- asså, du bah måste ha lite mer creative vomit liksom!

men fan jävla skit. kreativt kaos. jag irriterar mig extremt. och det är hela grejen

just nu vill jag så mycket att jag hållerpå att kräkas. jag tror inte att jag.. klarar.. mer..

ungefär såhär går det till

"dehär vill jag göra och dehär vill jag göra och dehär vill jag göra och dehär vill jag göra o kolla va han gör o kolla va hon gör o de vill jag göra i dedär vill jag göra o kolla här va kul de vill jag göra nu på en gång"

vilket slutligen resulterar i en väl passande tangentbordsmiley som fått ge vika i alla animerade skitsmileys


-_-




det är jag just nu.. ganska exakt.. trött.. nedslagen.. och uppgiven..

den enorma.. vägg av förväntningar som jag bygger upp på mig själv och mina.. projekt.. mitt skissande.. projektet jag fick av anita, min gamla lärare från kläder. wtf? inte världsnaturfonden.

vafan.. jag kollar och trixar och fixar men jag får fan aldrig nånting gjort. fast å andra sidan om jag tänker igenom vad jag har gjort idag så är dagen inte så illa som det vid första anblick kan framstå som

men inte tänker jag på det. gräver istället ner mig i alla omänskligt många uppgifter och förehavanden som borde vara avklarade innan det har blivit stängningsdags för ögonlocken.

pissa nerej olle lundin.. skaffa rej lite fylla.. i meningen avslappning och ökad tilltro till den egna förmågan.

inte nog med att jag tar in för mycke av andra så fort jag berättar om vad jag gör så blir det meningslöst. berättar jag för en massa människor att jag håller på att skissa en speciell sak så sjunker mitt intresse för det drastiskt. jag vet inte varför. men de skissuppgifter som jag gett mig själv har utan tvekan fungerat bäst när jag inte har berättat om dem. hur kommer det sig? är jag så naiv att jag tror att de gör sig själva om jag i andras ögon ses som den som gör dem? behöver jag då inte göra dessa skisser eftersom andra tror att jag gör dem och deras syn på mig då är något närmre den syn jag skulle vilja ha av mig själv. va i helvette.. jag missar ju hela poängen med att leva om jag inte gör det jag vill och lämnar mitt hämmande sätt åt kerberos.

puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback