men denhär söndagen är typ meningen med livet. hitills.

hela världen lurar dig.

förändring sker inte på facebook. du kan inte statusa dig till ett nytt liv eller en ny stil. det gör du själv. i din egen värld. verkligheten. fan va skönt att jag har börjat använda min dator för min egen skull och inte för att profilera mig mot andra. de e så sjuuuuukt löjligt. tacka vet jag skön läsning och trevliga blogguppdateringar. puss.

okej. här kommer det. nu har det gått för långt. vem är du att tro att du är nåt. alla har sin världsbild men tänk om din är fel!?

hitta sin skit.
att hitta skiten
tänk dig att du hela tiden har letat efter nånting som du vet att du inte kan hitta
att du letar efter nånting som du inte kan hitta
jag hittar ofta på saker som jag inte behöver
det blir som att göra saker ingen vill höra
det blir som att hitta på att kalla det ord
det blir att leka iväg med tankande bilder
det gör sig inte i tv. det gör sig inte i radio. det gör sig inte i text. det gör sig inte i bild. det gör sig inte i liv.
min skit är små små glimtar av vad jag egentligen vill hålla på med.
jag ser dom väldigt sällan men letar efter dom nästan hela tiden. det är ofta när jag inte letar som dom är där. helt plötsligt. står och ler mot mig. dom tycker att det inte är så jävla svårt när jag väl är där men jag tycker att det svåra inte är dom som är problemet svårigheten ligger inte i att formulera sig i text korrekt svårigheterna ligger i att fantisera sig indirekt.
ut i världen och se dig om. som yngling ska man ha ont, göra dumma saker, men alltid tänka över dom. tror jag..

i dagens samhälle finns många sätt att visa var man hör hemma. genom att välja kläderna du bär och sakerna du pratar om väljer du, medvetet eller omedvetet, att förknippas med vissa sammanhang. vissa köper ekologiskt, andra sminkar corpse paint.

ämnet för dagen är kassar. främst en viss typ av kassar alt. påsar. nämligen de du kan tillgodogöra dig i samband med köp i kapitalismens skrytbyggen, då också i mindre skrytsamma byggen. hur som haver barnen kär så är dessa olika förpackningsfenomen kopplade till ett visst märke, som har en särskild marknadsföring bakom sig och därför förknippas med noggrant utvalda saker, moraliska förhållningssätt, levnadssätt etc.

säg att jag en dag ska ha med mig lite mer än vanligt, och således behöver någonting att bära detta i. som att jag idag skulle kånka min grupps plisserade tyger till dampen. oavsett om jag går på högstadiet eller ska hålla ett föredrag om vänsterradikala män genom historien( män män män bla bla bla) så väljer jag vad jag vill bli förknippad med. valet i kvalet. vill jag bli förknippad med konsum? med vetskapen att alla i dals långed handlar på konsum så ser jag inte det som en optimal indikator av min särart, som jag oundvikligt måste uppvisa för alla eventuellt förbipasserande. eh.. väljer jag istället den plastkasse som jag fick när jag handlade alkohol på systemet? då den förenar i en annan anda än konsumkassen så är det möjligtvis ett bättre val, men den är för liten, så den går bort. jag frågar tillslut olle om jag kan låna en pappkasse som står i köket; " ah visst den ä från en av gävles coolare affärer, lite dyrare ". fett tänker jag och traskar gladeligen iväg med en lite annorlunda kasse med sidenbandshandtag  fullt införstådd med att den kommer att få mig att framstå som aningen mer exklusiv än kreti och pleti.


adjö

den frihet som jag känt under lovet har börjat avta. det känns verkligen som att synfältet återgår till dals långeds världsfrånvända navelpillarutsikt så fort jag kommer tillbaka. jag kände det starkast idag. en tydlig skillnad. idag var malin i skolan. jag märker att jag känner mig mer hämmad och mindre initiativrik, ja det är samma sak, när hon är med, men också tillsammans med andra människor, bitvis. jag kände att jag ville träffa nya människor som ger mig det utrymme och den frihet som jag behöver, som motsvarar nånting inom mig.

malmöheten var en positiv del, vad jag gör spelar mest roll för mig.
nytt uttryck i min värld, it-girl alt. it-boy. jaja. delar av mig vill vara en it-boy, delar av mig vill verkligen inte det, med överallt snacka med alla va på alla ställen göra coola saker ha en fixiecykel och va rätt.

jag förstod helt plötsligt varför många människor inte fortsätter vara snygga efterhand, man hittar andra värde och intressen i sitt liv. man hittar nånting man tycker är kul och intressant och ger sig hän. man kan fortfarande vara snygg och att bry sig om utseendet är såklart viktigt, men viktigare är att bry sig om sig själv. sitt inre.

gud är en dj, det här är min kyrka, det är här jag läker mina sår.


iallafall. allt som säljs är fult och ointressant, antingen av ekonomiska eller designmässiga skäl.

fuuuuult. väldigt många plagg är som alla andra plagg. finns så otroligt många smycken som ser ut exakt som alla andra smycken och är tråkiga och tafatta jag vill ha nånting nytt. jag vill inte lukta parfym för att veta vem jag är jag vill arbeta vidare och hitta vägar bort från allt vi ser idag. FRUKTANSVÄRT OCH TRÅKIGT

torrt. oftast dyrt men på ett eller annat sätt ofullständigt.

då är frågan vilken väg jag ska gå.


väljen väg, och se dig segra.

åkte från långed den 18 väntade ute i sammanlagt två timmar det var tretton minusgrader gjorde ett fint mönster i snön med en pinne var i oslo hos linda kallt tittade på eddie izzard åkte hem hennes föräldrar körde i en bil intressant att se familjeförhållanden kontrastrikt sen vimmerby ont i armgåden efter allt snöbollande. min familj är viktig, mina vänner är viktiga, min frihet är viktig, tankemässig, själslig och social frihet. för helvette. kontentan av min resa.

för fan haka inte upp dig på vad de andra gör och att malin tar plats strunta i det och gör DIN GREJ olle för du kan den. och du vet den. det är sant. jag vet vad jag vill. säg det till anita också för tusan.

fota kolla småsaker på docka gå loss läsa sitta på bibblan och kolla grejjer fan TA IN VÄRLDEN olle göre. de blir brrra.

och dags att vara självgod.

temafest, cirkus/freak show.